Hjärnans kraft

Det var som om vädret inte ville att jag skulle ta cykeln till jobbet idag. Jag kollade på yr.no hur vädret skulle bli och fick beskedet att det skulle vara ganska kraftigt regn på morgonen och sen skulle det bli bättre. Jag tittade ut och såg att gatorna var våta men det verkade inte regna. Så jag läste tidningen en stund och hörde hur det började blåsa allt mer och när jag tittade ut vräkte regnet ner. När jag var på väg ut så hade det slutat igen. Så jag tog cykeln men jag fick ett par små duschar under färden till jobbet. Inget allvarligt dock.

När jag satt och fixade lite innan första lektionen så frågade en kollega vad jag hade gjort på kinden. Jag var alldeles röd på ett litet område. Han tänkte att det kunde vara att jag hade rakat mig lite hårt just där. Så jag kollade mig i spegeln och det var mycket riktigt ett område på kinden som lyste ilsket rött. När jag vred på huvudet såg jag att det var ett område i nacken också. Jag började bli orolig. Tänkte att det kunde vara feber. Kollegan föreslog bältros men jag trodde det var rosfebern som kommit tillbaka och denna gången satt sig i ansiktet. För visst kände jag mig lite hängig, lite febrig. Ju mer jag tänkte på det desto sjukare kände jag mig.

Det gick så långt att jag inte tog strid när en elev kom och ville göra något annat istället för att svarva och fräsa vilket är det jag lär just den klassen. Jag var ju febrig och på väg att få rosfeber. Så jag tog det ganska lugnt under morgonen. Eleverna börjar bli så pass självgående nu så att jag kan släppa dem lite fritt.

När det närmade sig frukost så stod jag och funderade. Kunde det vara så att de där röda märkena som då hade slutat vara så flammande röda, haft något att göra med att jag hade fått kämpa när jag cyklade till jobbet? Kunde det vara så att den feber jag kände inte alls var feber utan bara något som min hjärna påverkat mig till att känna?

Nog var det så. Sedan de tankarna kom in i mitt huvud så har jag mått bättre igen. Jag insåg att när jag får rosfeber så får jag snabbt ganska hög feber och sen kommer rodnaden, som i mitt fall suttit på benet. Kanske är jag inte helt hundra på topp, jag har varit lite snuvig och jag har sovit dåligt, men jag är inte på något vis sjuk. Det var nog bara en sak som min hjärna lurade mig till att känna.

På det igen

Så var måndagen här och det var dags att försöka ta tag i livet igen. Helgens utsvävningar skulle glömmas och det gällde att landa springande. Det har gått tämligen bra. Inga större problem eller utbrott, varken för mig eller eleverna. Det känns bra, i alla fall är det lovande inför veckans som väntar. Inte för att jag förväntar mig något speciellt i veckan men man vet ju aldrig.

2016-09-26-17-48-54

Dagen avslutades med ett ganska kort och inte så intensivt träningspass. Det känns som om jag är på gång att börja fortfarande och jag måste hitta ett antal övningar som jag vill köra. Tisdagspasset har jag redan färdigt, det är mitt kettelbell pass. Men det som ska bli mitt måndagspass är inte utformat än. Jag har en fyra eller fem övningar och jag vill ha någon till, någon av dem är samma som jag har på tisdagen och det vill jag ju undvika. I och för sig så tränar jag i stort sett samma muskelgrupper men jag vill i alla fall ha olika övningar. Så jag inte gör samma sak varje gång. Det är ju lite trist. Får se, jag kanske ändrar lite på mitt tisdagspass och lägger till någon kettelbell övning så jag kan flytta någon övning till måndagen. Jag ska bara bestämma mig också. Det är ju inte så att jag ska bli någon kroppsbyggare, snarare att jag ska må bra och slippa ont i ryggen. Så det är mycket fokus på just bålstabilitet.

När jag kom hem så låg den där pennan och väntade på hallgolvet. Så ännu en penna i min ägo och jag måste säga att jag är imponerad av hur mjukt den skriver. Det var verkligen så man knappt kände det när jag testade den. Den är helt genomskinlig men på bilden så har jag hunnit fylla den med Lamy Royal Blue bläck, det är därför som den är mörk mitt på. Men det är en trevlig bekantskap och för en dryg femtiolapp så är den ett fynd.

Och nu då?

Det har blivit en aning kyligare. Så pass att jag har stängt balkongdörren. Denna gången tror jag nog den kommer fortsätta vara stängd fram till våren. Det är ju lite trist men samtidigt är det tidens gång och det som gör det trevligt med årstiderna. Man ser hur tiden går. Löven vissnar och trillar av, snön kommer (kanske) och sen börjar allt om igen. Det här var inte tänkt som något hösten kommer inlägg men när jag insåg att det var nu i veckan som jag stängde dörren så kändes det så.

2016-09-25-16-18-32

Ovanligt nog är jag trött. Vilken fullkomlig chock va? Jag sov dåligt, jag hade ställt klockan för det var dags för ett litet skypemöte med en av mina studiekamrater. Men jag hade inte räknat med att i mitt huvud trodde jag att jag skulle försova mig. Så under morgontimmarna har jag vaknat till och kollat klockan en massa gånger. Allt för att försäkra mig om att jag inte sov för länge. Istället vaknar jag trött och allt annat än pigg.

Mötet gick bra och vi bestämde oss för att vi ska läsa genom det där kapitlet om vi ska presentera innan vi bestämmer närmare för hur vi ska lägga upp vår presentation. Jag tog tillfället i akt och läste genom halva kapitlet med en gång. Det var en aning kämpigt, det var inte vad jag ville läsa och även om det kan vara intressant i ett större perspektiv, är det inte det just nu. Idag ville jag bara sova och kolla Netflix. Vilket jag i och för sig också har gjort idag.

Den träningsvärk som jag kände igår nästan helt borta. Det är skönt, i morgon väntar ju ett nytt träningspass om än något mildare än de som väntar på torsdag eller fredag. Men jag behöver alla tillfällen jag kan få när det kommer till att röra på mig och bygga upp bålstyrkan. Det är främst det jag satsar på under måndag och tisdag. Sen personalfysen den tar ju hela kroppen och på innebandyn vet man inte var det är man får ont förrän efteråt. Där gäller det att gå in hårt och äga planen.

Men nu går det mot kväll. Maten ska fixas och sen blir det troligen en omgång Netflix till. Det finns ju så mycket att se, en hel del som man kanske inte borde titta på men som man fastnar framför ändå. Det är lite som när man hade tv och bara hade den igång. Det fanns alltid något som fångade ens intresse.

 

Amanda Lear

2016-09-15-17-46-46

Amanda Lear – Diamonds for breakfast

När jag såg den här skivan så tänkte jag att det här kommer nog inte vara något speciellt intressant. Föga visste jag vad som väntade mig. För när jag la på nålen så lät det inte vidare bra. Det låter lite Blondie även om rösten inte är alls så bra som Debbie Harrys så är den intressant. Men den är inte bra. Så jag undrade hur det kunde komma sig att det kommit en skiva från denna artist. Antagligen bara en, tänkte jag.

Det var innan jag gjorde min vanliga sökning på nätet efter artisten. Det visar sig att Amanda Lear har släppt inte mindre än 21 album, detta är hennes fjärde album och det släpptes 1980. Hur kan en artist som inte sjunger vidare bra komma att släppa så många album?

Kanske ligger det en förklaring i hennes umgänge. Hon föddes 1946, 1948, 1950 eller 1939 det är lite oklart. Var är det ingen som vet, det kan ha varit i Saigon, det kan ha varit i Hong kong, men det finns inga säkra uppgifter. Dotter till en Fransman eller Engelsman som låg i den franska armén i Indokina och mamma var asiatiska/ryska. Hon växte i alla fall upp i Frankrike och Schweiz. Under 60-talet startade hennes karriär som fotomodell. Under den tiden träffade hon Salvador Dali och blev hans musa under 15 år.

Under början av 70-talet var hon tillsammans med Bryan Ferry från Roxy music och hon är avbildad på deras album For your pleasure från 1973. I slutet av 70-talet så startade hennes karriär som sångerska och det är också då som det har blivit svårt att få någon vetskap om hennes uppväxt. En viss David Bowie gav henne rådet att lansera sig som bad girl omgärdad av rykten. Sanna eller falska spelar ingen roll. Årtalet då hon föddes är ju en sådan sak. Hon har visat upp ett id kort för en journalis som sa att hon föddes 1950. Men det visar sig att hon börjat på universitetet 1964 och gift sig 1965. Det gör att 1939 ses som det mest troliga födelseåret. Hennes mörka röst var en bra källa till ryktet om att hon skulle ha fötts som pojke och sen bytt kön. Något som hon senare har förnekat. Samma sak med

Genombrottet kom i samband med discon och hon sålde bra. Just det här albumet som utkom 1980 tog sig upp till en fjärdeplats på svenska albumlistan. Hur vet jag inte riktigt men det visar att jag inte riktigt förstår all musik, alternativt att folk som konsumerade musik då hade minst lika konstig smak som de har nu.

På visitkortet kan hon skriva fotomodell, nakenmodell, konstnär, författare, skådespelare, kompositör, textförfattare och gayikon. Hon har varit discodrottning i både väst och i forna sovjet. Det är ett svårslaget cv och även om jag inte är så förtjust i det här albumet som låter lite disco som är på väg in i poppen så är det en skiva som kommer finnas kvar i samlingen, om inte annat för att påminna mig om den gången när jag plockade upp en skiva som jag trodde skulle vara ganska vanlig och helt plötsligt fick en helt annan värld framlagd för mig.

Bättre än väntat

Jag var piggare än väntat i morse när jag vaknade. Jag trodde ju rumpan skulle klaga en del men det var inte så farligt. Värre var det då med bröstmusklerna. Det bådade ju inte så gott för dagen när det skulle spelas innebandy. Men först skulle det ju jobbas lite. Jag var trött som fasen och låg kvar nästan en hel timme innan jag masade mig ur sängen.

Efter en nerkortad morgonrutin cyklade jag iväg till jobbet. Jag funderade in i det längsta på att ta bilen men jag valde till slut bort det till förmån för lite frisk luft genom den svala morgonen.

Väl på jobbet skulle jag sitta och göra lite ritningar. Det gick sådär. Jag var tvungen att sitta i datorsalen med ett par elever som hade lektion med min kollega men eftersom han var ute i verkstan så var det mig de frågade när de hade problem. Ovanpå det var det ganska länge sedan jag använde det där programmet så det gick inte riktigt som jag ville. Det i kombination med att jag var trött gjorde att mitt tålamod tog slut väldigt fort. Så istället drog jag mig in på kontoret och tog fram millimeterpapper och blyertspennor och ritade lite ritningar för hand.

Sen en trött lektion med ettorna som lök på laxen och jag var inte direkt taggad för innebandy när jag satte mig på kontoret för att vänta in klockan. Det visade sig att vi var 12 personer som spelade idag. Och i stället för att ha tre avbytare i varje lag gick vi in i den stora hallen och spelade över hela plan fem mot fem med en avbytare i varje lag. Jobbigt men samtidigt blev det plats för lite bättre spel och man kunde vila lite som back för att sen gå upp och köra lite. Det var en bra avlutning på dagen och jag lär känna det i morgon vill jag lova. Det är så pass att jag har bestämt mig att jag ska köra träning på egen hand måndag och tisdag så jag får en vilodag på onsdagen innan det är dags för personalfys och sen innebandy. För det var inte så skönt att gå in i personalfysen med träningsvärk. Det vill jag undvika igen. Men ikväll är jag förtjänt av ett par öl.

Uff

Kan ju säga att det här träningspasset som vi körde idag kommer kännas i morgon. Det ska bli intressant att se hur det känns att spela innebandy. En av övningarna tog rätt bra i rumpan och det är ju något som oroar när man ska jaga den där lilla plastbollen.

Det blir en lugn dag i morgon och jag får en halvdag där jag kan fixa med lite ritningar och lite annan planering. Det är en halvdag med lite oplanerad fri tid. Det är helt okej med mig även om jag kommer att vara tvugen att sticka till jobbet tidigt för att utnyttja den.

Men nu ska jag slå ner min snart träningsvärkande häck i fåtöljen och njuta av kvällen. Jag har för första gången för säsongen tänt upp mina värmeljus men jag har ännu inte stängt balkongen eller tagit på stumporna. Det är en liten seger i sig.

Det är alltså redan fredag i morgon igen. Det känns som om veckorna bara susar förbi och man har hela tiden svårt för att förstå hur fort tiden går. Jag berättade för eleverna att nu har vi nått halvtid i grundkurserna och det är bara tio dagar kvar i verkstan innan de ska byta grupper. Sedan drar det igång igen med ett helt nytt gäng som ska lära sig svarva och fräsa. Spännande.

Föräldramöte

Ännu ett föräldramöte till ända och jag kan ju säga att det är skillnad på föräldramöte och föräldramöte. Nu var detta ett föräldramöte för de som går i tvåan, man behöver inte dra alla saker som är nya jämfört med grundskolan och man kan prata mer fritt. Men det är ganska tydligt att det är skillnad på föräldramöte på Industritekniska programmet och på teknikprogrammet.

Nu är det klart med kvällsuppgifter på ett tag, hoppas jag. I morgon väntar en ny dag och med det en runda med fysträning på kvällen. Jag fick till ett litet träningspass idagmed och det jagade bort en hel del trötthet. Det är skönt att ha kommit igång.

Ner och upp

Jag kan väl inte säga att jag blev så väldans glad när jag fick frågan om vem av oss som skulle vara med på teknikprogrammets föräldramöte på onsdag. För med en kollega i Toronto och en annan som har familjeåtagande så finns det liksom inte så många andra att välja. Det får bli jag som tar det. Så det blir ännu en kväll där jag kommer från jobbet strax innan åtta på kvällen.

Det är ju så, jag skulle kunna ta bilen och sen åka hem efter jobbet för att sen åka tillbaka och fixa föräldramötet, men för ett par timmar känns det inte så lönt att lägga tiden det tar att köra genom stan ett par gånger. För att inte tala om pengarna. Så det blir till att stanna kvar. Får se till att fylla ut tiden med något vettigt, lite planering och lite luftgitarr i verkstan. Kan ta en liten sovmorgon på torsdag i och för sig men det känns inte så lönt det heller.

Så jag var inte direkt munter idag när jag kom hem, jag var tvärtom ganska irriterad. Allt var fel, katterna låg för nära när jag vilade eller så låg de inte still. Spisen tog för lång tid på sig att bli varm och jag har inte riktigt hittat rätt läge med det nya stekjärnet än.

Sen plingade det till i mailboxen. Jag hade fått återkoppling på ett arbete till högskolan. Det kändes inte som att det skulle komma något bra ur denna dagen men jag kollade i alla fall, lika bra att samla all skit på samma dag i alla fall.

Det visade sig att jag har fått ett VG! Det kom som en glad överraskning efter ett arbete som jag inte var helt nöjd med. Det var dessutom mitt andra VG på kort tid och jag undrar vad som är fel, för jag tycker inte mina arbeten skiljer sig så mycket och jag tycker dessutom inte de är så bra alla gånger. De fyller kriterierna för G annars kulle jag inte skicka in dem så att få VG är ju en väldigt glad överraskning. Det gjorde ju att hela den här dagen blev lite gladare på något vis.