Andas ut

Äntligen fredag eller vad säger man? Jag som bara har jobbat ett par dagar denna veckan är ju som sagt lite off i dagarna men det känns ändå skönt att det är fredag nu. En helg med städning, tvättning och förberedelser inför kommande vecka väntar. Jag ska inte ta det så allvarligt, det finns trots allt ett behov av att ta det lugnt också. Det tar på krafterna att sitta och koncentrera sig på föreläsningar också.

Nissan

Det har varit lite varmare i dag och i helgen ska det bli plusgrader igen så den här synen är snart över för den här gången. Hoppas jag i alla fall. Jag vill ha lite plusgrader nu så ”min lilla röda” som min Opel just nu kallas kan startas upp säkert. I och för sig så tror jag inte att den har frusit men jag vet inte hur blandningen på kylarvätskan är i den. Har tänkt på att starta upp den och i alla fall få det att se ut som att den varit använd så ingen får för sig att försöka stjäla den. Men det få vänta till det blir lite varmare för jag vill inte riskera något. Sen måste jag ju ta ett snack med fordon och se om de har tid att titta på den också. Det är skönt att jag har mina föräldrars bil till låns nu när det är så kallt.

Jag var nere på Slottsmöllan för att lämna in en av skolans 3d-skrivare för reparation idag. Det var för övrigt där jag tog bilden ovan. I ett drygt halvår har jag mailat fram och tillbaka med företaget för att få till en bra utskrift igen utan resultat och när de via mail framförde att jag skulle skruva isär maskinen så tröttnade jag. De fick ta in maskinen, det är inte mitt jobb att reparera den där. Men det var knappt att jag hittade någon att lämna den till.

Vi har varit där tidigare och lämnat in den så den biten var inga problem. Men när jag kom in så var det tomt på folk i lokalen. Där stod en hel del 3d-skrivare i olika prisklasser och printade fram bitar men inte en människa fanns i sikte. Så jag ställde skrivaren på receptionsdisken och såg mig omkring. Där fanns en liten ringklocka att trycka på om det inte fanns någon där. Så jag tryckte och väntade. Och väntade. Tryckte igen och väntade. Och väntade. Jag började bli otålig och gick runt lite i lokalen och hostade lite för att göra någon uppmärksam på att det fanns en kund att ta hand om. Ingenstans fanns det någon som verkade intresserad av kundkontakt.

Efter 10 minuter kommer en kvinna ut från en dörr längre ner i lokalen. Hon pratar i telefon och har telefonen i den handen som skymmer den delen av lokalen jag står i. Så hon kommer från höger och går ut mitt i lokalen och vänder sig. På fel håll. Så hon står med ryggen mot mig. Jag som inte riktigt vill störa i samtalet hostar lite förstrött för att visa att jag är där. Det märker hon inte. När hon avslutar samtalet vänder hon sig mot dörren igen och då ser hon mig i ögonvrån och stelnar till. Sen fick jag till slut hjälp så jag kunde åka därifrån.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.