På förekommen anledning

Så jag fyller år idag. Ganska jämt. Men jag fyller inte primtal. Av anledning så har jag inte berättat något om att jag fyller år. Tvärt om har jag gjort vad jag har kunnat för att dölja det. Dagen har bestått av en hel del grattisönskningar. Det är ju trevligt givetvis. En av de som gratulerade mig skrev: Hoppas att du firar ordentligt. Och ja det gör jag.

Så när jag var mitt upp i mitt träningspass i duggregnet så slog det mig. Det är just det som det handlar om för mig. Att fira. Inte att firas.

Fira.
Firas.

Det är två väldigt lika ord men det är ganska stor skillnad på dem. Vid det ena så har man kontroll och vid det andra kommer det som en överraskning. Även om man, när man som jag fyller jämt, kan räkna med att bli firad. Det är liksom inte så mycket man kan göra något åt det. Man kan ha åsikter om det men man kan inte gärna stoppa det. Jag kan uttrycka min önskan om något men jag kan inte styra det.

Men jo jag firar och i en stil som jag tycker är fullständigt. Jag tog en lunch på stan innan jag tog eftermiddagen ledigt för att bland annat träna och nu sitter jag med champagne på balkongen och njuter av dagen. Jag ska gå och äta framåt kvällen och sen ska jag bara ta det lugnt. Då har jag firat min dag i en stil jag gillar. Jag slipper att firas. Det blir på mitt sätt.

Detta betyder inte att jag inte vill fira någon annan. Om det är så att denna vill firas. JAG vill inte firas. Det betyder ju inte att jag applicerar det på alla andra. Om alla var som jag skulle världen inte vara så trevlig i mitt tycke. Så vill man firas så är jag med på det. Men jag avtackar mig gärna det. Ett grattis duger fint för mig och om det är annat man vill göra så finns mina tankar i detta inlägget.

Hjärnans kraft

Det var som om vädret inte ville att jag skulle ta cykeln till jobbet idag. Jag kollade på yr.no hur vädret skulle bli och fick beskedet att det skulle vara ganska kraftigt regn på morgonen och sen skulle det bli bättre. Jag tittade ut och såg att gatorna var våta men det verkade inte regna. Så jag läste tidningen en stund och hörde hur det började blåsa allt mer och när jag tittade ut vräkte regnet ner. När jag var på väg ut så hade det slutat igen. Så jag tog cykeln men jag fick ett par små duschar under färden till jobbet. Inget allvarligt dock.

När jag satt och fixade lite innan första lektionen så frågade en kollega vad jag hade gjort på kinden. Jag var alldeles röd på ett litet område. Han tänkte att det kunde vara att jag hade rakat mig lite hårt just där. Så jag kollade mig i spegeln och det var mycket riktigt ett område på kinden som lyste ilsket rött. När jag vred på huvudet såg jag att det var ett område i nacken också. Jag började bli orolig. Tänkte att det kunde vara feber. Kollegan föreslog bältros men jag trodde det var rosfebern som kommit tillbaka och denna gången satt sig i ansiktet. För visst kände jag mig lite hängig, lite febrig. Ju mer jag tänkte på det desto sjukare kände jag mig.

Det gick så långt att jag inte tog strid när en elev kom och ville göra något annat istället för att svarva och fräsa vilket är det jag lär just den klassen. Jag var ju febrig och på väg att få rosfeber. Så jag tog det ganska lugnt under morgonen. Eleverna börjar bli så pass självgående nu så att jag kan släppa dem lite fritt.

När det närmade sig frukost så stod jag och funderade. Kunde det vara så att de där röda märkena som då hade slutat vara så flammande röda, haft något att göra med att jag hade fått kämpa när jag cyklade till jobbet? Kunde det vara så att den feber jag kände inte alls var feber utan bara något som min hjärna påverkat mig till att känna?

Nog var det så. Sedan de tankarna kom in i mitt huvud så har jag mått bättre igen. Jag insåg att när jag får rosfeber så får jag snabbt ganska hög feber och sen kommer rodnaden, som i mitt fall suttit på benet. Kanske är jag inte helt hundra på topp, jag har varit lite snuvig och jag har sovit dåligt, men jag är inte på något vis sjuk. Det var nog bara en sak som min hjärna lurade mig till att känna.

Varma tankar

Jag skrev ju i början på veckan att jag skulle bli klar med nästa uppgift idag. Det blir jag inte, något jag har vetat om ett tag nu och accepterat. Litteraturen var lite jobbigare att ta sig genom än jag trodde och jag har insett att jag får ändra mitt arbete från den inledande tanken jag hade. Sen är det ju det här med värmen. Och det faktum att jag har till den 24/8 på mig, även om jag gärna ser att jag blir klar med i alla fall den här uppgiften innan jobbet drar igång.

Så vad har jag gjort då? Givetvis har jag som många andra spelat Pokemon Go. Kan väl inte säga att jag är fast i det men det är en trevlig motivation till att gå en runda istället för att sitta och plugga. Men om man ser till hur det är i Norrekattspark så skulle jag nog kunna sätta mig där och plugga samtidigt som jag jagar Pokemons.

2016-07-24 15.34.40

Så är det då så hemskt som alla verkar tro? Att man blir en zombie som går rakt ut i gatan? Givetvis inte och den värsta klagosången verkar lugna sig nu. Visst finns det personer som inte riktigt har koll på var de går eller vad de gör men de är definitivt i minoritet.

När jag gått in till stan så satte jag mig med en kaffe på Espresso House och svettades i värmen. Nu kanske vän av ordning säger att kaffe var ett dumt val men kaffe är något jag vill ha så det är bara att ladda upp och sätta sig i skuggan. Jag surfade runt lite som man gör och såg lite nyheter från fredagens terrordåd i München. Man pratar om en deprimerad ungdom som varit lite av en ensling. Men man pratar ganska lite om att det är ett terrordåd. Detta till trots att man nu inser att han planerat dådet i ett år, att han skapat ett fejkat Facebook konto för att locka unga till det McDonalds där han sköt på folk och att han utförde det på femårsdagen av Utöya dådet. Att han dessutom skitade in sig på unga personer av utländsk härkomst gör det inte svårare att se det för vad det är. Det är inte ett vansinnes dåd gjort av någon som skjuter vilt omkring sig. Det är systematiskt.

Kanske är det så att man inte vill prata om det som terrordåd för att han inte lämnat något tydligt manifest efter sig, han valde att ta sitt liv istället för att bli infångad av polisen och kan således inte berätta om varför han gjorde det. IS har ju inte tagit på sig dådet, något som börjar bli ett krav för att något ska kallas terrordåd numer. Kanske är det därför man inte benämner det för vad det är. För om någon går så systematiskt tillväga och personer inte känner sig säkra längre, till och med efter att förövaren är död, då måste det väl i rimlighetens namn vara ett terrordåd?

När jag kom hem från min Pokemonpromenad, som varade i fyra timmar eller så, insåg jag att jag hade glömt ta fram köttet ur frysen. Så nu väntar jag på att en karré ska tina, kanske inte så dumt med tanke på hur varmt det är och jag är inte jätte hungrig just nu heller. Men det som slår mig är att jag önskar jag kunde lägga samma tankeverksamhet på mina studier som jag gjorde på ett terrordåd i Tyskland. Då hade jag kanske varit klar med den där uppgiften nu.

En sak till om Pokemon förresten. Såg en insändare i tidningen som tyckte det var hemskt att se allt folket i parken. Jag kan förstå att det blir jobbigt när man får väja för dem när man cyklar från jobbet. Men när hon varnade för att man skulle få gamnacke skrattade jag högt. Då borde alla kvinnor i historien lida av det med tanke på allt handarbetande som genomförs med just böjd nacke. Dessutom stillasittande i en soffa.

Så dumt

Tydligen är det någon form av uppståndelse kring Pokemon Go.  Jag har inte testat drt själv men tydligen är det helt plötsligt det nya videovåldet. Hysteriskt farligt. Men som jag har fattat det så är det ett mobilspel som får folk att röra på sig.

Okej, tydligen så dyker de där krabaterna upp lite var stans och ibland på privat mark och det ställer ju till det. Speciellt om spelare får för sig att gå in där utan lov. Någon har tydligen även tvärnitat med bil för att det fanns en pokemon invid vägen.

Men så här är det, vi har alla ett ansvar. Att se oss för innan vi korsar gatan, att inte gå in på privat mark för att ett spel säger att vi ska, att inte sticka fingrarna i vägguttaget och så vidare. Man skulle kunna se det som ett fall för darwinismen men med tanke på att det hela tiden dyker upp barn som roar sig med att du ka huvudet hårt i väggen eller de som roar sig med att klättra högt utan säkerhetslina så kan vi slå fast att Darwins lära inte alltid funkar. Det finns med andra ord någon som gärna har ihop det med diverse nötter och vips så förs genrna vidare.

Man kan inte skylla det på ett spel. Så vida inte spelutvecklaren kommit på ett sätt att hjärntvätta sina spelare likt hårdrockarna gjorde förr med sublima budskap om man spelade skivorna baklänges. Jag tror nog att vi kan vara lugna. Det har inte hänt. Det vi däremot ska göra är att prata med våra nära och kära, förklara att det kan vara bra att se sig om inanan man går över gatan, att inte lyda spelet hur som helst. Då får vi ha kvar dem länge. Puckona, de där som är utom räddning, de kommer alltid klara sig, det kan jag med statistisk säkerhet slå fast. För dumhetsgenen verkar vara dominant var helst den uppträder.

En dag kvar

Tröttheten har inte minskat. Och med ett inbokat möte och så lite fortbildning på eftermiddagen så var det väl inte riktigt så att jag jublade när jag skulle gå till jobbet i morse. För det är ju så, det finns tråkiga bitar med detta jobbet också. Det är ju inte bara så att man har det bra med en massa lov och korta dagar, det finns en hel del som inte syns och det är bara att tugga i sig.

Givetvis har en del av dagens samtalsämnen handlat om det som hände i Bryssel. Det är ett styvt jobb att försöka förstå hur någon kan vara så uppe i tron på att det egna är värt att döda för och att göra det så urskiljningslöst som man gör med bomber. Frågan är om det någonsin kommer komma ett begripligt svar på det. För det är ju så svårt att sätta sig in i den situationen, att man skulle vilja sätta ett bombbälte på sig och vandra in i en folkmassa. Det är så främmande och ofta så tycker jag att man borde få någon form av insikt att det här är fel. Å andra sidan så blir man ju inte sådan på en eftermiddag heller, det är säkert en ganska lång komplicerad process som startar långt innan själva dådet utförs. I vissa fall antagligen redan vid födseln. Tyvärr.

Min VFU-period är nu slut och jag sitter med min utvärdering. Det är ett digert jobb känns det som men samtidigt tycker jag det har gått bra. Nu ska jag bara få ner det i begripliga ord och koppla det till mina mål för perioden. Det är väl kanske det svåraste, jag har gjort en del anteckningar under resans gång men mycket har jag tänkt att det ska jag komma ihåg och skriva ner. Sedan är det borta för alltid.

Jag handlade skivor idag. Tyvärr var utbudet denna gång ganska skralt men jag hittade fem skivor som fick följa med hem. Det gjorde mig lite gladare. Vi får väl se hur jag känner när jag har lyssnat genom dem.

Men va fan!

Idag skulle det ske. Efter melodikrysset skulle jag plugga och det skulle planeras lektion. Jag tror redan nu att ni vet hur det här kommer sluta, men inte riktigt ändå. För det första jag såg var nyheten om Melodifestivalen och tänkte att nu tar det väl hus i helvete. Och det var precis vad det gjorde.

Först var det ju Expressen som gjort bort sig och skrivit fel, att nationalsången skulle sjungas på arabiska. Men även efter att det gjort en ändring i artikeln så fortsatte det. För de som blivit upprörda läste ju inte artikeln efter att den var rättad. De brydde sig inte, de visste ju hur det var och nu var, som någons skrev i ett kommentars fält, muslimiseringen här.

Men vad är det som har hänt egentligen? Det är så att nationalsången ska sjungas i pausunderhållningen. Det ska också några folkvisor. Dessa ska sjungas på samiska, hebreiska och arabiska. Nationalsången ska sjungas på svenska, med en ändring. Istället för att sjunga ”Jag vill leva, jag vill dö i norden.” så kommer man sjunga ”Jag vill leva, jag vill dö på jorden.” När det gick upp för folk att det inte skulle sjungas nationalsång på arabiska så var det detta man sköt in sig på. Man ändrar fan inte i nationalsången.

Förutom om man heter Zlatan förstås, då går det bra. Eller om det var Volvo man skulle skylla på? Eller är det kanske Max Martin man ska gå på? För det är ju så att den versionen blev hyllad på bred front. Trots att man ändrade i den. Ja men, säger vän av ordning, då ändrades ju i norden till i Sverige, det gör ju att den blir ännu mer svensk och patriotisk. Tja men den nyttjades ändå för att kränga en bil som inte var eller är svenskägd längre. Det hade ni inga problem med.

För det är ju som någon skrev i kommentarerna på Facebook, nu ska man dra in politiken i Melodifestivalen också. Det får man ju inte göra, det är fy, det står till och med i reglerna. Regler som varit tämligen böjliga genom historien om man tittar på det. Men som en lärare till mig sa en gång: Allt är politik! På ett eller annat sätt är allt politik.
Det var något jag först tänkte att där har du fel, men ju mer jag har tänkt på det så visar det sig att det blir mer och mer sant. Så kanske visste han vad han sa den där läraren.

Guinness, HIF

Så jag försökte mig på att jobba istället. Efter hela den här historien hade ju en del av dagen gått. Men jag tänkte att det viktigaste trots allt är mitt arbete. Så jag plockade fram block, penna och böcker och gjorde en ganska enkel lektionsplanering. Stärkt av det fixade jag lite frågor också, bara för att det har varit lov så ska vi inte köra med mjukstart för det

Sen tog jag tag i lite studier. Det ska läsas en artikel och en text som en av mina studiekamrater skrivit om sagda artikel. Till det skulle man skriva en halv sida kommentarer om texten och lite sånt. Det gick ganska bra tills jag kom på att om jag flyttar skrivbordet så kan jag få till en flytt av sängen. Det skulle medföra att jag kan ha sängen mot elementet vilket innebär att jag inte behöver ha en kudde som flyr iväg. Jag hatar när jag inte har stöd vid huvudändan på sängen. Men med en liten rockad kunde jag lösa det problemet. Dessutom kunde jag fixa så att jag kunde lasta av skrivbordet lite. Det var som om jag satt i ett currykryss, jag kunde inte plugga vidare om jag inte gjorde det.

Det kändes bra under tiden och det blev bra med sängen. Skrivbordet och resten av lägenheten blev inte så bra. I alla fall inte än. Det kan bli så att jag behöver fler förändringar innan allt är löst. Det är inte världens bästa planlösning på den här lägenheten.

Så nu kan man ju tänka sig att jag har kvällen på mig att jobba och plugga. Men inte då. Om ett par timmar ska jag bege mig till Kajskjulet och lyssna på Torsson. Det var en annan av de saker jag gjorde istället för att plugga idag. Trots det har jag fått en hel del gjort. Nu ska jag dricka en öl och försöka ladda upp till konserten.

Men fan då!

Jag hade en plan för dagen. Allt var klart och fixat. Men det blev inte så. Av någon anledning så höll jag mig inte till planen. Det var ganska enkelt egentligen men så är det sömnen och sånt där som ställer till det.

Jag kom liksom inte i säng igår. Tanken var att sova ganska tidigt. Men så dog Alan Rickman och jag fick feeling och såg Die Hard. Sen satt jag uppe ett par timmar efter det och bara stirrade rakt ut mer eller mindre. Som om det är en form av reaktion från reptilhjärnan. När jag känner mig stressad så kan det bli så. Jag vet att om jag bara börjar så kommer jag snart ha tagit mig genom allt som ska göras. Oavsett om det är städning, studier eller jobb. Men jag bara sitter där och gör inget alls. Jag går inte ens och lägger mig.

Så jag var mer eller mindre död i morse. Ryggen ville inte vara med idag. Det brukar kännas när jag går ur sängen men sen är det lugnt. Idag har jag känt av den hela dagen. Den påminner med lite nålstick då och då. Som för att visa att den inte glömt bort att den ska plåga mig.

Så var det halvdag på jobbet för min del och jag kom iväg tämligen tidigt och tänkte att då hinner jag handla och sen kan jag åka hem och förbereda mig för dagarna i Växjö nästa vecka. Men vad gjorde jag? Jag handlade, som åkte jag hem och åt några mackor och sen har jag legat på soffan och kollat på Netflix hela kvällen. Hela tiden har jag haft svårt att hålla ögonen öppna.

Jag skulle ha pluggat idag för att slippa göra allt i morgon och på söndag förmiddag. Men min oförmåga att få tummen ur röven har gjort att jag får lägga dagen i morgon på studier. Just nu är jag för trött att ens förebrå mig själv. Jag vill bara sova. Men det kommer säkert lagom till att jag lägger mig. Då kommer tankarna verkligen börja snurra.

Tala ut

Så jag kom i säng i tid igår och i morse så gick jag upp när klockan ringde istället för att ligga och dra mig. Så vad gjorde jag då med den där extra tiden jag hade? Kollade youtube och drack kaffe. Det var väl produktivt av mig. Eller det kunde det ju varit om jag hade använt kvällen till att plugga. Har jag gjort det? Inte då, den har gått åt till Netflix. Kanske är det nästa steg i hela det här. Att lära mig använda tiden till något vettigt.

Halmstad slott

Jag läste tidningen i morse och en av insändarna fångade mitt intresse. Det är ju ofta ett slags Ring P1 i lokalformat och idag var det en person som varit och sett Tommy Körberg och var väldigt besviken. Personen hade betalt nästan 600 kronor för att höra Tommy sjunga och det hade han gjort. Men han hade dessutom haft den dåliga smaken att uttala sig politiskt under sitt uppträdande. Det var detta som gjort skribenten upprörd. Tommy skulle ju göra det han gör bäst, sjunga tills han stupar, inte prata politik.

Jag slogs av att det är svårt att vinna i den här världen. För inte allt för länge sedan så var det många som var ganska upprörda av att idrottsstjärnor inte uttalade sig politiskt. Sen när Emma Green Tregaro gjorde ett politiskt utspel i samband med en tävling så blev det ett väldigt rabalder. Det är lite så där att man ska vara precis så som alla vill att man ska vara.

Men om nu någon ser något som man tycker är fel och man har den här arenan, varför ska de då inte ta tillfället i akt och göra sin röst hörd? För att sporten eller musiken inte är politik? För att någon har betalt pengar för att se någon hoppa högt eller sjunga fint? Men det är ju inte tränade apor vi har att göra med. Visst kan de hoppa högre än de flesta och i Tommys fall sjunger han de flesta av banan men om man har så många öron och ögon som lyssnar så är det ju självklart att man verkligen lättar sitt hjärta. Det är helt naturligt och inget som jag eller någon annan kan göra något åt.

Insändaren menade att det var fel, inte bara för att denne hade betalat dyra pengar för att höra honom SJUNGA, utan för personen Tommy vände sig mot var inte där och kunde försvara sig. Om vi nu skulle ha den åsikten och det målet att alla vi pratar om ska vara där och kunna försvara sig så hade det ju blivit väldigt många tysta stunder på de flesta håll. Kanske lever skribenten efter den devisen men jag ställer mig tveksam till det. Jag tvivlar på att någon klarar leva upp till de kraven som hen tydligen ställer på andra. Och nej det gör ingen skillnad för att hen har betalt dyra pengar för att komma in. Det är inte ett skäl att få diktera vad som sägs eller görs på scen. Vill man höra någon sjunga och inget annat så får man snällt gå och köpa sig skivan istället.

Det snurrar i min skalle

Det är alltså redan torsdag. Jag tittar på min att göra lista och den har inte blivit så mycket kortare som jag hade hoppats att den skulle vara vid det här laget. I morgon är tanken att jag ska blada genom den sista delen av den nya yrkesprogramsutredningen och börja skriva ner det jag har hittat i de där utredningarna jag gått genom. Det ska jag nog lyckas med. Sen får vi se hur mycket det blir och hur mycket jag måste gå tillbaka och kontrollera så att det jag skrivit verkligen stämmer. Men det är en senare fråga. Detta är ett utkast till ett utkast.

Det händer mycket i världen. Terrorberedskap som höjs och tankar på att ge polisen befogenheter att spana lite lätt på vad vi har för oss på nätet. Att det är något man väntat på att införa är jag ganska säker på men jag tvivlar att en sådan åtgärd kommer att göra livet mycket säkrare. Vi är redan bevakade från olika håll på diverse sätt men att polisen ska kunna kolla upp vad jag håller på med på nätet är inte speciellt tilltalande. Och det skrivs av en man som är med på facebook, använder googles programvaror och dessutom bloggar om vad han tänker och sysslar med. Trots det anser jag att mitt privatliv är mitt eget. Jag väljer noga vad jag delar med världen. Och jag vill inte att någon ska göra det valet åt mig.

Sen har vi ju det här med att folk reagerar på vad som sägs i media av bland annat statsministern. Hur de förklarar högt och tydligt hur allt är den sittande regeringens fel och mer eller mindre då också menar att allt var guld och gröna skogar innan. Det är nog dags att ta på sig glasögonen för de som skyller allt på den sittande regeringen har nog blivit en aning närsynt. Och eller trögtänkt. Ytterst få saker förändras över en natt. Eller ens ett år.

Those who do not move, do not notice their chains. – Rosa Luxemburg

Sen alla de där som förespråkar stängda gränser och stopp på allt.  Är ni redo att ge upp solsemestern i Thailand och skidresorna till alperna? Eller är det bara för vissa som det ska vara stängt, och vem ska välja ut de som får komma in? Vem ska välja ut de som väljer ut de som får komma in? För jag menar jag vill ju inte att Olle ska vara den som bestämmer sånt. Han bor ju i Laholm och det vet man ju hur de är.

Jag tror inte på stängda gränser. Lika lite tror jag på att stänga in sig bakom murar och staket i små bubblor av kvarter eller områden. Det leder till ökad misstänksamhet. Men det är kanske så ni vill ha det. Små enskilda små celler där vi lever var och en för sig själv, för att sen när vi tvingas gå ut (för att den där matkassetjänsten inte har just det där specialrostade kaffet man vill ha) stryka längs väggarna och se sig om över axeln medan man hastar fram och åter till affären innan man låser de dubbla låsen om sig och ser till att man har kopplat på strömmen i taggtråden igen. Då kan man slappna av och dricka sitt kaffe medan man funderar på vilka dårar det var man mötte på vägen.

Det här skulle ju inte bli ett sånt inlägg. Men så blir det när hjärnan får ta över och gå på grönbete för sig själv. Jag har spenderat större delen av arbetsdagen med APL-besök. Trevligt och intressant att se företagen vi har runt omkring, men den där att göra listan blev inte kortare när det drog ut på tiden. Men det är ju en dag i morgon också.

 

Tappat intresset

Det fanns en tid när sport gjorde att jagbänkade mig vid tv eller radio. Allt var av intresse. Men det har svalnat. Allt mer succesivt har det blivit lagsport, sen har det krympt till fotboll och slutligen stannat vid HIF. Jag vet att det är fotboll just nu och jag får än så länge pling i mobilen även av landslagets matcher. Men jag lägger ingen vikt vid hur det går.

Nu är det studier och jobb som gäller. Även om det inte är ensamt ansvarigt för mitt ointresse för övrig sport. I går morse hände en sportrelaterad olycka på jobbet. En av lärarna är göteborgare och håller givetvis på IFK. Han liksom jag har en mugg med emblemet på. När jag röjde på bordet så stötte jag till en mugg som gick i golvet. Vilken tror ni det var? Hans mugg givetvis. Det gjorde stämningen en aning spänd på morgonen.

Regn, Halmstad
Efter jobbet åkte jag till högskolebiblioteket för att studera. Ute var det dunkelt och regn över den där skulpturen som i original skulle blivit högre än trade center. Den skulle varit gigantisk. Nå, i alla fall, det var ett trevligt ställe det där biblioteket även om där var parkeringsavgift utanför. Det drar ju ner betyget en hel del. Kommer nog bli sparsamt med studietid där, väljer att sitta hemma istället då. Ska bara lära mig att fokusera.

Just nu har jag två katter i knät och Saties Gymnopedie No 1 i högtalarna. Det är trivsamt och jag ska avsluta dagen med lite allmän läsning. Jag väljer bort skolböckerna och tar fram lite nöjeslitteratur istället. Ska bli intressant att se om jag lyckas hålla koncentrationen uppe.