Tvivlaren 

Mitt i allt som ska göras och lösas, så smyger det in. Tvivlet. Så ovanpå det verkar Twitter blivit ett polariserat hål av hat. Och ska man gå efter Facbook med så kan man nästan dra hela landet över samma kam. 

Alla har en åsikt och skriker ut den allt högre i en kakafoni som blir värre för var minut. Skriker man inte själv så hejar man på och applåderar. För alla måste välja sida. Antingen eller, inga nyanser. För en tvivlare är det inte lätt. 

Att vara mänsklig och kännande är ute, hatar du inte den som tycker annorlunda är det detsamma som att du gillar dem. Då kan du klika gärna ansluta dig till dem. 

Allt jag vill är att man ska tänka efter, blunda och verkligen känna efter. Men det verkar vara för mycket begärt. Men vad vet jag? Jag är bara en sketen yrkeslärare som behöver se över sina socialamedie vanor. Snarast. 

Lunch på landet

Stakaberg, härligt, uppstart

Dagen har varit tämligen behaglig. Det blir lätt så när vädret är behagligt och det är konferens på en gård utanför stan. Inte så intensivt och inte så tungt, vilket jag uppskattade. Det är skönt att komma bort från skolan och man håller det mer samlat än om man är kvar i lokalerna där det alltid finns något annat att göra. Därmed inte sagt att det inte hade varit fel att vara kvar på skolan och lösa en del lösa trådar. Istället fick man tid till en liten middagspromenad i de vackra omgivningarna ute i Holm.

Middagspromenad, Holm, StakabergDet var nästan skånska utsikter där ute på grusvägen och det var skönt att få en stund för sig själv. Men nu har vi i alla fall planer för hur det är tänkt att terminen ska fungera. Sen får vi se hur det blir, det finns hopp i alla fall.

Betydligt piggare idag, det lönar sig alltså att sova 1,5 timme mer om natten. Det kan ju vara bra att komma ihåg. Problemet är väl bara att hålla i det och verkligen gå och lägga sig i tid. I morgon blir det en något tidigare start, då ska vi sätta oss i bilen och fara till Edströms i Jönköping så vi är där 09.00 för en lärarkonferens. Det ska bli spännande att se lite maskiner och utbildningsmateriel.

 

Linné och jag

Två arbetsdagar avklarade och det känns verkligen i kroppen att man är igång igen. Man är inte van vid att hålla koncentrationen uppe så länge och så många bollar i luften. Det är ju en del som ska lösas inför varje uppstart. Mycket saker som flyter just nu som vi ska få fast. Helst innan måndag.

Nu är beslutet taget, jag ska bli student på Linnéuniversitetet. Efter lite övervägande och velande så föll det sig så, främst eftersom att jag då blir klar på två år. I Kristianstad tar det tre år och förklaringen är att Linnéuniversitetet kör sin utbildning även över sommaren så man kortar av utbildningstiden en hel del. Det tilltalar mig, samtidigt ser jag ut att få ett ganska gynnsamt schema på jobbet det här året, borta är de härliga dubbellektionerna när vi skulle undervisa två klasser i två olika ämnen samtidigt. Inte sällan föll det sig så att en klass skulle arbeta praktiskt och en teoretiskt. Det är svårt att lära ut ritningsläsning och hjälpa någon i en fräs samtidigt. Det var bara en sak jag lärde mig under förra året.

Så Växjo och Kalmar är ställen jag kommer besöka tämligen regelbundet. Så pass att min kollega som är på väg att avsluta sin utbildning svurit dyrt och heligt att inte återvända till Kalmar på många år.

Fan man inser nu hur isolerad man är när man börjar jobba. Har ju inte haft tid att kolla om det har hänt något i världen idag, frekvensen på att kolla Facebook och Twitter har för min del rasat till en otroligt låg nivå de senaste dagarna. Just nu är jag för trött i skallen för att ens kunna bry mig om så himmeln var på väg att störta ner över oss. Jag kommer nog märka om det händer något jag måste ta ställning till.

Glader

Det var en omställning att gå upp vid fem på morgonen när man i stort sett inte varit uppe före åtta på två månader. Men det gick, kunde ju ta det lite lugnt för planen var att ta bussen in till stan för att gå sista biten. Med dator och ett par böcker och en kasse med kläder kändes det som en bra deal. 

Att sitta och koncentrera sig på kursplaner och diskutera vem som gör vad är ju inte det lättaste, släng sen på att ventilationen var avstängd när vi kom så kan man nog säga att jag var ganska mör när klockan blev fyra idag. Men då vaknade jag till lite. Bläcket hade ju kommit till posten så det var bara för mig att svänga inom och hämta upp det på vägen hem. 

 J. Herbin , Terre du Feu, bläck, Inc 
Efter att jag fixat med mat och disk och annat otrevligt så var det dags att prova vad det gick för. Så nu. Har jag suttit och skrivit på diverse olika sorters papper. Och upptäckte till min glädje att kombinationen av en Twsbi Diamond 580 EF med J. Herbin Terre du Feu bläck funkar riktigt bra på de flesta typer av papper, från billigt skrivarpapper till mina gamla fina Lessebo papper.   

Twsbi Diamond 580 EF, J Herbin Terre du Feu Jag gillar dessutom färgen på bläcket riktigt mycket. Terre du Feu betyder ju land av eld och det är en rödbrun färg som skiftar i mättnad beroende på vilket papper jag använder. Och pennan tar en hel del bläck, jämfört med de andra pennor jag har som förlitar sig på patroner eller fyllbara patroner. Det känns ju skönt när man ska skriva en del eller ska någonstans och inte vill plocka med sig bläckflaskan. 

Så jag kan ju säga att jag är nöjd med mina köp, trots att jag fick vänta hela helgen på att få prova dem. Men det kommer bli en väl använd penna som jag förhoppningsvis får njuta av i många år. 

Då ställer vi klockan

Dagen skulle spenderats med en tur till Bereskapsmuseét i Viken. Jag skriver skulle, för i ett liv som för en dag befolkas av yngre barn blir det inte alltid som man tänkt sig. Speciellt inte efter att jag något osmidigt berättat att delar av muséet låg under jorden. Det föll inte i fullt så god jord som jag hade hoppats på. Så när vi, min vän och hennes tre söner, var på väg ändrades det raskt till Järnvägsmuséet istället. Vi var strax utanför Ängelholm så det var ju inte direkt någon fara. 

 Sen skulle fyren i Helsingborg klappas. Och det var väl helt okej, vädret var fint och tid hade vi. Så vi fräste ner till Helsingborg på de lite mindre vägarna och om man ignorerade det som hände i baksätet så var det ganska lugnt. För det är ju så, de där småväxta typerna saknar en del spärrar som de flesta av oss vuxna har lärt oss hantera. Kanske är det just så det ska vara, man ska göra vad som falle en in i den åldern. Sen är det ju det där med sömn, mat och socker. De kan fan inte hantera sånt. Barn borde komma med instruktionsböcker, volymkontroll och eventuellt en avstängningsknapp. 

 Helsingborg, hamnen, rådhuset 
Men vi tog oss till Helsingborg och vi såg verkligen den där fyren innan barnen ville leka på stranden och såg till att blöta ner sig ordentligt. Vi vuxna, vi suckade, stönade och himlade med ögonen mer än tre gånger. Vi åt inte något ordentligt vi heller och jag tyckte nog att min vän såg väldigt sliten ut när jag lämnade över henne och barnen till den äkta maken. Men mellan gapskriken, rivningarna och slagsmålen så tror jag nog att de fick något ut av det. Det kom ett och annat hjärtligt skratt i från de där små typerna också. Jag? Ja jag har ju fått se fyren i Helsingborg på nära håll och det visste jag ju inte när jag vaknade i morse. 

Min vän brukar säga att umgås med dem och deras barn är det bästa preventivmedel jag kan få, och det ligger väl något i det där, jag har definitivt inte någon romantiserad bild av hur det är att ha barn. Och att säga att de är söta när de sover vet jag inte om det stämmer. Den där trippen vi tog i dag tog drygt sex timmar och då hade vi motorvägsåkning mellan Helsingborg och Falkenberg, somnade de där tre trollen? Inte då, jag hörde dem härja runt i huset när jag satte mig i bilen för att åka hem.

Så nu är klockan ställd på tidigt igen. I morgon börjar allvaret. Men jag har en Guinness i kylen och den ska inte överleva min semester!

Så var det över

Den här semestern börjar gå mot sitt slut, det är ju oundvilkigt, och man börjar se tillbaka på hur sommaren varit. För min del så kan det sägas att sommaren har handlat mycket om böcker. Jag har en lista i mobilen över vad jag har läst men det var inte förrän jag plockade fram dem allihop på köksbordet som jag fattade vilken laddning det har blivit. 

 Böcker, sommarläsning, köksbord 
Det är mycket böcker för mig, jag skulle nog normalt sett inte ta mig genom denna högen under ett år normalt sett men de där veckorna hos mina föräldrar när mitt kök renoverades såg till att jag kom igång ordentligt. 

I den dör högen är det vissa böcker som står ut. Vredens druvor av Steinbeck är bäst i högen och delat med Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, det bästa jag läst någonsin. 

Gone Girl av Gillian Flynn grep tag i mig på ett sätt som jag sällan varit med om och jag ser fram emot att läsa mer av Flynn i framtiden. En halv gul sol grep mig på ett helt annat sätt när den målade upp en värld som jag inte sett tidigare. Den visar Biafrakriget från tre olika håll även om det är tre sammanlänkade öden som det skrivs om. 

Givetvis har det inte bara varit bra upplevelser, En bluffpilots bekännelse är en märklig bok, en rövarhistoria som inte riktigt räcker till och bokens andra del när journalisten sökte sanningen bakom gjorde att den blev lite mer intressant. Inte heller Harry Bosch kunde hålla uppe mitt intresse i Fallen ängel av Michael Connelly, det brukar annars vara ett bra sätt att få igång min läslust. Men det kan ha varit den ganska trista översättningen (jag tror inte att han stängde av sin telefon efter varje samtal) som gjorde det i och för sig. Men det är i alla fall två böcker som inte kommer stå kvar i min hylla. 

Så jag måste säga att jag haft en väldigt bra sommar i fåtöljen. Listan som jag tagit mig genom är en ganska brokig skara böcker som givit mig en mycket omväxlande semester.

Mannen som slutade ljuga – Dan Josefsson

En bluffpilots bekännelse – Thomas Salme och Stefan Lövgren

Kallocain – Karin Boye

Det är bara lite cancer – Klas Ingesson och Henrik Ekblom Ystén

Popmusik rimmar på politik – Anna Charlotta Gunnarson

Yarden – Kristian Lundberg

Not that kind of girl – Lena Dunham

Gone Girl – Gillian Flynn

En halv gul sol – Chimamanda Ngozi Adichie

Revolutionary road – Richard Yates

David och Goliat, konsten att slåss mot jättar – Malcolm Gladwell

Robin Williams: When the laughter stops -Emily Herbert

Om vänskap funnes – Stig Claesson

Fallen ängel – Michael Connelly

16 rader – Petter Alexis Askergren

Så nära…

Igår var jag så glad. Jag fick under dagen ett sms om att jag hade ett paket att hämta ut. Jag had beställt en penna och den låg på Maxi och väntade på mig. Och vilken vacker penna det är Twsbi Diamond 580 med en EF spets. 

 Twsbi diamond 580, Reservoarpenna, Reservoar pen  

Ingen bläckpatorn behövs, man suger upp bläcket i pennan via ett kolvsystem. Mycket behändigt och man behöver inte tänka på att köpa hem rätt sorts bläckpatroner. Samtidigt som jag beställde pennan beställde jag givetvis bläck till den också. Men eftersom det märket jag ville ha inte fanns på den sidan där jag köpte pennan så fick jag beställa från en annan försäljare. Båda ligger i Sverige och båda hade varorna hemma. Jag gjorde beställningarna i onsdags med knappt 15 minuters mellanrum. Igår fick jag pennan, jag fick också då ett meddelande att bläcket var skickat. 

 Twsbi Diamond 580, EF nib 
Så jag tänkte i mitt stilla sinne att då får jag ju bläcket idag. Något som verkligen tilltalade mig, eftersom att jag då skulle ha hela helgen på mig att leka med min nya penna. Har min bläckflaska med J. Herbin Terre de Feu kommit till mig idag? Givetvis inte. Så jag får sitta här och studera min nya, fina penna på avstånd. Jag vill inte fylla den med det Lamy bläck jag har efter som det inte var så jag hade tänkt. 

 Twsbi Diamond 580 Display case 
Den ligger där i sin lilla box och bara väntar på att få bli använd. Men det blir inte av denna helgen, och på måndag, när bläcket lär dyka upp, drar jobbet igång. Då har jag inte riktigt tiden att sätta mig med den och avslappnat undersöka den.

Så nära men ändå så långt borta. 

 

Det definitiva svaret

Det är kvavt idag, en tur ner till tvättstugan och man härligt äckelklibbig. Men det är inget en stund i duschen inte löser förvisso. 

Tog en busstur till centrum idag, det är cityfestival och när något händer så får man ju ta sig dit och se vad det är. Uppmuntra stadens försök att dra till sig turister till centrum helt enkelt. Det var väl mer eller mindre som väntat. Mycket folk, langos, tivoli och försäljning av diverse pryttlar. Ett par scener hade de smällt upp ocksåäven om ingen stod på dem när jag gick förbi. 

Det är sällan något som lockar mig egentligen men som sagt, när det händer något så får man se till att stötta det så att det även i framtiden händer saker som livar upp stan. Även om det inte alltid är i min smak. 

När jag kom hem låg det ett brev från läkaren på hallmattan. Svaret på min röntgen som jag genomgick häromdagen. 

”Slutsvar på röntgen av lungorna visar förbättring. Lite kvarvarande rester efter tidigare infektion utan komplikationer.” 

Okej det är bättre alltså. Men det finns rester kvar av infektionen, vad är det för rester? Glömde de städa innan de flyttade ut? Är det något jag kommer känna av? Läker det ut? 

Ja det är inte utan att jag är lite frågande till vad de menar egentligen. Det har blivit bättre och det är ju positivt. Men om det finns rester kvar betyder det att jag löper större risk att drabbas igen? 

Det där med slutsvar var kanske inte så mycket slutsvar ändå. 

Ut i det gröna

Österöö fårfarm, fika 
Planen var att tvätta under eftermiddagen. Men när jag vaknat och låg i sängen och gick genom Facebook och Twitter kom ett sms in med frågan om jag kunde tänka mig att åka ut i naturen för en lunch och senare en fika. Givetvis med en blinkning till mitt inlägg igår kväll. 

Så blev det, tvättiden bokades om och ingen är egentligen gladare än jag, i alla fall fram till i morgon eftermiddag när jag måste ta tag i det.

Turen gick mot Varberg för en tänkt lunch vid vatten. Men vädret gjorde att det var en hel del folk vid kusten om man inte kände för att sätta sig på Surfers Saloon men det kändes som att vi skulle höja medelåldern och öka mängen tyg rejält, så vi åkte vidare. 

I stället föll valet på Burger King. Så där satt vi granne med en rondell och mumsade i oss. Då kom förslaget att åka till Öströö fårfarm för att fika. Så vi hoppade in i bilen och styrde söderöver innan vi åkte ut i skogen. Och där fanns Öströö fårfarm. En gård med får, en liten butik, ett café med lokal ostkaka som serverades med punchblåbär och inte att förglömma så fanns det wifi!

Så där kunde man sitta, i skuggan under ett träd, någonstans mitt ute i ingenstans och ändå ha komtakt med omvärlden. Någon har helt enkelt tänkt till så att en internetberoende kan få sin fix även ute i fårhagen. De hade även rumdtur på ägorna, något de kallade fårsafari, man satt helt enkelt i varnar och åkte runt och fick allt förklarat genom högtalare. Perfekt för sådana förslappade stadsbor som en annan, man behöver inte bekymra sig om får som försöker äta upp en eller var man ska sätta fötterna. Inte för att jag åkte med, det var ju fullt med barn. 

Ut i skogen?

En vän vill ha med mig ut i skogen för att leta svamp. Hon menar att min tur med att hitta stolarna och på så sätt spara i runda slängar en tusenlapp skulle smitta av sig så att det hittas svamp. Vi hade den här diskussionen förra veckan när vi åkte runt i nordvästra skåne och bland annat besökte Nimis. 

Saken är den att naturen är trevlig i teorin. Jag kan sitta och göra upp en plan på hur jag ska åka iväg och tälta. Hitta någon trevlig sjö, resa tältet, göra upp en liten eld och bara njuta. Jag tar ibland bilen och åker ut till något ställe där det finns någon trevlig motionsslinga eller naturområde som ska vara vackert. Men oftast lämnar jag aldrig bilen. 

För det är så där, jag målar upp en bild av hur perfekt det blir. Den där natten i tältet blir vindstilla och lagom varm, utan mygg och det är mjukt och skönt att sova. Har ni varit i närheten av en sjö när det är vindstilla och lagom varmt?  Stället fullkomligt kryllar av mygg! Och har ni någonsin legat på ett liggunderlag som ligger på marken? Det är stenigt, knöligt och inte det minsta mjukt. 

Det är därför jag sällan lämnar bilen när jag ska ut och titta på naturen. Jag har målat upp en helt och hållet orealistisk bild av hur det kommer bli. Det är alltid lite för blött, för kallt eller för varmt (för det kan aldrig bli lagom), för blåsigt eller så blir klockan för mycket, kort sagt allt blir fel. 

Så jag frågade min vän om detta svampletande innefattade en tur till skogen, och det gjorde den tydligen. Annars har jag ett par väldigt bra svampställen. Ica Maxi och Coop brukar med största sannolikhet ha det man behöver. Då behöver man inte rensa svampen efteråt och man behöver inte oroa sig för att plocka åt sig någon giftig sak. Så vem behöver naturen egentligen?