bjovel funderar på skärmmissbruk

Jag har ju varit inne på det tidigare. Bland annat när jag skrev om nyårslöftena men det hela tog ny fart när jag läste en artikel om hur det kommer sig att man har så svårt att lägga ifrån sig telefonen. Det är Adam Alter som varnar i sin bok, Irresisteble: The rise of addictive technology and the buissness of keeping us hooked. För det är så, vi blir ledda in i ett missbruk som gör att vi till slut känner oss nakna när vi inte har telefonen nära. Vi blir fobiskt rädda för att ha tråkigt. Samma områden i hjärnan som aktiveras vid heroinbruk aktiveras när man sätter en människa framför en enarmad bandit. Det är också dessa områden som aktiveras när man en inbiten spelare startar upp sitt spel, berättar han. Det spelar ingen roll vad vi gör, om det vi gör träffar rätt områden i hjärnan så utsöndras dopamin oavsett om det handlar om att man stoppar i sig något ämne eller om man får stimulans på något annat sätt.

Detta är något som app- och spelutvecklare känner till och arbetar med. För precis som vid heroinmissbruk så behövs det större dos efter ett tag. Vilket gör att det är svårt att stå emot när man väl har börjat. För bara lite mer tid framför skärmen så kan man ju låsa upp nya möjligheter. Det ironiska i det hela är att jag läste den artikeln just på min mobil. Och detta är något som påverkar kreativiteten, för som jag skrev så är det svårt att ha tråkigt när man har en telefon med sig idag. Just att ha tråkigt är något som får hjärnan att vilja aktivera sig. Och då blir den kreativ. Vad händer när vi tar bort möjligheten för hjärnan att skapa själv? När vi hela tiden matar den med något som är färdigförpackat och redo att användas. Som ett helfabrikat som är redo att stoppas i munnen.

En psykolog från Texas A&M University, Heather Lench, säger att ha tråkigt försätter hjärnan i ett sökande tillstånd. Man börjar helt enkelt dagdrömma. Och det är i det stadiet som barn börjar hitta på egna lekar och en kartong kan bli ett rymdskepp eller en lastbil. Allt för att man ska komma ur tillståndet av tråkighet. Kierkegaard den gamle filosofen menade att det var det här stadiet som fick gudarna att skapa människan. Gudarna hade tråkigt helt enkelt.

Så frågan är vad det är vi undanhåller världen när vi sitter där med våra skärmar. För jag gör det precis lika mycket som någon annan. Jag vill hela tiden ha något att göra. Sitter jag i bilen på väg någonstans så vill jag ha en podd igång så jag känner att jag gör något vettigt, även om kanske en podd om pennor inte är det vettigaste man kan lyssna på. Tänk efter själva hur ofta man tar upp telefonen när man får en sekund över. Vad skulle hända om man inte gjorde det. Är det värsta som finns verkligen att ha tråkigt?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.