Bättre än väntat

Det är fredag igen. Jag sitter här och lyssnar på podden Snedtänkt nu när det äntligen är fredag igen. Det har varit en ganska tuff vecka. Det är skönt att veta att jag får sova ut i morgon, något som behövs. Jag försov mig idag. Eller försov mig är väl att ta i. Jag hade inga lektioner innan lunch så egentligen kunde jag ligga kvar ännu längre om jag hade velat men det kändes ganska bra att komma in och förbereda lektion och i alla fall fundera över att plugga. Sen att det inte blev några studier eftersom arbetet kom i mellan.

Det är sjätte dagen på pulverdieten och jag känner att det funkar bra. Jag trodde det skulle vara värre. Igår var det dags för personalfys och jag kan väl inte säga att jag hade så mycket kraft att komma med när det skulle hoppas, göras burpees och annat. Men jag har åtminstone inte träningsvärk idag. Jag trodde dock att magen skulle skrika när jag kom hem men det var inte så farligt. En banan efteråt och så tog jag en liten bit knäckebröd med smör till kvällssoppan gjorde susen. Jag borde ju inte orka så mycket när jag går runt på 600-900 kalorier om dygnet.

Idag var det ju även innebandy och där är det lite svårare att ta det lugnt. Speciellt när vi bara är nio spelare. En avbytare i ett lag och fyra på plan. Det var liksom inte läge att maska. Det var bara att köra på stenhårt till dess att man inte hade mer att ge. Vila fick man göra som back. Så åter igen blir det en bit knäckebröd till kvällssoppan. Det kan jag tycka att jag är värd nu.

Det är två veckor kvar till lovet. Det känns som att det ska bli skönt att kunna ta det väldigt lugnt en vecka. Sen går det fort mot sommarlovet.

På det igen

Så var det dags igen. För Blogg100, som jag har deltagit i minst ett år tidigare. 100 dagars kontinuerligt bloggande. Det ska bli intressant och samtidigt är det dom vanligt. Även om jag inte missat många dagar så är det ändå en liten press. Jag vill ju gärna ha något intressant att lägga ut.

Men det är inte bara Blogg100 som drar igång idag. Igår kom vi upp till Göteborg för lite utbildning i Mastercam. Det är kul och intressant men det är ett evigt stillasittande. För att inte tala om ätande och fikande. När man väger 150kg så är det intr det ideala. När det dessutom bjuds på semla både till lunch och till eftermiddagfikat hjälper det ju inte till. Jag hade inte behövt äta båda förvisso men det gjorde jag. När vi skulle ta oss från bilen till hotellet fick jag ett kvitto på hur ur form jag verkligen är. Jag kunde knappt hålla jämna steg med mina kollegor. Att samtidigt hålla igång en konversation var närmast omöjligt. När jag låg på sängen på rummet och lät hjärtat lugna sig så insåg jag en sak. Den 1/3, samma dag som Blogg100 drar igång, drar även påskfastan igång. Så nu är det bot och bättring som gäller. Under tiden fram till påskafton ska det inte ätas socker. Inget godis, ingen läsk. I alla fall så länge det inte är sockerfritt. Men även sockerfri läsk och godis ska jag hålla mig borta ifrån i den mån jag kan. Förhoppningsvis kommer jag bygga Ut det med mer saker (motion och annat) under resans gång.

Nu är jag inne på första dygnet och ännu är anden stark. Jag vet att detta är den lätta delen, när man är övertygad och känner sig duktig. Men det kommer snart dagar när allt är tvärt om och man känner sig som en nertrampad liten myra och då blir det svårare. Men jag måste göra något. Jag kan inte ha det så att jag måste stanna och andas varje gång jag går upp för en trappa. Det är inte riktigt bra, till och med jag inser det.

Så idag fick vetekransen som dukades fram till fikat stå. En clementin fick bli min fika. Det funkade. Men det är ju inte den där härliga känslan av fluffigt vetebröd i munnen. Men det får jag leva utan ett tag. Hur svårt kan det vara?

Så här är det.

Jag satt och tittade på en dokumentär som heter From fat to finish i går kväll. Den handlar om 12 personer som gått ner i snitt 45kg var och sen springer de ett stafettlopp genom Amerika. Det var smärtsamt för mig att se den, för jag såg mig själv i deras berättelser och tidigare har jag inte sett mig själv som fet. Jag tränar ju! Två dagar i veckan! Men det hjälper ju liksom inte när jag de övriga dagarna lever som om den här världen snart är över och den som äter mest vinner. Det är svårt att skriva detta. Men jag måste om jag ska kunna må bra, för jag gör inte det just nu.

Jag skulle behöva gå ner 60 kg för att nå 90kg. Och jag vill nå det. Det har jag inte vägt sen jag var i tonåren. När skjorta efter skjorta blir mindre och till slut inte passar, när ännu en knapp lossnar ur ett par byxor så är det ännu en sten som läggs på axlarna. Men det är inget jag visar, för jag är inte sådan. Men jag måste bli sådan. I alla fall för min egen skull. Fake it ’til you make it funkar lite för bra ibland, speciellt när det gäller att vara glad. Man kan lära sig det. Och då gör vikten plötsligt inget. Förutom med hälsan.

En sak som var väldigt träffande var när en av deltagarna i loppet tvingas gå och hur hon känner att alla som hejar på henne gör det som om de klappade henne på huvudet. Som om de menade att det var ju duktigt att du tog dig hit lilla gumman. Den känslan träffade mig rakt i mellangärdet. För så har jag också känt många gånger när man har folk som hejar på en. Att det mest är för syns skull och att jag inte tillför något ändå. Det är ett sjukt synsätt  egentligen och det är så svårt att ändra.

Men jag kan inte göra några stora förändringar. Det är vad jag helst av allt vill göra, men det kommer inte att funka att träna varje dag. Jag har provat det och jag måste inse att jag måste göra det som de gjort i dokumentären. Små förändringar. Små men bestående.

En av de första åtgärderna jag ska göra är att träna en dag i veckan till. Tisdagar ska jag gogga. Målet är att jogga 850 meter. Men till att börja med vet jag att det inte går. Då varvar jag med att gå. Jag har provat det innan och misslyckats. Vad säger att jag inte misslyckas nu? Inget. Men nu har jag delmål. Efter 850 meter är det 1700 meter, och så vidare. När är det över? Det är det inte. Aldrig.

Det definitiva svaret

Det är kvavt idag, en tur ner till tvättstugan och man härligt äckelklibbig. Men det är inget en stund i duschen inte löser förvisso. 

Tog en busstur till centrum idag, det är cityfestival och när något händer så får man ju ta sig dit och se vad det är. Uppmuntra stadens försök att dra till sig turister till centrum helt enkelt. Det var väl mer eller mindre som väntat. Mycket folk, langos, tivoli och försäljning av diverse pryttlar. Ett par scener hade de smällt upp ocksåäven om ingen stod på dem när jag gick förbi. 

Det är sällan något som lockar mig egentligen men som sagt, när det händer något så får man se till att stötta det så att det även i framtiden händer saker som livar upp stan. Även om det inte alltid är i min smak. 

När jag kom hem låg det ett brev från läkaren på hallmattan. Svaret på min röntgen som jag genomgick häromdagen. 

”Slutsvar på röntgen av lungorna visar förbättring. Lite kvarvarande rester efter tidigare infektion utan komplikationer.” 

Okej det är bättre alltså. Men det finns rester kvar av infektionen, vad är det för rester? Glömde de städa innan de flyttade ut? Är det något jag kommer känna av? Läker det ut? 

Ja det är inte utan att jag är lite frågande till vad de menar egentligen. Det har blivit bättre och det är ju positivt. Men om det finns rester kvar betyder det att jag löper större risk att drabbas igen? 

Det där med slutsvar var kanske inte så mycket slutsvar ändå. 

Spänsta på!

Så jag tog en liten tur till ett par second hand affärer idag. Tanken var att leta efter ett par köksstolar och det tror jag att jag har hittat. Ska åka förbi med bilen i morgon och se om de är kvar då. Men som alltid hittade jag lite skivor. Erikshjälpen hade Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band av The Beatles. Jag trodde jag hade gjort ett fynd men när jag vände på den förstod jag varför den stod kvar längst fram i backen. De ville ha 250.- för den!

Okej det är en bra skiva och jag har själv lagt 150.- för ett exemplar hos en skivhandlare för något år sen. Men det var inte riktigt den prisbilden jag räknat med. Hittade en Lou Reed skiva som de ville ha 75.- för. Jag tog mig till Kretsloppan istället. Där har de 10.- för alla album och 50.- för 10 st. Jag gjorde en del fynd får jag nog säga. En James Last, en Madonna och en med Lena Nyman som kvinnan i kassan sa var en riktig klassiker.

Jag plockade på mig 10 skivor innan jag gick och en av dem var den här.

Spänst åt alla, LP

För det fantastiska priset 5.- får jag inte mindre än två olika motionsprogram, ett enkelt och ett mer avancerat. På innerkonvolutet är det bilder som visar och förklarar alla rörelserna. Det ska hoppas och sträckas ut och en massa saker. Allt ackompanjerat av en trevlig musik som funkar på vilket mingelparty som helst medan Stina Ljunggren berättar vad man ska göra.

Det var inte förrän jag kom hem som jag såg baksidan på skivan. Det är inte bara motion utan den här skivan tar ett helhetsgrepp på din hälsa.

Banta med glädjePå hela första sidan av skivan förklarar Ture Arvidsson från Karolinska sjukhuset sin ”avvänjningsterapi att komma ur riskabla matvanor som orsakar övervikt och ger råd och anvisningar hur ni på ett enkelt sätt kan stärka er vilja att banta.”

Först berättar han hur man genom att avstå en smörgås och går en promenad på 15min om dagen kan förlora flera kilo på ett år. Sen mot slutet går det över i en liten hypnossession för att man genom att lyssna på en röst som på ett suggestivt sätt berättar vad man ska göra gör det mer övertygande och det får på så vis lättare fäste i sinnet.

För att det ska bli en bra start på ens viktminskning ska man till en början lyssna på skivan och speciellt den lilla hypnosdelen varje dag. Det kommer göra det lättare att avstå från choklad och annat onyttigt. Det hela avslutas med orden Om man följer programmet konsekvent så kommer man ganska snart upptäcka att det är roligt att banta.

Vi får väl se hur det är med den saken. Skivan var inte i bästa skick så den ligger just nu under lim för att se om jag kan få bort lite av skiten.

 

Det var det

Tre veckor höll det sen var det över. När jag började det här så lovade jag mig själv några saker. Klarade jag 5km på en bättre tid än 35min efter 8 veckor så skulle jag unna mig ett par nya skor. Framför allt lovade jag mig själv att lyssna på kroppen. Nu sitter jag här och har så ont i benhinnorna och eventuellt även knäna (svårt att riktigt härleda var smärtan kommer ifrån) att jag vill spy. Med andra ord har jag inte riktigt hållit vad jag lovade mig själv.

Löpning, 5k runner, träning

Det började bra, även om jag inte var riktigt pigg idag heller. Men jag hade inte ont när jag började. Det var lite folk ute i det vackra vädret och nyttjade slingan och jag tänkte att det kunde vara en bra sporre. Man vill ju inte lägga av och gå när man har folk som tittar på, även om de inte har en aning om vad rösten i appen säger att jag ska göra givetvis.

Men den där halvminuten extra som lagts på från förra rundan var tuff att kämpa med. Jag hade en inre bild över var varje löpomgång skulle ta slut men jag hade hela tiden fel. Det var alldeles för optimistiska bilder jag la upp för mig själv. Däremot la jag inte av i förtid, jag bet ihop och sprang på. Så här i efterhand var det ju korkat givetvis men vinnarskalle är vinnarskalle.

Hela passet genomförde jag, även om de sista två omgångarna löpning gick betydligt saktare än mitt mål på 6min/km sista omgången var jag uppe och sniffade på 8min/km och jag staplade fram mer eller mindre.

Så ja jag misslyckades med att hålla mitt löfte till mig själv, så här ont får man inte i benhinnorna när man börjar känna av det. Det är något jag har blundat för en dryg vecka. Nu har kroppen verkligen sagt ifrån. Vad som händer nu? jag vet inte riktigt. Först och främst ska jag låta benen vila ordentligt så det får läka ut. Sen får jag börja i en helt annan ände. Ta många steg tillbaka och se om jag kan jobba mig upp till en bättre kondition med ett annat upplägg helt enkelt.

Jag gillar att springa och det är just nu jävligt tungt men jag vet att om jag tar det lugnt nu och börjar på en ny kula senare och tar det lugnare så kommer jag förhoppningsvis även kunna springa i framtiden.

Kämpa!

Det var inte den bästa uppladdningen inför detta passet heller. Halv tre i natt hade jag inte somnat. Då hade jag legat och snurrat sen strax efter tio. Klockan var väl strax efter fem när Elvis, min katt, bestämde sig för att det var dags att väcka mig. så när klockan sen ringde 08.00 var jag allt annat än pigg. Jag ställde om klockan och somnade om. Runt halv elva kom jag ur sängen.

Så det blev en senare löprunda än vanligt. Och med den natten i minnet så kan jag säga att en sådan natt är ungefär likvärdigt med en tur till Nimis när man pratar om träningsupplägg. Det var seg att komma igång och jag kände efter lite väl mycket tycker jag. Men det kändes som att jag var lite piggare trots allt.

Löprning, träning, 5k runnerMen det var inte mycket piggare kan jag säga. Nu sitter jag här och eftersvettas och funderar på hur jag ska klara av passet på lördag. Då lägger den på en halv minut på varje omgång. I dag var det, precis som i tisdags 1,5/1,5 2×2,5/2,5 1,5/1,5. På lördag är det alltså 2/2 2×3/3, 2/2. Det kommer betyda att andra löpomgången kommer starta i uppförsbacke, och jag kommer att avsluta i backarna. Men det är ett senare problem.

 

Tungt

Svettigt, Träning, LöpningI dag var det tufft att komma iväg. Det var ingen barnlek när jag var ute heller i och för sig. Det visar sig att en klättring till Nimis och tillbaka inte är det bästa dagen innan träning. Men den värsta träningsvärken satt inte i benen, det var överkroppen som var mest stel och ömmande. Strax innan på förmiddagen kom det ett rejält regn, när jag gav mig ut sken solen igen. Så det var en ganska fuktig värme som blandade sig med doften av nyklippt gräs som gjorde att det var lite tungt att andas.

Träning, löpning, 5k runner

Idag var det starten på vecka 3 i träningen mot 5km. Det är också första dagen då upplägget var lika mellan löpning och gång. Först 1,5min löpning följt av lika mycket gående. Sen var det två omgångar med 2,5min löpning och dito gång för att sen avsluta med en omgång på 1,5min igen. Jag vill lova att det var tungt. De där 30 sekunders extra vila jag haft innan var saknade vill jag lova. Speciellt när man drog i väg på 2,5 minuters omgångarna. Givetvis låg den ena av dem rakt över backarna. Det var bara att bita ihop men det var svårt att hålla sig till 6min/km, efter halva tiden på löpsträckorna smög sig tiden upp mot 6:30. Men det är under 7min i alla fall.

Nu ska jag montera ihop de sista lådorna till mitt köksbord som jag satte ihop inatt. Sen ska ag ta mig till affären, vilket innebär att jag måste klättra ner för tre trappor. Sen ska jag upp igen. Tror nog jag ska ligga på soffan resten av dagen.

 

Är det klippt nu?

Det var nära att det inte blev någon tur i spåret idag. Hela gårdagen rann näsan och jag var osäker på om jag skulle ge mig på att träna då. Men så i morse när jag vaknade var näsan fri igen. Istället visade mörka moln upp sig. Lagom till Melodikrysset var löst var det inte bara mörka moln. Det var regn.

2015-07-25 11.42.11

Med ”jag gillar att springa i regn, det är bra för karaktären!” rullande i huvudet som ett mantra begav jag mig ut. Tack och lov var gpsguden med mig och jag behövde inte vänta länge på signal. Passande så fick jag in både Britney Spears Work bitch och Icona Pops I love it under passet idag. Det hjälpte till att stärka moralen. Och det gick bra, bättre än förväntat. Idag var det sex omgångar 1,5 minuters löpning och 2 minuters gång som gällde. Något som skrämde mig häromdagen.

Första varvet kändes så bra att det till och med kändes som att jag höll igen i löpningen. Jag behövde inte kämpa för att ligga på 6min/km. Det var då det slog mig. Håller jag på att bli förkyld?

Det är ofelbart så att de gånger jag har presterat bra och känt mig stark under löpturer tidigare har jag blivit förkyld strax efter. Halvvägs genom passet funderade jag på att bryta. Sen tänkte jag att jag var ute och sprang i regnet, om jag blir förkyld, blir jag det oavsett om jag avslutar passet eller inte. Så jag körde vidare.

Träning löpning 5k runner

Man kan se på hur spåret ser ut att signalen från satelliterna inte var den bästa idag. Det är ett rejält molntäcke som har kommit över oss och det är kanske inte så konstigt att den har lite problem att veta var jag var någonstans.

När jag kom hem blev det ett snabbt hopp in i duschen för att sen få på sig lite torra kläder och sen blev det nudlar med kycklingsmak och en extra buljongtärning till lunch. Så nu sitter jag här och eftersvettningarna har precis lagt sig. Det känns bra, förutom att jag har lite ont i ryggen men det hade jag när jag vaknade också så det är nog bara som att jag har legat konstigt. Nu blir det lugna gatan hela eftermiddagen, röven ska ner i fåtöljen och bok ska läsas.

Andra rundan

Löprunda 5k runner löpning träningSå i dag var det dags för andra turen på väg mot 5 kilometer. Det kändes i benen från förra rundan och denna gången var det 8 repetitioner som gällde mot tisdagens 6. Det tog emot vill jag lova. Speciellt när det gick uppför rundans brantaste och längsta backe. Vilken jag hela tiden kom i slutet på den dåvarande minuten. Och den återkom tre gånger. Men jag bet ihop och slet mig fram.

Denna gången var det alltså 30 minuter med 5 minuters uppvärmning och lika många minuters nervarvning. Så 3.24km är jag helt klart nöjd med, med tanke på att jag sprang en minut följt av en och en halv minuts gång och de tio minuternas upp och nervarvning är medräknat. Ändå höll jag mig på 9.18 minuter per kilometer. Det låter inte så mycket när man ser det så men för mig är det en bedrift att ta mig dryga tre kilometer på en halvtimme. Siktet är inställt på att fortsätta på den inslagna vägen. En medeltid på under tio minuter per kilometer och ett tempo på runt sex minuter per kilometer när jag springer. Då ska jag pressa tiden på fem kilometer från de förväntade 35 minuterna ner till 30. Klarar jag det så ska jag nog unna mig ett par nya löparskor.

Men nu är nästa steg att känna efter hur kroppen reagerat på denna dags träning. Efter min lunginflammation vill jag inte göra något som jag inte mår bra av över tid.