Jag hade rätt

Dagen skulle bli dagen då jag tog tag i mina studier. Jag började med att ta sovmorgon. Sen höll jag frukost tills det var dags för Melodikrysset. Sen pluggade jag. Hårt. I ungefär 30 minuter. Sen kom jag på att det hade ju varit trevligt att fira att det trots allt är jullov. Kanske med en middag ikväll. Ute på lokal. Så jag började googla på olika ställen som jag kunde tänka mig. Sen pluggade jag lite till och avbröt ibland med lite google på de olika alternativen. Sen blev klockan ett och jag blev hungrig.

SÅ då tänkte jag att en lunch på stan är ju inte fel. Med en öl nu när ändå bilen står still och jag är fast vid kommunalt resande. Så jag tänkte att en rejäl lunch med ett par öl samtidigt som jag sitter och kollar på en fotbollsmatch så kan jag fortsätta plugga ikväll.

Så hur blev det? Jag åt lunch på O’learys i stan och drack en öl och en whiskey. Sen drog fotbollen igång och jag kände att jag håller inte på något av lagen så jag kan lika gärna gå och sätta mig och ta ett par öl på ett annat ställe. Så jag gick vidare. Och efter det gick jag vidare. Sen fick jag veta att en vän var i stan så efter att jag gått vidare ett par gånger till så möttes vi upp och gick på en krog jag redan varit på under kvällen och höjde varsin bägare. Sen höjde jag en till och sjöng jag må hon leva för någon jag inte vet vem det var innan de gick mot hotellet och jag tog bussen hem.

Det bästa med att åka in till stan för att ta en lunch klockan 15.00 är att man kan komma hem vid 22.00 och hinna inom Hemmakväll och köpa lite glass och läsk. Man har ju hela kvällen framför sig. Men så mycket pluggat blir det förstås inte. Men jag vill ändå på det här sättet säga att jag hade rätt och nu ska jag se avsnittet i fråga för det är så jävla bra.

Känner du Uffe Fågelben?

Ny dag med nya studiebesök. Det är intressant även för mig som lärare att komma ut och frågan är om inte jag lär mig mer än eleverna. Det märks på dem att det är mycket intryck att ta in och det är mycket att processa. Förhoppningsvis är det något de kommer ha med sig under det kommande året och kan hitta kopplingar till i utbildningen.

Så när jag vandrade hem idag efter många om och men så ser jag en man komma mot mig. Han har en kasse med sig och han svajar fram betänkligt. Han går mitt i gatan och verkar ha det alla tiders och jag håller mig lite på min kant på trottoaren för jag vet hur det är. Jag är av någon anledning en person andra gärna går fram till. Varför vet jag inte men så är det, jag har börjat acceptera det vid det här laget. Så givetvis tar den här mannen sikte på mig där jag går och vill prata. Orakad, onykter men hel och hyfsat ren kliver han fram och vill prata om lite av varje. Om sin vardag och hur livet kan bli.

Så där står vi, jag en lärare på 38 från Kristianstad, han visade sig vara en gammal boxare från Karlskrona på 59 vid namn Svenne, hemlös och efter 8 månaders nykterhet var han nu tillbaka med flaskor. Han var glad för tillfället, han hade träffat sina vänner som hjälpt honom med lite pengar och i fickorna hade han två halvflaskor vodka. På det sätt som fulla människor gör berättade han sin historia. Helt utan omskrivningar men tämligen förvirrat berättade han om hans vän som somnat på Eurostop och vakten som bett Svenne att väcka sin vän. När han inte fick upp sin kompis så sa vakten att han skulle ringa polisen. Svenne plockar på sig flaskorna som hans vän har i fickorna. Annars häller polisen ut dem, sa han.

Denne man som för några månader sen träffade sin dotter som då var gravid, nu är jag antagligen morfar sa han dystert. Dysterheten låg i att det var ett barn han aldrig skulle få träffa. Han hade vackra ögon, hade han inte berättat det själv hade jag inte kunnat säga att han var 59 år och hemlös. I en kasse hade han lite tomglas, nu behöver jag dem inte, sa han, jag har ju fickan full med pengar. Hans fråga till mig var hur han skulle gå för att komma till stora torg. Där skulle han leta upp Uffe. Känner du Uffe Fågelben? frågade han mig, som om det var den naturligaste frågan i världen. De håller ihop. När den ena har pengar hjälper han den andre och tvärt om. Sover gör de på nattcaféet, där får de också lite mat.

Uffe är bra, för jag brukar fixa dricka till honom och när vi sover på toaletten vid Norre port går han in på hotellet och fixar karameller och kaffe och kommer med till mig, Han hade blå ögon med inslag av grönt och det märktes att han var ärlig.

Den gamle boxaren fick av en nu bortgången vän rådet att när det blir bråk så ska du stoppa händerna i fickan. Men då kan jag inte slåss. Precis, hade hans vän svarat, om du börjar slåss så blir du som ett djur.

Nu var han på väg in till stan för att försöka hitta Uffe Fågelben, men där inne finns de som ska, som Svenne uttryckte det, kasta honom i bassängen. Det var hans ord förklarade han senare för att de skulle slå ihjäl honom. Han hade en gammal skuld på 700kr. Men en gammal boxare ger sig inte så lätt. Slår de på mig får de slå ihjäl mig, för när jag börjar slå så slutar jag inte. Jag har börjat tröttna nu på det. Det kommer unga grabbar som frågar om jag ska ha stryk, men jag bara backar och låter dem prata. För nu vill jag bli uppretad och en dag så smäller det. Det finns ett ryckte om mig sa han, jag plockade tio killar en gång. Men, sa han med ett litet trött skratt, det var egentligen så att jag klappade till två av dem och då sprang resten. Det var för 35 år sedan och det följer mig än.

Han går fram och tillbaka till Eurostop varje dag. Det är bra träning för mig sa han och visade upp sina armar, det är inte mycket kvar av mig nu men det är boxningen som gjort att jag klarat mig så bra. jag har boxats både med och utan handskar. Hans krokiga näsa var en garant för att han inte ljög. Innan vi skildes åt berättade han att han hade träffat en kvinna på Eurostop, där är något fel på henne för hon verkar bo på något hem och hon har färdtjänst, berättade han. Men häromdagen kom hon fram till mig och berättade att hon ville bjuda honom på middag. De ska träffas på Eurostop på fredag och äta tillsammans.

Vi pratade länge, Svenne och jag innan han tyckte att han slösat för mycket av min tid. Han var glad att jag lyssnade på honom, han nästan bad om ursäkt för att han pratade med mig. Jag hoppas att jag har lärt dig något min vardag som uteliggare, sa han när vi skiljdes åt. Jag var lika ärlig jag och berättade att det han berättat kommer jag ha med mig länge och jag önskade honom lycka till med att hitta Uffe Fågelben.

Glad midsommar

Köket är nerpackat i stort sett, bara bestick och en termometer kvar. 

Billys  och Netflix 
Så midsommar kom trots vädret alla klagar på. Jag som inte vill smutsa ner disk har firat midsommar med Billys pizza och Netflix. Sista dagen med antibiotika och utan sill och potatis så känns inte öl eller snaps så lockande. Speciellt inte i kombination med Billys pizza. 

Det går utmärkt att fira midsommar så också. Det lämnar ingen disk och antagligen mår jag bra även i morgon. Men jag stänger av klockan i vilket fall som helst. 

Namn

Så sommaren rycker närmare och idag har jag suttit genom två avslutningar. Eller det var samma avslutning men eftersom man delat på ettornas och tvåornas avslutning. Det blir nog en omgång för treorna i morgon också. Men för dem finns det ju en hel del annat planerat. 

Så jag var och handlade idag. Och när jag var på väg hem kom jag i fatt en husbil. Eftersom jag var på motorvägen körde jag om men i ögonvrån såg jag något som jag inte riktigt trodde på. Så bär jag kommit förbi släppte jag av på gasen så husbilen kom i fatt och körde om mig. Då fick jag jag en bättre bild av vad jag sett tidigare. 

 

Mysmusen var ute på vägarna.  Vad får någon att skriva det på husbilen? 
Den andra namnbomben stod Falkenberg för när man gick ut med namnet på sin arena. Falcon Alkoholfri Arena. Jag brukar vara lugn med namn på arenor och fattar att man behöver sponsorer. Men det känns som att allt har gått fel här. Ungefär som med Gamla Ullevi som blev namnet på den nya arenan i Göteborg. Det namnbytet, som var helt ologiskt från början, betalade man en hel del pengar för. 

Jag är glad att laget i mitt hjärta har en arena som inte byter namn när man nu renoverar den. Det är ingen bank som kommer ge namn åt den och inget bryggeri heller. Speciellt inte när man tvingar in ordet alkoholfri i namnet på en arena som inte kommer vara just det. Det borde ju vara falsk marknadsföring. 

Krash

Så jag öppnade en flaska vin igår. Det passade bra till entrecoten och tanken på att det ändå var lov nu gjorde att jag festade till det lite. Jag vet inte om det var vinet som gjorde det men halv ett vakande jag med en monumental huvudvärk. En stund trodde jag på riktigt att huvudet skulle sprängas.

Med hjälp av alvedon och vatten så gick huvudvärken ner något till halv fyra när jag vaknade till igen. Ännu mer alvedon och vatten och huvudvärken var nästan borta när jag gick upp strax efter åtta. Bara nästan. Februari visade upp en grå, blåsig måndag och min tanke på en promenad längs östra stranden byttes fort ut till galgberget. Tre varv på fem kilometersslingan. Jag kom knappt ett par kilometer innan jag var tvungen att stanna för jag hade kramp i vaden. Satte mig ner och såg ut över stan en stund. Halmstad från ovan en grå måndag i februari är ingen munter syn. Tog mig runt ett varv på slingan i alla fall. Får vara nöjd med det lilla.

Via Maxi hem igen och lite lunch. Sen tog jag filten och la mig på soffan. Vaknade fyra timmar senare, svettig och seg. Kämpade mig upp och kände att huvudvärken tack och lov gett med sig. Gick ut en runda och har under dagen fått ihop 16400 steg. När vaden krampade på galgberget så trodde jag inte att jag skulle nå ens 5000 steg idag. Så det är skönt att jag kom igång lite.

Hela dagen har varit tung, mörk och jobbig. Känns som om allt negativt som hänt de senaste åren har bubblat upp till ytan och hälsat på. Just nu är jag trött och klockan börjar närma sig nio på kvällen, ändå är jag tveksam till hur mycket sömn jag kommer få. Dels med tanke på att jag sov middag och dels med tanke på att när väl hjärnan satt igång så tenderar den att fortsätta. Inte ens ett par avsnitt av Californication kunde lyfta mig.

Funderingar

Alltså jag har inget emot den här dagen egentligen. Det är säkert en mycket trevlig dag. Jag har aldrig haft något skäl att uppmärksamma den bara. Just i dag slog det mig att det skulle vara fint att gå ut och sätta sig på en pub och ta en öl. Det har varit mycket senaste tiden, det känns i kroppen och det är skönt att det är helg och lov nu. Jag vill bara gå ut och sitta ner vid bardisken och dricka ett par öl. Fundera över livet och kanske fördöma ställets taskiga val av musik.

Men det kommer jag troligen inte göra. Mycket för att jag inte riktigt vet vart jag ska gå. Jag vill ha ett ställe med, som Kris Kristofferson sjunger, friendly shadows. Dunkelt, ganska stillsamt med en rimlig volym på musiken. Var finns det stället?

Jag ställde frågan på twitter tidigare och fick inte något svar. Har i och för sig inte så många följare från stan. Att skicka frågan via meddelande till någon som har bättre koll på krogutbudet än jag är ju som att skicka en inbjudan till en kväll på stan. En fråga efter en dryckesbroder. Det är INTE vad jag behöver idag.

Twitter går i spinn sådana här dagar. Ena lägret går all in på att ifrågasätta dagen. Andra lägret omfamnar den och skickar upp bild på bild. Det är en dag. Ta vara på den och gör vad ni vill med den. Lägg inte er energi på att orera om den på twitter. Ni har säkert viktigare saker att lägga energin på. Det har inte jag.

Om jag nu kommer iväg så ska det vara på ett ställe som inte visar melodifestivalen. Alla hjärtans dag och melodifestivaldeltävling på samma dag. Det finns en chans att twitter imploderar ikväll. Det å sin sida kanske inte är helt fel?

Just nu står Ölfiket högst på listan över tänkbara ställen. Aldrig varit där. Misstänker dock att om jag nu ska hitta ett ställe som fyller mina krav och som inte är fullbokat med folk som ska fira den ena eller båda av dagens händelser så får hamnar jag nog på en kinakrog.

Har börjat se om Californication. Six feet under får vänta ett slag.

Klockan är inte ens fem. Jag har gott om tid att fundera på om jag ska dricka öl och i så fall var.

Apropå melodifestivalen, var inte melodikrysset lätt idag?

Hur tyst är det när det är tyst?

När bilstereon går igång tar det inte mer än någon sekund innan viljan att köra vägen fram utan mål infinner sig. Det är något med rösten i kombination med ljuden från bilen som gör mig lugn. Jag har sovit dåligt i natt, det spelar givetvis in, konstiga drömmar om en stövelbeklädd fot som trampar hårt på en hand som håller om en skurborste. Foten trampar hårdare och hårdare till man hör hur fingrarna går av, men det är ingen som skriker. Bara ljudet av ben som knäcks.
När jag slår av motorn kommer en besvikelse över mig.

———————————————————

Jag gillar känslan när jag får efter att ha druckit ett par glas och känner att huvudet blir tyst. Det är som när köksfläkten man glömt på stannar, när man slår av datorn – Det blir tyst.
Saker kan bli klarare för mig när jag dricker ett par öl än de är när jag kommer hem från jobbet. Det är inte bara axlarna som sjunker ner av alkoholen, det är väven bruset. Eller är det så att min förmåga att stå ut med vardagens alla ljud förbättras? Eller är det bara så att jag tror att det är så? Tankens kraft är ju onekligen stor.
Kan det vara så att jag rättfärdigar mitt alkoholintag med att jag kanske har tinnitus? Frågan är ju då om jag har det eller ej. Hur avgör man det? Jag har alltid upplevt ett visst öronsus, men om det är verkligt eller något som alla har är ju en relevant fråga. Men säger man? Hur tyst är det när det är tyst?

———————————————————-

Det där med musiken däruppe kommer jag att skriva mer om, det är något jag har funderat på ganska länge. Varför jag lyssnar på viss sorts musik och varför jag formligen dras till vissa artister. Men när jag blir färdig till att sammanställa det är en helt annan fråga. Men jag ska försöka komma igång med lite mer metodiskt arbetande, inte bara med den här bloggen utan med mitt skrivande över lag.