bjovel funderar på skrivandet

Skrivandet har alltid funnits där för mig. Även om det i perioder hänt att jag inte skrivit något alls. Det har alltid lockat och så länge jag kan minnas har min dröm varit att bli författare. Den drömmen finns förvisso kvar men när jag insåg att det inte var så lätt som jag trodde och inte lika lukrativt heller så har den väl fått stå tillbaka för mer praktiska delar i livet.

Men jag har ofta funderat över att skriva dagbok. I bland har jag gjort det digitalt, ibland via någon blogg men det är ändå den fysiska delen av att skriva på papper i en anteckningsbok som lockar mest. Där kan jag vara fri. Det går inte riktigt att vara det när jag skriver här på bloggen. Av uppenbara skäl. Det finns ju trots allt någon som läser och då måste jag fundera över vad det är jag sänder ut. Sen jag började samla på reservoarpennor har däremot mitt dagboksskrivande tagit fart. Jag ville ju hitta en anledning till att använda mina pennor och vad kunde bli bättre än det? Jag skriver inte varje dag och det kan jag ibland tycka är synd men samtidigt så om jag inte har något att skriva så känns det lite dumt att skriva en sida nonsens bara för att man ska. Mina studier har gett mig kontakt med lite litteratur som behandlar skrivande som en reflektionsform och det är så jag försöker använd mitt dagboksskrivande. Det är med andra ord inte alla dagar jag har något jag vill reflektera över så därför skriver jag inte varje dag. Det känns bra att få ur sig saker och många gånger släpper jag saker lättare om jag satt dem på pränt.

Men drömmen om att skriva är inte död. Jag vill gärna göra det och det skulle vara skoj att prova på att göra det professionellt. Även om jag just nu har svårt att se hur det skulle funka. Jag misstänker att man som krönikör inte får vidare bra betalt för sina krönikor även om man skriver en gång i veckan. Det räcker ju inte att jobba en halvtimme eller så i veckan. Eller? Med andra ord måste jag har något att fylla ut lönekontot med. Vilket betyder att jag inte kan säga upp mig från lärarjobbet än. Förvisso har jag en påbörjad roman som jag bara ska avsluta. Men med tanke på mängderna som den skulle behöva sälja i för att försörja mig ett halvår eller år för att skriva en ny är inte riktigt vad jag tror den kommer att generera. Tvärtom är jag ganska säker på att den kommer bli svår att få ett förlag att ta sig an över huvud taget. Men det är ju en helt annan historia.

För grunden i det hela är inte berömmelse eller pengar (nu ljuger jag förvisso, om någon skulle erbjuda mig miljoner för min bok och alla tidningar och tv program skulle ringa om intervjuer så skulle jag ju givetvis hoppa på det tåget), det handlar mer om just att sitta ner och skriva. Att tänka och få tankarna på papper, sortera dem och se vad man kan göra med dem. Den kreativa delen. Den är inte så stark, just nu, att jag är beredd att kasta mig ut och chansa att det går att försörja sig på någon form av skrivande men den är så stark att jag känner att jag måste skriva. Jag måste ha den kontakten med min hjärna och låta den rusa fritt ibland och se resultatet framför mig. Oavsett om det handlar om att skriva en akademisk avhandling, en bok, ett blogginlägg, en recension eller bara något skoj som jag känner att jag måste få ur mig. Annars blir det lite för trångt där inne bland alla tankar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.