Backträning

Så inleddes de sista skälvande dagarna på jobbet med en föreläsning om Hjärnsmart. Intressant och om mina studier går bra så ska jag försöka läsa in mig mer på det under sommaren. Jag vill ju gärna veta mer om det där och hur vi får in nya synapser i skallen. Framförallt hur man ska programmera om sin hjärna. Kanske kan man bli lite smartare. Men det tåget kan ju ha gått redan förstås. Sen efter lite utvärdering och snack om hur vi ska använda det där så bar det av till Hovs Hallar för lunch och guidad tur.

Jag tänkte väl inte så mycket på det där egentligen. Tänkte att det blir en promenad i naturen och med knappt 30 lärare så kan man ju inte gå på allt för hårt. Trodde jag ja. Rätt som det var så gick det brant uppför och där efter ner igen. Det blandades upp med lite stopp och information om landskapet, om filmer som spelats in och sägner som finns om området. Mycket trevligt. Sen skulle vi ta oss ner till stranden. Det var intressant. Den steniga stranden var inte mycket lättare att gå på än att klättra ner för klipporna. Sen trodde jag att det skulle bli samma tur tillbaka. Men det fanns en genväg.

Den gick uppför en sluttning där getterna ibland tar sig fram. Getter är små. De har dessutom fyra ben. Och när man trodde att man var uppe så gick man in i skogen och vad fanns där? En labyrint av fallna träd och ännu en brant uppförsbacke. Jag har enligt min hälsoapp tagit mig upp för 46 våningar idag. Detta var en träningsfri dag. Ni fattar. Jag kommer sova gott i natt och troligen vakna med träningsvärk. Något som kommer kännas oavsett om det blir innebandy eller löpning i morgon. Någon träning blir det. Sen är frågan bara om det blir på skolan eller hemma.

Värk

Så sitter jag här igen. Igår var jag trött och i dag har jag ont lite överallt. Den där Tabata-träningen igår tog hårt. Att man sen går och spelar innebandy och håller ett tempo som man inte borde hålla har ju inte gjort saken bättre. Jag börjar fundera på om jag kommer ur sängen i morgon.

Men det är kul och det är ju därför man tar sig tiden att gå till gympasalen efter jobbet för att plåga sig i en timme varje fredag. När den där lilla bollen börjar rulla så är man inte sen att sätta efter den. Även om man vet att man kommer flämta som om man vore döende några minuter efter, men sen kommer nästa boll och det är bara att springa igen.

Vädret har ju inte varit det bästa den här veckan men idag har regnet försvunnit och det har blivit riktigt varmt igen. Det ska väl inte bli riktigt lika varmt i morgon men det ska bli uppehåll i alla fall och det är ju skönt det. I morgon är det en speciell dag. Dels drar Superettan igång och jag ska ta mig ner till Helsingborg och se på fotboll igen. Det rapporteras om 12000 sålda biljetter och det kommer säkert bli ett härligt drag på läktarna. Det ska bli härligt.

Samtidigt så drar Camp NaNoWriMo igång. En lite lättsammare variant av Novembers stålbad. Nu kan man sätta sin egen ordgräns att jobba mot. Jag har bestämt mig för att nu ska mitt manus bli färdigt och jag har satt 20000 ord som mål. Jag vet inte om jag kommer behöva det men det är bra att ha något att jobba mot. Då ska jag skriva 667 ord om dagen. Med fotbollen i morgon, mina studier, jobbet och den här bloggen så kommer det bli ett ypperligt tillfälle att släppa även Netflix ett tag känns det som.

Totalt slut

Ute faller regnet. Ett regn som behövs enligt rapporterna. Det råder vattenbrist i stan. Så även om jag inte är så glad i det så ska jag inte klaga allt för mycket. Jag slapp i alla fall cykla i det eftersom jag tog bilen. Och det är jag glad för av andra skäl också.

Det börjar kännas att jag går runt på väldigt lite kalorier nu. Redan i torsdags så tyckte jag att jag var matt och inte hade någon ork, men det var inget mot hur det kändes idag. Det var rena plågan på slutet. Jag orkade knappt lyfta på benen och ryggen var som en enda stor kramphärd. Det är ju ett tecken på att träningen tar och att jag tar i men när jag kände att det blev lite snurrigt så fick jag ta lite längre andningspauser. Jag vet inte om det var blodtrycksfall men jag misstänker att det mer handlade om att jag inte äter mer än 600 kcal om dagen just nu.

Men det konstiga är att jag inte är sugen på något annat. I går så hade en kollega med sig hemgjord lasagne och det luktade fantastiskt gott. Men det gjorde inte att jag blev sugen på det. Jag var helt nöjd med min pulvershake. Det är lustigt. Det är som att det är något i skallen som har förändrats och jag börjar fundera på om det är något allvarligt.

Visst idag kommer jag nog ta en bit knäckebröd till soppan för att få lite mer i mig, lite mer stimulans och en form av belöning för att jag överlevde idrottslärarens pass. Det kommer inte bli många knop gjorda idag. Det kanske till och med blir så att jag unnar mig en liten sovmorgon i morgon. Men jag tror inte det. Jag kan stänga av klockan som ringer men mobilen sätter igång tio minuter senare och den ligger på andra sidan rummet. Så jag måste upp. Då är det ju lika bra att stanna uppe också.

Aj, aj, aj

Så sitter man här med ett glas vin efter en god middag och har ont i hela kroppen. Träningsvärken efter gårdagens personalfys byggdes på med ett tufft pass innebandy idag. Det var ganska lätt att gå upp i morse men varje gång jag suttit ner och tagit det lite lugnt så kommer den där träningsvärken och stelheten fram igen. Då är det inte så skoj att resa på sig igen. Men det är ju tyvärr ofrånkomligt.

Mina äldre kollegor diskuterade idag om hur helgen skulle bli. De kom fram till att det skulle vara trevligt att ta en öl på lokal i morgon. Båda hade en kväll utan fruar och det sög i öltarmen helt enkelt. Jag tyckte också det lät bra och sa att jag skulle gå med. Sen tog jag upp telefonen för det var något i min ryggrad som sa att det var något denna helgen. Och i morgon så ska jag åka på kalas för min brorsdotter. Så det blev till att tacka nej till mina kollegor. Det ska bli trevligt att komma ner och träffa familjen en stund i morgon.

Det ger ju också ett tillfälle till att köra, något som jag gillar. Det ställer ju till det lite för jag kan inte planera dagen så som jag hade tänkt men jag får trycka ihop det som ska göras lite. Tvätten får flytta till söndag. Jag gillar inte riktigt att jag inte hade koll på det där kalaset för jag hade ju skrivit in det men det var så länge sen att jag glömt av det. Det är ju skönt att jag inte missar det i alla fall.

Men ikväll ska jag ta det lite lugnt. Min frågeställning var det lite si och så med men jag pratade med rektorn om det och han gillade tanken. Han gav mig lite nya ingångar och en möjlig väg framåt. Det känns bra just nu. Men nu blir det vin och lite Netflix. Efter att jag har diskat.

Här sitter jag och är trött

Det känns verkligen att det är sent på året nu. När sista lektionen var över och jag skulle byta om inför innebandyn var det något som sa åt mig att inte gå dit. Att jag skulle lyssna på min kropp som sa att den var trött. Men jag gick dit. Först var det en ganska lång väntan och när klockan började närma sig halv fyra och vi bara var två där så började jag misströsta. Men sen kom den tappra skaran.

Vi blev sex personer. Så det var nog för två lag och så drog vi ihop planen lite. Men fy fan vad jobbigt det var. Det var länge sedan vi körde tre mot tre nu och jag kan säga att jag förstår att vi har bytt till större plan och kör fyra mot fyra. Jag har ont i fötter och ben fortfarande och nu är det fyra timmar sen vi slutade. Så jag kan väl säga att jag är värd ölen ikväll.

Idag när jag gick runt bland maskinerna så tog jag äntligen tag i ett projekt jag har funderat på ett bra tag. I gömmorna visste jag att det fanns sexkantsaxlar av mässing. De var lagom stora för att göra hållare för värmeljus. Så jag satte igång att göra det. Och det blev ganska bra om jag får säga det själv. En omgång står på jobbet i nuläget och en omgång har jag här hemma i hyllan. Man måste ju testa dem lite. Den omgången jag har här hemma har jag dessutom putsat upp på utsidan medan den som står på jobbet är obearbetad. Vi får väl se om det blir fler gjorda i veckan som kommer.

Så där ja!

Jag tog träningskläderna med mig till jobbet i morse och nu är jag för förhoppningsvis inne i gängorna igen med träningen. Det var tungt när jag stod där i morse och slet i en kettelbell men jag gjorde det och nu är jag uppe på 27 pass. Så man kan säga att jag är halvvägs nu. Så nu gäller det att hänga i och inte ge upp även om det blir tungt. Jag missar troligen fysen på torsdag igen. Det är i så fall tredje gången och det känns inte så kul. Sen är det bara en vecka kvar med fysen och det lär ge mig en otrolig träningsvärk antagligen.

Dagen har annars flutit på bra. Det är alltid trevligt med början på veckan även om det är krävande med ettorna. De behöver så mycket hjälp och samtidigt så ska de lära sig utan att jag ger dem svaren. Det är en svår balansgång. Sen vill jag få in så mycket som möjligt också det är ju deras framtid det gäller och de ska ju få så mycket som möjligt.

Sen har det bara handlat om NaNoWriMo. Och nu är jag officiellt i mål. Jag har skrivit 50149 ord just nu. Jag är långt ifrån klar men jag är klar för dagen. Det får bli en öl för att fira ikväll. Sen får jag ta nya tag i morgon. Har kommit till ett skede som inte är så bra just nu och som jag lär behöva arbeta mer med för att det ska kännas genuint och övertygande. Men jag har ju tid på mig. Nu ska jag fortsätta ösa in ord i berättelsen och så kan jag ordna till sådant sen när ramen är klar. Putsa den får jag göra senare. Nu ska jag i alla fall njuta av att jag klarat den utmaningen. Och i förtid dessutom.

I morgon skriver vi ut certifikatet och så får jag ta med en fin penna att skriva på det med.

2016-11-22-19-21-23

 

Jag lär nog ångra mig

När jag kom hem efter jobbet idag så plockade jag först in maten jag hade köpt och sen tog jag på mig träningskläderna. Sen gav jag mig ut och gåggade. Igår så tog jag beslutet att jag skulle försöka komma igång med lite löpning igen. Och idag tog jag språnget. Jag avverkade 2.23km på 21:02. Det är ju inte några topptider direkt men det är en början. Nu i början så ska jag bara ta en dag i veckan till att få igång löpsteget igen. Jag vill inte förhasta mig och jag vill inte dra på mig någon knäskada med tanke på min vikt. Det får gå sakta och lugnt tillväga.

Och sakta gick det. När jag gav mig iväg så gick jag först till slingan innan jag bestämde mig för att jag skulle springa en låt och gå en låt. Det var ju ett bra koncept förutom att jag inte tänkte på att låtarna i spellistan är ju av väldigt varierande längd. Så det blev väl inte helt rättvist fördelat. Jag sprang mer än jag gick kan jag säga. Det känns att jag har varit förkyld och att jag har en del slem i systemet. Men kanske kan jag få bort en del av det nu. Men lär nog ångra mig i morgon när träningsvärken kommer. Nu är pass 24/55 gjort i alla fall.

Dagen har varit ganska lugn. Med tvåorna på praktik så blir det väldigt mycket plats över i verkstan helt plötsligt. Inte för att de tar någon större plats normalt sett men det märks när det blir tyst. Det har ju inneburit att man har fått en del tid över till annat. Jag har stöttat vår pensionär som kommit in för att ta hand om försvarets grabbar. Det var inte så betungande, men det är en tydlig skillnad på dem och våra elever. Även om deras vanliga lärare också tycker att det har gått utför med intagningskraven och att vissa av de som kommer in numer inte borde blivit påtänkta från början. Det är skoj att se vad det skiljer mellan olika betraktningsvinklar.

Jag tog mig över 40000 ord idag. Nu måste jag börja gå mot slutet. Det är ju inte så många dagar kvar nu innan det är över. Inte för att jag måste ha en färdig historia då, det är mer så att jag vill det. Och det börjar röra sig i min lilla deckare. Det där som jag absolut inte ville skriva. Just det är det som det har utvecklats till. Jag ryser vid tanken och samtidigt så vill jag inget hellre än att skriva vidare. Men 1700 ord idag får räcka. Så länge jag har lusten kvar är jag glad. Då vet jag att jag kommer vidare. Men inte i morgon. Då väntar först konferens i Växjö och sen är det dags för fotboll. Jag ska gå och se kvalet mellan Helsingborg och Halmstad. Jag tror det kommer bli tufft. Men jag hoppas jag får vara med och sjunga fram HIF till en seger.

Överkörd

När jag satt på jobbet efter sista lektionen idag så undrade jag var den här veckan tog vägen. Det är redan fredag och allt verkar ha gått i 190. På något sätt känns det som att den här fredagen kom utan förvarning. Det är förvisso trevligt med fredagar men jag vet inte riktigt om jag är så glad att de kommer så fort. Jag vill hinna med lite också.

Eller i alla fall känna att jag hinner med. Just nu är det lite väl många lösa trådar i luften, men så är livet som lärare. Det gäller bara att hålla reda på dem och knyta ihop dem innan det är över. Än så länge har jag tid på mig. Värre är det då med studierna. Även där rusar tiden fram. Ikväll blir det inte mycket pluggat även om jag ska kolla på ett par föreläsningar. Jag borde läsa men det känns som det är stopp i hjärnan just nu. Jag får ta ett hårt ryck i morgon efter träningen.

Jag får se hur kroppen mår i morgon. Det var ju återigen personalinnebandy och det är som det är med reglerna. Får någon bollen i ansiktet eller på något olämpligt ställe så bryter vi tillfälligt för att kolla av så att det är okej men det blir sällan frislag. Det har tydligen utdömts en straff alldeles i början av spelandet men det var innan alla kände varandra och man visste hur mycket man vågade sätta till. Men idag trodde jag det var min tur att skada mig.

Vi är ju ganska hårda i vårt spel. Och även om jag till kroppshyddan är störst så är jag ju långt ifrån mest vältränad. Så när en av fordonslärarna kom rusande rakt mot mig och vi båda vek av åt samma håll efter bollen var jag inte riktigt med på att han skulle gå så rakt fram. Han å sin sida var inte med på att jag skulle gå på det hållet. Med andra ord, han var på väg framåt, jag var på väg snett bakåt när han träffade mig i stort sett rakt framifrån. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna sätta emot något. Speciellt inte eftersom jag inte var beredd.

I slowmotion kände jag hur jag föll bakåt och jag såg glasögonen flyga. Det tog en stund innan jag kände att nu går jag verkligen i golvet. Sjävla smällen tog mest mot min axel och det kändes att det där gjorde lite ont. När rumpan gick i golvet så kände jag att det där kommer kännas i ryggen i morgon. Sen låg jag på rygg och då började jag skratta. De flesta andra verkade mest bekymrade över hur det hade gått med mig, fullt förståeligt. Jag skrattade för jag tänkte på hur roligt det måste sett ut och vilken jävla smäll det blev.

Så vi får väl se hur kroppen mår i morgon. Om det blir någon träning. Men å andra sidan, en och en halv timmes innebandy idag borde egentligen gälla för morgondagen också.

En bläckfläck

Just nu känner jag mig som en urvriden trasa. Det kan ju bero på många saker men en av de mest bidragande anledningarna är att jag sovit dåligt i två nätter. Det är i alla fall saker som inte hjälper till. Så i kväll ska jag hoppa i säng tidigt. Helst vid nio. Om det går. De senaste kvällarna har det varit planen men så har något kommit emellan och så vips så är klockan halv elva. Det är inte så skönt när klockan ringer strax innan fem. Något som jag förvisso skulle kunna ändra lite men å andra sidan kan det vara skönt i morgon. Då kan jag hinna träna innan jag äter frukost och så är det gjort liksom.

Idag klarade jag av pass 11/55. En femtedel avklarat och det är ju inspirerande. Om jag håller den takten jag gör nu så är jag klar två veckor innan jul. Vilket innebär att jag borde få in 65 pass innan jul. Det är inget jag sätter som målsättning dock, jag håller fast vid mina 55 pass. Det kommer ju dagar i Kalmar och en fest på vägen så det finns risk att jag kommer få nytta av de där passen jag ligger före.

Idag låg det en penna och väntade på mig på hallgolvet när jag kom hem. En Monte Rosa av Montblanc. En fin penna som dock ser ut att ha åkt med spetsen ner i golvet någon gång men den kan nog funka ändå. Enda problemet är att den var full med gammalt intorkat bläck så den får ligga i blöt över natten, minst, så kanske jag kan testa den sen. Det ska bli spännande. En penna från 50-60-talet, en billigare variant som sågs som en skolpenna. Det är ändock en Montblanc vi pratar om och den modellen har ett rykte om sig att vara trevliga att skriva med. Vi får väl se hur den känns när jag får bläck i den.

Jag har pluggat lite idag, men det går trögt. Det är en del som ska skrivas, bland annat loggbok. Det är bara det att det ska kopplas till yrkesidentitet, yrkeskunnande och yrkesdidaktik samt hur detta kan ta sig yttryck i skola och bransch. Jag började skriva tre rader och sen kom en annan tanke in i mitt huvud. Då insåg jag att idag inte var rätt tidpunkt för att börja på det, istället plockade jag upp boken som vi ska koppla det till. Den höll på att knocka mig totalt. Ögonen gick i kors efter ett par meningar. Så nu är det nog färdigt för idag. Dags att leta upp kudden.

Pass ett avklarat

första passet är avklarat. Ett fyspass med idrottsläraren som visade att även om det inte händer så mycket på vågen så händer det saker med orken. Jag orkar mer nu än jag gjorde första gången, det betyder inte att jag inte är trött eller inte får träningsvärk. Det är ju så att jag jobbar hårdare. Eller rättare sagt så pushar idrottsläraren mig hårdare. Det är ju meningen så det är skönt. I alla fall efteråt.

I morse tog jag en sovmorgon. Inget möte och lektionsfritt till tio så det var skönt att stänga av klockan och ställa om den en timme senare och somna om. Det gjorde att gårdagens huvudvärk försvann och jag hade mer energi när jag kom till jobbet.

Om man nu ska se min utmaning med träning som en början på ett nytt liv så var väl kvällens middag i alla fall ett fartgupp på vägen. Pinchos var en trevlig upplevelse men en restaurang där man hämtar sin egen mat och som sen frågar om man vill lämna dricks är väl kanske inte det klokaste jag vet. Men maten var god.

Så det var middag ikväll och i morgon blir det after work. Inga studier och mat och öl, det gör inte att man startar ett nytt liv. Men å andra sidan, ibland förtjänar man en mjukstart.