Den släppte

Det har ju gått snart tre dagar sedan jag slutade med socker. Det har funkat okej får jag nog säga även om jag idag vaknade med en lätt huvudvärk. Den blev värre när jag kom till jobbet och givetvis hade jag inga huvudvärkstabletter med mig. Så den har bara ökats på under dagen. Vilket har gjort att jag har tvivlat på mitt val att sluta med socker.

Så när arbetsdagen var slut så skulle det handlas. Jag var trött, hungrig och huvudvärken blixtrade. Det var sådär så att jag ville gå bort till stapeln med Nutella, öppna en burk och gräva i mig hela innehållet. Då är jag inte så förtjust i Nutella ändå. Det som slog mig var att jag plötsligt inte visste vad jag skulle köpa. Det var inte förrän jag kom till osten och korvarna som jag började komma igång.

När jag kom hem och äntligen hade fått mat i mig så kändes det som att huvudet skulle explodera. Det var bara att ta ett par tabletter och sen lägga sig på sängen. I värsta fall skulle det inte hjälpa. Men nu så här en timme eller så senare så har den släppt. Jag är som en ny människa.

De veckor som jag nu lämnat bakom mig har varit stressiga och det känns som att jag inte har tappat bollen än. Inte i någon viktig fråga i alla fall. Det har kanske blivit ett par nödlösningar någonstans men mycket har fallit på plats. Det är inte över än, det väntar två hektiska veckor med studier, utvecklingssamtal, möten och sen en tur till Kalmar och sen lugnar det ner sig. Jag ligger hyfsat Idas än så länge men jag har en del att göra i helgen, både jobb och studier. Men ikväll ska jag ta det lugnt, lägga upp benen och kolla Netflix.

En hård vecka

Det blev fredag till slut och här sitter man med ett glas vin som om allt är som vanligt. Men det är allt annat än vanligt. Är det någonsin vanligt egentligen? Det har varit en vecka som har prövat mitt sinne rejält. Från en praktikplats som plötsligt kom på att man inte är arton år när man går första året på gymnasiet och då kan man ju inte praktisera hos dem. Med lite panik i rösten lyckades jag ordna det med ett samtal till en vän och före detta kollega och lärare. Det är skönt med sådana kontakter. Ironin i det hela är att nu fick eleven den praktikplats han ville ha från början.

Så efter ett väldigt tufft innebandypass så kommer man hem med värkande benhinna och träningsvärken sprutande ur öronen och läser att Robert Strängen Dahlqvist är död bara 40 år gammal. Jag ska inte sticka under stol med att jag hade dålig koll på honom. Men jag vet att han var vän med goda vänner till mig och det gör ju att jag reagerar. Och det är alltid tragiskt när en person går bort så ung. Ännu har inget sagts om vad som hänt men spekulationerna är igång. Så nu sitter jag och lyssnar på Hellacopters där han spelade gitarr.

Det som verkligen tog musten ur veckan är mordet på Albin som skedde här i Halmstad för tre år sen. I veckan har man kunnat följa hur polisen fått upp ett nytt spår och sen även gripit en man som nu är tjugo år gammal. Han har dessutom erkänt att han var den som tog Albins liv. Jag fick veta att den som var gripen troligen var en elev som gick på Industritekniska programmet när jag började där. Jag träffade honom ibland, det var ingen elev jag undervisade, men på något vis så blir alla som gått på programmet under min tid mina elever. Det kom som en chock och jag hade svårt att koncentrera mig under personalfysen i går. Båda de här sakerna har fått mig att börja fundera på psykisk hälsa.

Så det kändes som att jag behövde den där urladdningen som innebandyn gav. Lilla salen och bara sju man så det gällde att alla slet, speciellt när man var i det laget som inte hade några avbytare. Jag kommer sova som en stock i natt men frågan är om jag kommer upp ur sängen i morgon.

Men för fan!

Idag strax innan jag skulle gå hem från jobbet kom ett mail från Klarna. Det är ett företag som sysslar med onlinebetalning och liknande. Handlar man på onlinepizza. Och det var det detta gällde. Det stod att jag hade försökt göra en beställning men den hade inte gått genom, trots detta så hade ändå betalningen dragits och nu ville de betala tillbaka.

Det hela låter ju som ett mail som gjort för att försöka lura av mig mina kontouppgifter. Så jag ringde upp dem och fick veta att allt stämde, jag hade pengar som skulle betalas ut och det behövdes ett ärendenummer som jag fick av tjejen i telefonen. När jag kom hem så satte jag mig och kollade på mitt kontoutdrag och såg att i går hade det dragits 419kr, precis den summan som Klarna vill betala tillbaka. Problemet är bara att det just nu ligger under skyddat belopp så jag kan inte se var eller hur dags det dragits.

Jag gick in på onlinepizza på nätet och de hade en chatt eller mail som enda kundservicekanal. Medan jag chattade med kundservicen där så ringde jag internetbanken för att se om de kunde ser mer exakt varifrån eller när den dragits. Det kunde de inte. Efter som det är ett skyddat belopp så är det inte säkert att betalningen gått fram och då kan de inte göra något i nuläget. Jag fick rådet att vänta och se vad som kom fram när det inte var ett skyddat belopp längre och utifrån det göra en polisanmälan.

Från chatten kom liknande besked. Jag måste vända mig till Klarna och prata med dem och förklara att det är något som dragits från mitt konto utan min vetskap så att de begär ut dokumentation från onlinepizza som sen i sin tur kan användas i polisanmälan. Vilket i sin tur betyder spärra kortet och få det utbytt. Vilket ställer till det då jag ska till högskolan onsdag till fredag och då vill jag gärna kunna betala med kort. Men det ser det inte ut som att det kommer bli så.

Och jag som skulle plugga ikväll. Jag måste tvinga mig till det för det måste bli färdigt och det är förvisso bara ett fem minuters snack jag ska plocka ihop så det ska gå fort. Problemet är bara att fokusera. Det blir det stora problemet. Jag kommer fundera på hur mina kortuppgifter har kunnat hamna i fel händer hela tiden.

Jag har tagit det säkra före det osäkra och flyttat mina pengar till ett annat konto. I morgon ska jag plocka ut pengar så jag klarar mig i Växjö och sen får vi ju se vad som händer. Just nu är inte stressnivåerna låga.

Städdag

Jag var trött när jag vaknade. Jag låg kvar och vräkte mig ett tag innan jag insåg att klockan började närma sig tio och det var bara en timme kvar till tvättiden. Med andra ord var det bara att släpa sig ur sängen och inleda dagen. Det fanns ett digert program.

På torsdag kommer mina föräldrar hit och även om de inte ska bo hos mig utan i en stuga inte långt härifrån så kan det ju faktiskt innebära ett besök hos sonen. Alltså måste sonen städa. Och nu ni som brukar säga att man inte ska bry sig om röran och så kommer man in och inser att röran består i att det ligger en tidning slarvigt slängd på soffbordet kan gå hem. Nu pratar vi att röja ordentligt. Inte bara för att mina föräldrar kommer på besök det har varit en bra motivation, men jag behöver verkligen göra det här.

Redan har jag varit ner med tre eller fyra kassar med skräp som jag har hittat när jag börjat lyfta på saker. Massa papper som legat och skräpat här i diverse högar som jag har lyckats få ner till pappersåtervinningen. Fortfarande ser hallen ut som ett bombnedslag men det är mest för att jag har strategiskt nog ställt allt som ska slängas där så jag nästan får kliva över det för att komma ut. Det gör, förhoppningsvis, att jag tar med mig lite varje gång jag går ut och snart är hallen tom.

Sen skulle jag ju plugga med. Det är synd att den väntande deadlinen inte motiverar mig lika mycket att plugga som mina föräldrars förestående besök motiverar mig till att städa. Då hade jag utfört stordåd inom mina studier. Jag hade nog redan varit klar. Istället får jag tvinga mig till att sätta mig ner och läsa och skriva. Det är nästan så att jag får säga att om du läser tio sidor nu så kan du få städa en kvart sen. Och med tanke på vad jag tycker om städning, säger det en hel del om min motivation att studera just nu.

Med huvudet i kylen

Jag trodde jag skulle vara piggare idag. att den där löprundan på något sätt skulle kunna ge mig lite energi. Men det är varmt och den vind som faktiskt blåser där ute tar andra vägar än den in i min lägenhet.

Rastlös och trött är en dålig kombination. Jag har pluggat lite med betoning på just lite. Värmen gör att jag just nu inte kan tänka ordentligt. Jag vill bara ha något kallt. Har öl men det känns som en dum väg att gå just nu. En öl leder gärna till två och så vidare.

Men jag har sovit dåligt de senaste nätterna, vilken helt sjukt otippad grej va? Nu är det andra saker som gör att jag inte kan komma till ro. Igår var det löprundan. Benen ville liksom inte ligga still. Hade lite ont och så var de oroliga. Kan tänka mig att det är så restless legs känns. Sen somnade jag sent omsider. Då vaknar jag för tredje natten i rad med smärtor över njurarna. Jag misstänker att jag har svettats bort en hel del vätska som jag sen inte återbördat till kroppen. Att jag i helgen hellre valt öl än vatten har säkert också bidragit.

Idag har jag sett till att dricka mer. Får väl se om det ger någon effekt på nattsömnen. Kroppen vill sova, hjärnan vill att jag ska gå ut eller i alla fall låta den sätta tänderna i något. I mitten sitter jag, gäspar och vet inte var jag ska börja. Jag vet så mycket att täcket åker väck i natt. Här är tillräckligt varmt nu att vara utan det. I morgon borde jag ta tag i mina studier igen. Det lilla jag gjorde idag räknas inte och mycket troligt kommer större delen av det att raderas.

Det är en del som ska sys ihop på jobbet nu. Samtidigt som det ska fixas med studier, varför jag skjutit på dem är ju en gåta men nu är det gjort. Nu är det bara att bita tag i allt och göra det som behöver göras.

Listan är lång

Jag börjar undra när den där lättningen som ska komma under våren verkligen kommer. Just nu känns det bara som att allt går på i 190 och jag vet inte om jag hänger med riktigt. Nästa vecka väntar tre dagar på Linnéuniversitetet och sen är det två dagars ledigt. Det innebär inte så mycket ledigt just för mig för det kommer bli studier som gäller.

Det är dags för en ny praktiktid för min del och det ska ordnas, en mässa ska besökas och det håller jag på att rodda med just nu. Samtidigt har jag ett par utvecklingssamtal jag vill få till denna veckan och första deltävlingen till höstens Ungdoms SM i CNC-svarvning måste genomföras denna veckan.

Men idag ska jag ta det lite lugnt känner jag. Jag har cyklat till jobbet idag och det kändes i låren vill jag lova. Det blåser ganska ordentligt och det är inte alltid medvind tyvärr. Både på vägen till skolan och på vägen hem tog jag tid på mig och körde lite Turf. Det gjorde att det tog lite längre tid och det blev en betydligt längre väg både till jobbet och hem. Ibland kan det vara värt det. Just i fallet med Turf så gör det att jag rör på mig mer och det är ju bara positivt för mig.

Vad är det mer som står på listan? Hjulinställning på bilen, kalas, studenten (både för mina elever och min brorson) och när jag kommer tillbaka från Växjö ska jag åka och sätta mig och tala för varför ungdomar ska välja industritekniska programmet. Det kommer bli en lång dag men det är något jag känner är viktigt för framtiden. Inte bara för mig utan för samhället. Sen kommer det ju till det där med jobb och studier också det lägger ju på en del. Men allt löser sig till slut ändå. Bara man tar det lugnt och andas så fixar det sig. Hoppas jag.

Utelåst

Det var ingen fröjd att gå ur sängen idag vill jag lova. Gamlingar och innebandy ni vet. Det var inte så att jag sprang som en idiot, men tävlingsmänniskan i mig gjorde ju så att jag inte tog det lugnt nog. Det känns idag. I låren, rumpan och ryggen. Jag får se det så att det trots allt gör gott även om det gör ont.

Söndag betyder melodikryss och sen var det dags för tvätten. Efter att ajg varit ner och tagit ur tvätten och hängt den på tork ställde jag klockan på halv tre. Klockan tre slutar tvättiden så då hade jag gott om tid på mig att hämta upp tvätten. Trodde jag. För vad hände? Nu när jag går på den här pulverdieten är inte orken på topp. Urladdningen igår och så en del springande i trapporna på det tog på krafterna och jag blev trött. Så jag somnade, jag hade ju ställt klockan så jag behövde ju inte vara orolig.

När jag vaknade så tänkte jag att något var fel. Kollade på klockan och den visade 14.59. Jag rusade ner i tvättstugan och tänkte på att klockan vid dörren har gått tio minuter för sakta så jag hade tid på mig. När jag kom ner var det stopp. Jag blev inte insläppt. Antagligen har de uppdaterat tiden när de ställde om till sommar tid eller nåt för nu gick den en minut för fort. Så där stod jag. Jag visste att tvättstugan var bokad på tiderna efter så jag misstänkte att någon skulle komma. När det gått tio minuter började jag misströsta. Fem i halv kom det en man gående med tvättpåsar i händerna. Han släppte glatt in mig, då det visade sig att han gjort samma miss som mig. Två gånger. Så det slutade ju väl i alla fall.

Tvätten är struken, jag gjorde lite på projektet i morse och under eftermiddagen tänkte jag göra en del på den individuella uppgiften. Men det finns inte fokus till det. Det går inte att hålla tankarna just nu. Får se i morgon om det är pulverdieten som stör, det kan ju vara så att jag har det bökigt nu de första dagarna och att det blir bättre sen, annars får jag se över mitt val och kanske blanda in lite vanlig mat också.

Jag hade en plan

I vanlig ordning hade jag en plan. Planen var att göra lite skolarbete idag och lite i morgon. Allt för att inte behöva stressa och bara slänga ihop något hastigt. Jag vill lämna i från mig förberedda arbeten. Ett av mina problem var att jag vaknade klockan sex. Det var inte lönt att försöka somna om. Det var bara att gå upp. Bra tänkte jag, då kan jag göra lite skolarbete innan melodikrysset och så kan jag fortsätta efter.

Det blev inte riktigt så. Jag läste lite innan jag istället tog fram dammsugaren och såg till att golvet går att gå på utan att saker fastnar under fötterna. Sen var det bara att vänta in krysset. Sen är ju klockan elva och då börjar tanken på lunch ta form. Jag visste ju att uteserveringarna var igång och på Bulls Pub kan man få en rejäl räksmörgås. Den bästa jag ätit. Så det fick bli det till lunch. En sådan smörgås kan ju inte ätas torrt utan öl, minst, krävs för att skölja ner läckerheterna.

Räksmörgås

När jag så kom hem igen så var jag ju en smula trött. Jag gick ju trots allt ur sängen klockan sex. Så det fick bli en stund på sängen. Satte larm på 45 minuter. Det slog jag av när det ringde för jag sov så gott. Så det blev närmare tre timmar på sängen. Det var inte planerat. Men antagligen var det välbehövligt även om jag inte kan säga att jag kände mig så mycket piggare när jag vaknade.

När jag insåg vad klockan var så var det bara att tvinga sig ur sängen. Jag funderade på att skjuta på studierna till morgondagen men jag insåg att det skulle vara dumt. En stunds vandrande i lägenheten fick mig på bättre tankar och med ett glas svalt vitt vin så satte jag igång med skrivandet.

Nu däremot, ska jag ge upp studierna för idag. Att skriva akademiska texter med lite alkohol i kroppen kan göra det lite lättare att komma igång och få igång ett flöde, men någonstans måste man ändå dra en gräns. Jag vill inte vakna i morgon och inse att allt jag skrivit får kastas. Därför lämnar jag lite över att finputsa i morgon. Det blir nog bra och vinet kommer göra mig gott känner jag. Den där stunden på sängen var säkert välbehövlig för min hälsa den också.

Bokningshinder

Så kom helgen och med gott vin och Dr Who njuter jag av kvällen. Det ligger utskrivna papper till ett arbete  på bordet men jag låter det vila ikväll. I alla fall för nu. När vinet verkar så kanske det lossnar något och jag får kanske en outsäglig lust att plugga. Kanske.

Jag har börjat boka hotell och bil inför nästa träff på universitetet. Börjat. Hotellet var inga problem, men att hyra bil på Sixt i Halmstad har de senaste gångerna blivit mer och mer problematiskt. För ett par gånger sedan jagade de mig för de visste inte när jag skulle kommam tillbaka med bilen. Trots att jag hade berättat det.

Nästa gång så glömde de bekräfta och jag höll på att missa min bokning. Men jag fick en bil. Eller minibuss rättare sagt. När jag skulle sätta mig i den för att åka hem igen ringde de och undrade när jag skulle lämna den.

Så idag när jag ringde dem så sa personen att han skulle ringa upp efter 10 minuter. När två timmar hade gått så ringde jag igen. Då inleder han med: ”Ja just det! Det var den 18e va?” Jag kontrade med att nej det var det inte alls jag har inte berättat när jag behövde bilen. Men vi pratade ju innan försökte killen i luren.

Jag tog ett djupt andetag och berättade när jag behövde bilen. Då säger han ”Ja ni är fem stycken va?”

Nej det är bara jag suckar jag. Sen löste sig resten. Jag berättade att jag skulle hänta bilen 07.00 och vi sa hej då.

10 minuter senare ringer han upp och frågar om jag ville ha bilen utkörd. Nej  tack svarade jag så vänligt som möjligt, jag kommer och häntar den.

Tror ni jag har fått någon bekräftelse på mailen?

Upp och ner

Jag vaknade pigg och vid gott mod. Det kändes bra helt enkelt. Så jag hade tämligen gott om tid till att duscha och äta frukost innan det var dags att ta bilen till jobbet. Då började det. Jag kom ner till bilen och det gick inte att vrida om nyckeln i dörrlåset. Det var tvärstopp. Jag lät mig inte nedslås, jag funderade på att ta bussen men så kom jag på att jag kunde hämta en tändare i lägenheten och värma nyckeln.

När jag ändå var i lägenheten så tog jag för säkerhets skull busskortet fall i fall det inte skulle lyckas. Det gjorde det inte heller. Bagageluckan fick jag upp och en sekund funderade jag på att krypa in den vägen och låsa upp bilen inifrån. Men jag kom snabbt på andra tankar. det hade nog sett roligt ut om jag hade försökt med något sånt. Det fick bli en busstur till jobbet. Då upptäckte jag att jag inte hade hörlurarna med mig så jag fick traska upp till lägenheten igen. När jag var på väg ner så tänkte jag att jag går till jobbet istället och så fick det bli. Det blev en kall men trevlig promenad om än något vansklig på sina ställen.

Trots att dagen fick en inte helt optimal start kom jag ändå i tid till jobbet och jag kunde jobba på som vanligt. Tanken var att så fort vi slutade gå direkt hem för att plugga. Det fanns bara ett problem med den saken. Det var den där måndagen då det är möte. Det är varannan måndag och just den här måndagen var ju givetvis en sån. Det är sådant som kommer med jobbet så det var bara att tugga i sig.

Först prat om en kurs som drar igång snart som vi inte haft innan som verkar lovande och nog kan vara bra för eleverna. Sen kom det. Budgetsamtalet. Rektorn har varit och pratat budget högre upp och det är inte muntert. En begravning verkar vara en jubelfest i jämförelse med Halmstads kommuns ekonomi. Vi vet inte hur det kommer slå för tillfället och det är sådana summor att det är inte bara att vi får dra in på beställningen av kaffe eller material. Det kan handla om anställningar som inte förlängs. Och där sitter jag med ett anställningsavtal som går ut till sommaren.

Så det känns inte så bra just nu. Samtidigt finns det bara ett läge och det är att jobba på. Jobba på som att allt är som det ska och på torsdag ska vi sitta och titta på möjliga framtidslösningar hur vi ska kunna samarbeta mer med teknikprogrammet. Det finns för mig bara ett läge och det är att göra mitt jobb så bra jag kan. Det andra kan jag inte styra över. Jag kan bara tackla det som kommer.

Men det blir inget pluggat idag. Vilket jag vet är dumt eftersom det kommer ge mig mer stress framöver men det är samtidigt så att jag gräver ner mig idag och sen tar vi nya tag i morgon.