Det trodde jag inte

En dag med där saker och ting hände som jag inte trodde skulle hända. Jag skulle inleda arbetet med två nya kurser samtidigt för tvåorna och visst det var väl inte det roligaste de varit med om men när jag förklarade upplägget så köpte de det. Så idag har vi kört produktionskunskapshistoria. Där fick de i uppdrag att ta reda på lite fakta om svenska uppfinningar som på något sätt har påverkat industrin. Jag trodde inte det skulle få det genomslaget det faktiskt fick. Det var trevligt att se hur de arbetade med det. Det var ganska löst upplagt och de fick så pass mycket tid att arbeta med det att de kunde ta det lugnt. Säkert surfades det en hel del men de hade fått upp en hel del information som jag inte förväntade mig.

Östen med rösten, Piratkopia?

Kommer ni ihåg den här skivan? Det var ju ett fynd i Myrornas skivbackar som jag gjorde för ett bra tag sen. Jag försökte ju då få fram mer om vem Svante Rääf var. DJ 50 spänn tog upp det på sin Facebooksida och det var många som intresserade sig för historien men jag kom ingenstans. Jag mailade till Bert Karlsson som tydligen varit i kontakt med Svante Rääf men jag fick inget svar. Tydligen ogillar han datorer och mail och jag är inte jätteförtjust i att ringa folk.

Men så i dag hände något. Jag såg att det kommit något svar på Facebook och först tänkte jag inte så mycket på det för det händer ju en hel del under en dag på det där stället. Sen såg jag efternamnet på den som skrivit. Rääf. Då började hjärtat slå lite snabbare. Jag vet inte släktskapet, eller om de ens är släkt, och jag har inte frågat om lov så jag vill inte avslöja alltför mycket om vem det är men han kunde berätta att Svante Rääf i runda slängar pressade lika många piratskivor som han pressade legala skivor. Tydligen har det funnits ett rum på Grammoplast som Svante Rääf drev där det stod en press och bara körde piratskivorna. Han fick dock lagen efter sig och fick böter och 3 månaders fängelse för tilltaget. Tänk vad man kan hitta i backarna. Och vilka historier som finns.

Klocka

Häromdagen ropade jag in ett nytt fickur på tradera. Ett vackert silverur som kom fram idag. Så den tickar på och verkar hålla tiden bra. Det var ett tag sen jag gav mig in i budgivningar nu men den här la jag ett bud på och det räckte. Så nu har jag en vacker klocka till kvällen vinterbuffé med jobbet. Dags att hoppa in i duschen.

Gårdagens fynd

Det blev en trevlig tur till skivbackarna igår. Jag vill ogärna berätta om var jag var då det fanns så mycket trevligt där. Prisbilden var 10kr för en LP och 50kr för 10st. Ändå fick jag lämna kvar album som var högst påtänkta att följa med mig hem. Det är fördelen med att det finns fyra, fem ställen i stan som säljer begagnade skivor, jag kan cirkulera och inte stöta på samma ratade skivor gång på gång.

Rodowicz

En av de första skivorna jag plockade upp var Rodowicz. Polska Madonna trodde jag var ett försäljningsargument först och inte titeln. Och jag förväntade mig inte det mer Bonnie Tyler eller Gianna Nannin soundet som kom mot mig. En snabb googling gav vid handen att Maryla Rodowicz har spelat in massor med skivor. Bland annat på Tyska, Ryska och Polska, hon är också skådespelerska och fortfarande aktiv. Finns på Spotify. Soundet har förändrats en del genom åren och hon var bland annat och uppträdde på invigningen av fotbolls VM 1974 i München. En koppling till RekVM74 således som gör att jag inom kort kommer skicka ett mail till Maryla.

FActory

Factorys omslag är nog ett av de snyggaste jag har i min ägo. Jag gillar industrikänslan, den går ju hand i hand med namnet. Tyvärr har i alla fall första spåret ett rejält hack i sig på det självbetitlade albumet. För givetvis handlar det om det svenska bandet med hiten Efter plugget. En låt som jag gillar och som finns med på skivan. Härlig svensk 70-tals rock.

Milli Vailli

En sån här skiva kan man ju inte gå förbi. Den utlovade Superposten fanns till och med kvar och såg inte ut att någonsin varit upphängd. Jag minns hur mycket jag lyssnade på dem när jag var yngre. Givetvis minns jag också den skandal som uppdagades när det visade sig att det inte var herrarna på omslaget som sjöng på riktigt. Om jag inte minns fel så började det med ett strömavbrott under en konsert och när strömmen kom igång och bandet som de mimade till drog igång så var de inte på scen. Ett stycke barndomshistoria helt enkelt.

2015-11-20 16.42.10

Den här köpte jag av en enda anledning. Första spåret är Den vackraste visan om kärleken. Jag hoppades att det var en version med sång men det visade det sig inte vara tyvärr. Texten är vacker och jag hade önskat att få äga den på vinyl. Men jag får fortsätta leta och samtidigt njuta av Sven-Bertil Taubes version på Spotify.

Belinda Carlisle

Här har vi ännu en ungdomsfavorit. Det är även en artist som inte sällan dyker upp i Sportradion. Deras musikval är lagom rätt och slätt. Perfekt när man står på jobbet om kvällarna. Men det är främst som en artist i min brors tidiga cd samling jag känner Belinda Carlisle. Och det är väl egentligen en ganska lagom artist. Inget som sticker ut, en härlig röst som inte är för mycket eller för lite. Behaglig att ha igång i bakgrunden när man gör annat.

Art company

Det här bandet lyssnade jag mycket till när jag jobbade på Nolato under nätterna runt år 2000. Det var ganska svårt att få in någon radiokanal utöver P3 eller P4, men det fanns någon reklamradiokanal som tog sig genom väggarna. Och under nätterna satte de igång en skiva. Blandade låtar och tanken var nog att det skulle vara en cd växlare så man fick lite variation men under en vecka eller så så var det något fel. Det var samma tio låtar som kom om och om igen. En var just Susanna med The Art Company. Eftersom det inte var någon som avade låtarna så var jag tvungen att maila radiostationen för att fråga vilken artist det var. Den är högt på min topplista över bra låtar. Efter att ha lyssnat på den så mycket under dels en vecka och även senare så kan jag säga att det är en låt som håller. Men resten av skivan var sådär.

Hasse Andersson

Har man läst den här bloggen kan man inte missat att jag gillar Hasse Andersson. Och detta omslaget gör ju att man blir nyfiken på vad det är. Tydligen är den inspelad när han var i min ålder, han var 39 år då, jag är inte riktigt där än men nästan. Detta var givetvis en stark kandidat till veckans FredagsSkiva men valet föll på Polska Madonna. Det här är Hasse i bra form och min samling av Hasse Andersson skivor börjar växa sig riktigt stark nu. Det är något med hans röst som jag gillar. Omslaget är världsklass.

JAmes LAst

Sist men inte minst hittade jag tre skivor med mannen med frisyren. Mannen med soundet. Mannen som tyvärr gick bort tidigare i år och som jag hade chansen att se men hoppade över. James Last. Det är något med hans musik som jag gillar. Speciellt de där medleyna när han plockar in ett gäng och spelar och låter gänget nynna loss och ibland kommer det några ord men sen blir det nynnande igen. Det låter som en fest pågår och det kan man ju inte tycka illa om. Sen har han släppt ifrån sig album oftare än andra byter kalsonger men det är ju bara härligt. Mer James Last åt folket.

Jag slogs av en tanke igår. När jag satt och kollade genom Rodowicz wikipedia sida så tänkte jag att det skulle vara kul att göra lite forskning kring artister eller skivor jag gräver fram ur backarna. Jag kör ju #FredagsSkivan på mitt instagram men det kan ju vara intressant med en lite mer djuplodande dykning i vad det är man har plockat upp. Så det blir nog inte så många sådana här mastodont inlägg om vad jag köpt för skivor, men kanske får både ni och jag lite mer kött på benen om en artist eller skiva i veckan. Kan bli spännande och nu har jag annonserat det här så nu måste jag ju ta tag i det. Men det blir nog inte på fredagar. Kanske lördagar.

Hur svårt är det?

Hur svårt är det att lägga tillbaka rätt skiva i rätt fodral? Det är en fråga jag har ställt mig i många år så det är något jag är allergisk mot. Skiva och fodral ska matcha. Sen är jag kanske inte så noga med att fodralet landar på rätt plats i hyllan men det innehåller i alla fall rätt skiva. Jag minns när jag bodde tillsammans med två vänner som inte riktigt såg nyttan med det. Vissa dagar kunde jag sitta i en timme framför vår samling och öppna fodralet till den skivan jag ville ha tag på bara för att hitta en annan skiva däri. Då fick jag ju leta upp fodralet till den skivan. Det kunde ta sin tid innan man hittade rätt och till slut hade fått in skivorna i rätt fodral.

James Last.

Idag gjorde jag som jag brukar, jag tog mig till en av stadens second hand affärer för lite skivshopping. En liten samling på fyra LP och en singel fick följa med hem. Bland annat exemplaret ovan. Trodde jag. Nu när jag skulle komma i lite fredagsfeeling inför ett biobesök så tänkte jag att jag drar på den där. Det visade sig vara en annan skiva jag verkligen köpt.

Demis Roussos

Det visade sig vara Demis Roussos For ever and ever från 73 jag hade fått i fodralet. Så jag blev en aning besviken. Inte för att For ever and ever är ett dåligt album, tvärt om är det bra. Men det var inte vad jag ville höra. Och hade det varit så att jag velat köpa den skivan hade jag ju också velat köpa rätt fodral. Men ändå får man ge skivguden lite kredd. För hur kommer det sig att det är just en bra skiva som ligger i fodralet? Det kunde ju varit något tråkigt och trist istället. Så på sätt och vis blev det bra trots allt.

Ja jag ska på bio ikväll. Det händer inte ofta och jag är taggat till tusen. Jag ska se The Martian, som bygger på boken med samma namn eller som den heter på svenska Ensam på mars. En riktigt bra bok och jag vet att jag kanske inte borde vara så taggad efter som böcker sällan blir så bra som filmer men jag håller hoppet vid liv.

Fredagsskivan

Varje fredag brukar jag försöka ta mig till någon av de butiker som säljer begagnade vinylskivor för att på ett billigt och kul sätt fylla ut min lilla vinylsamling. Jag vet i och för sig inte om man kan kalla det så mycket samling egentligen, det är mer en brokig blandning skivor som står i min hylla och som ibland lyfts fram och avnjuts.

Idag när jag stod där så hittade jag ganska fort tre, fyra stycken tänkbara kandidater som jag kunde tänka mig att bära hem. Myrorna som jag var på har varierad prissättning, vilket innebär att de ena veckan tar 5 kronor för skivorna och en annan vecka kostar skivorna 20 kronor. Nu är de inne i en 20 kronors period och det bär lite emot att handla då. Det är som DJ 50 spänn säger, en tia är det ultimata priset för en begagnad loppisvinyl. Samtidigt vill jag ju inte gå till samma ställe för ofta, då blir det utplockat och tjatigt.

2015-09-25 17.15.23

Så min tanke var att fyra skivor kunde vara ganska lagom. Och det hittade jag i första backen av tre. Av någon anledning så bestämde jag mig för att titta i den tredje backen. Jag hoppade helt sonika över mittenbacken. Och där fann jag den. Ett tunnt papperskonvolut där man med en tuschpenna skrivit ”Östen Warnebrings nya LP. egenhändigt pressad av Svante Rääf”. Jag kunde ju inte lämna kvar den. Östen med Rösten är ju en av mina favoriter och detta som verkade vara något, i min värld, så ovanligt som en piratkopierad LP-skiva var ju helt enkelt för bra för att hoppa över.

Östen med rösten, Piratkopia?

När jag kom hem så insåg jag att det som en gång stått på etiketten på själva skivan nu var blekt och oläsligt. Ett par spår in fick jag klart för mig att det är skivan Du gör livet till en sång från 1969.  Jag förväntade mig inte så bra kvalitet som det var. Det fanns inget, förutom enstaka hack, att klaga på. Så jag funderade lite och sökte sen på Svante Rääf. Vem är den här mannen som tydligen kunde pressa egna skivor av god kvalitet?

Originalet, Östen med rösten

 

När jag skrev in Svante Rääf i Googles sökfält hade jag inte så stora förhoppningar på att jag skulle hitta rätt. Men jag har haft tur förr. Första träffen jag fick var en nekrolog från Dagens Nyheter. Det visade sig att Svante Rääf var en företagare och en enligt texten färgstark person och en viktig kugge för grammofonindustrin i landet. Så någon gång har han pressat upp minst ett exemplar av Östen Warnerbrings Du gör livet till en sång. En skiva som på något vis har letat sig till en skivback på Myrorna i Halmstad där jag hittade den. Jag undrar hur många det finns, hur många skivor gjorde han så med? Var detta något som man gjorde om man hade tillgång till grammofonpress? Frågorna är många medan jag njuter av fredagsskivan som man dessutom missat att Östen hette Warnerbring och inte Warnebring.

Spänsta på!

Så jag tog en liten tur till ett par second hand affärer idag. Tanken var att leta efter ett par köksstolar och det tror jag att jag har hittat. Ska åka förbi med bilen i morgon och se om de är kvar då. Men som alltid hittade jag lite skivor. Erikshjälpen hade Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band av The Beatles. Jag trodde jag hade gjort ett fynd men när jag vände på den förstod jag varför den stod kvar längst fram i backen. De ville ha 250.- för den!

Okej det är en bra skiva och jag har själv lagt 150.- för ett exemplar hos en skivhandlare för något år sen. Men det var inte riktigt den prisbilden jag räknat med. Hittade en Lou Reed skiva som de ville ha 75.- för. Jag tog mig till Kretsloppan istället. Där har de 10.- för alla album och 50.- för 10 st. Jag gjorde en del fynd får jag nog säga. En James Last, en Madonna och en med Lena Nyman som kvinnan i kassan sa var en riktig klassiker.

Jag plockade på mig 10 skivor innan jag gick och en av dem var den här.

Spänst åt alla, LP

För det fantastiska priset 5.- får jag inte mindre än två olika motionsprogram, ett enkelt och ett mer avancerat. På innerkonvolutet är det bilder som visar och förklarar alla rörelserna. Det ska hoppas och sträckas ut och en massa saker. Allt ackompanjerat av en trevlig musik som funkar på vilket mingelparty som helst medan Stina Ljunggren berättar vad man ska göra.

Det var inte förrän jag kom hem som jag såg baksidan på skivan. Det är inte bara motion utan den här skivan tar ett helhetsgrepp på din hälsa.

Banta med glädjePå hela första sidan av skivan förklarar Ture Arvidsson från Karolinska sjukhuset sin ”avvänjningsterapi att komma ur riskabla matvanor som orsakar övervikt och ger råd och anvisningar hur ni på ett enkelt sätt kan stärka er vilja att banta.”

Först berättar han hur man genom att avstå en smörgås och går en promenad på 15min om dagen kan förlora flera kilo på ett år. Sen mot slutet går det över i en liten hypnossession för att man genom att lyssna på en röst som på ett suggestivt sätt berättar vad man ska göra gör det mer övertygande och det får på så vis lättare fäste i sinnet.

För att det ska bli en bra start på ens viktminskning ska man till en början lyssna på skivan och speciellt den lilla hypnosdelen varje dag. Det kommer göra det lättare att avstå från choklad och annat onyttigt. Det hela avslutas med orden Om man följer programmet konsekvent så kommer man ganska snart upptäcka att det är roligt att banta.

Vi får väl se hur det är med den saken. Skivan var inte i bästa skick så den ligger just nu under lim för att se om jag kan få bort lite av skiten.

 

Roadtrip

Så är ordningen återställd, katterna är hemma igen. Känns som att hela dagen har gått åt till att köra bil och det är väl inte jättelångt från sanningen heller. Det har ju blivit en runda på i runda slängar 30 mil och med lite stopp här och där så tar det ju sin lilla tid.

Det var inte riktigt det överväldigande välkomnande som väntade mig när jag kom för att hämta katterna hos mina föräldrar. Varken Elvis eller Strindberg var så intresserad av mig. De har ju levt i hus i två veckor och det är nog lite mer lockande än min lägenhet på 36 kvadrat. De verkar nöjda nu i alla fall när de har funnit sig till rätta igen. Så nu är det slut på att vända skivor utan att torka bort kattpäls, att dammsuga varannan vecka kan ju funka om man vill samla ihop hårbollarna och tova kläder av dem. Å andra sidan är det skönt att komma hem till en lägenhet och bli välkomnad av någon. Även om det bara är för att de vill ha mat.

Klockan är ju för mycket för att lägga sig på soffan och sova en stund, även om det känns väldigt lockande just nu. Det får nog bli en film på iPaden senare och ryggläge på soffan, kanske The Commitments, insåg idag när jag var ute på vägarna att det var länge sen jag såg den. På småvägarna genom obygden funkade den musiken väldigt bra.

Slut

Fredagar är det alltid med en lättad suck man slår av strömmen i verkstan och byter om. Det spelar ingen roll hur lugn veckan varit för när YH kommer så blir tempot uppvridet ett par snäpp. Det är skönt att avsluta veckan med en sån rusning genom eftermiddagen.

I morgon åker jag för att hämta hem mina katter. Två veckor har gått fort, frågan är hur stor omställningen blir, har ju börjat vänja mig vid tystnaden och möjligheten att vända en skiva på stereon utan att undersidan visar sig vara full med katthår. Misstänker att jag kommer in i det ganska fort igen.

Tomas Tranströmmer dog idag. Köpte boken med hans samlade verk när han fick Nobelpriset. Har bläddrat lite fram och tillbaka i den. Hög tid att titta närmare på den. Väldigt hög tid.

Behagligt

Dagen har flutit på bra. Jag kom upp i tid och kom iväg till affären innan melodikrysset så jag kunde ta det lugnt fram till det var dags att köra. Det var förvarnat om att det skulle komma snö denna helgen något som tack och lov inte visade sig. Jo det kom tre flingor när vi skulle bryta upp men det var så lite så det var inte något att tänka på.

Det visade sig att syster behöver lite förbindelsebeslag till sina hyllor. Finns att köpa för en tämligen billig peng. Men det ser ut att vara en ganska enkel grej att tillverka. Så nu har jag ett projekt till eleverna att pyssla med. Får bara kolla vad vi har för gängtappar att tillgå. Originalet har M4 gänga men jag vet att vi har M3 skruvar på jobbet som skulle passa bra. Behöver inte vara större. Problemet är ju bara att ju mindre gänga desto mer benägen är tappen att brytas om man gör fel. Det tål att testas dock.

Nu sitter jag här med Glenn Miller på stereon. Behaglig musik att lyssna nu när det går mot kväll. Lite udda skiva får jag lov att säga. Det är ett dubbelt samlingsalbum. De andra dubbelalbum jag har är numrerade enligt modellen 1234 eller ABCD om man så vill. Normalt är ju A och B sida, och när man då får en skiva till i ett album blir ju följden att det blir C och D. I det här fallet är A och D på samma skiva och således B och C på den andra. Lite konfunderar över varför det är så. Det får nog bli en fråga jag får klura lite på.

En av idolerna borta

Jag var så glad. Det var fredag och jag hade hittat Dire Stratis LP Love over gold med fantastiska Private Investigation på. När jag stod och stekte min entrecote så såg jag att A.J. Pero, trummis i Twisted Sister, var död.

Twisted Sister var ett av mina allra första idoler. Precis som det brukar så satte det sig hårt och jag var lycklig när jag i vuxen ålder fick höra att de återförenades och gav sig ut på turné igen. Två gånger jag har sett dem och en gång har jag sett Dee Snider solo, på Sweden Rock och med AJ som trummis.

Det känns i hjärtat när en av ens barndoms idoler försvinner. När jag var liten hade man ju ingen koll på vad de sjöng eller så, man gick ju bara på att det lät häftigt. Det var ju precis det de gjorde, och så var de sminkade och deras videos var ju helt underbara. Det var ju under den gyllene MTV åldern. Då när man verkligen visade musikvideos på den kanalen.

Vad många inte insåg, och givetvis jag med dem, var att att bakom den där sminkningen, högljudda gitarrerna och inte alltid så polerade språket fanns ett antal hyvens killar. Nu vet jag inte hur det är med resten av gruppen men Dee är ju en renlevnads man och varken dricker eller röker. Hängiven kristen är han också, något som man kan upptäcka om man lyssnar på deras texter. Att de sen blev anklagade och utpekade som ett av de band som förstörde ungdomar genom sin musik visar ju på hur absurt det hela var på den tiden egentligen. Fråga bara Siwert Öholm som nu har gjort avbön för Svar direkt och Wi arr satans Pipol.

Min första skiva som jag valde själv var Stay Hungry. Även om jag tycker att de har gjort bättre skivor än den så ligger den mig varmt om hjärtat givetvis. Hade de bara kunnat fånga den känslan de hade när de spelade live så hade de troligen blivit ännu större. För live var det lite snabbare, lite tightare och helt klart mycket bättre. Det är ett minne jag tar med mig nu när jag sjunker ner i soffan, skålar och skrålar med i den musik som följt mig så länge.

We’re gonna make it
We’ll reach the top
We’re gonna make it
And then
We’re never gonna stop

Det är lustigt

Det var ju ett tag sen jag skaffade mig en skivspelare nu. Jag har mest gått runt på Myrorna och liknande butiker och handlat på mig billiga skivor. Min hörsel är inte så bra att jag känner att det är värt att lägga pengar på det perfekta soundet.

Mycket av det jag har köpt på mig är sådant som jag har lyssnat på när jag var yngre. Det slår mig nu när jag lyssnar genom gamla skivor som jag inte hört på många år att jag helt plötsligt inte förstår hur jag kunde gilla vissa låtar. Däremot andra låtar framstår helt plötsligt som pärlor jag tidigare har missat, men de gamla favoriterna blir jag ibland tvungen att hoppa över.

Samtidigt så måste jag säga att många av de låtar jag gillade när jag var yngre står sig än idag. Jag vet inte riktigt varför jag ville påpeka det, kanske för att visa att mitt yngre jag inte var helt fel ute trots allt.