Skumma drömmar

I natt har jag haft konstiga drömmar. Det var ju en mardröm men ändå var det inget som skrämde mig. Men jag har sovit dåligt och jag misstänker att det är drömmen som är problemet. Jag var på någon form av hotell som var byggt som en cirkel. Det var mycket ungdomar med och det kändes som någon form av klassresa. Hotellet var högt och av någon anledning så hade elever på  olika våningsplan öppnat fönstren och stod och lekte där. Givetvis är det någon som faller. Och min tanke var direkt att det är så högt att han inte kommer klara det så jag tittar inte ner. Sen ser jag en till komma fallande men han lyckas ta sig in i ett fönster längre ner och där försöker han knuffa ut en som står där och försöker hjälpa honom. Mycket skumt. Det var ju helt klart en mardröm men det var ändå inte något som gjorde mig uppjagad. Det var inte min klass som var där utan det var bara ungdomar i allmänhet, jag vet inte om det var därför som jag så lugnt kunde stå och se på.

Har lämnat in bilen på lite översyn. Glapp i en styrled och i en spindelled hittade de på besiktningen för en vecka sen. Så nu får fordonseleverna se om de kan åtgärda det. Blir säkert byte av båda och en del pengar ut från kontot. Det är härligt att äga bil. Så idag fick jag gå hem från jobbet. Det gjorde ju inte så mycket när det var tio grader varmt och soligt. Men vinden var kall så det gällde att hålla tempot uppe. Men det går ju definitivt på rätt håll.

I morgon blir det lite intressant. Då kommer det säljare från ett företag på lite kurs. Det är säljare från hela Europa så vi ska hålla kursen på engelska. Eller min kollega ska. Jag ska hjälpa till. Det kan bli intressant att se hur mycket fackengelska man har med sig.

I och med min lite taskiga natt så blev det en timme på sängen när jag kom hem, det var skönt och det kändes som att det var första gången jag har varit trött mitt på dagen på ett par veckor nu. Kanske är det så att våren trots allt har gett lite effekt och att jag har blivit lite piggare. Viktminskningen som pulverdieten har hjälpt till med är ju säkert också en bidragande orsak. Och den ska fortsätta även om jag nu har börjat blanda in lite mat. Mest ägg och lite skinka och gurka. Planen är ju att sakta gå över mot att äta mer LCHF igen. Det har ju funkat förr.

Det var det lovet

Så var sportlovet över. Jag har varit på jobbet hela veckan och fått en hel del gjort på mina studier. Det kändes bra och jag tog en tur för att handla lite på eftermiddagen. När jag svängde in på parkeringen så kom en något obehaglig överraskning. Det var ett mail som påminde om en mässa. Det är inte så obehagligt, mässor är ganska trevliga och denna är dessutom för yngre barn för att locka dem att syssla med teknik. Det obehagliga var att det gick upp för mig när mässan är. Den är nästa tisdag.

Det jobbiga med det är att det är inte så långt tid tills dess. Och det vi ska fixa tills dess är ganska mycket. Dessutom insåg jag att jag inte kan vara med på mässan för jag ska ha utvecklingssamtal då. Vi brukar ha tvåorna med på mässan men denna omgången har de vänt på schemat så tvåorna har inte verkstadsämnen förrän onsdag så vi måste fixa ledigt för dem. Allt hade egentligen varit ganska lugnt om det inte vore för att vi är på utbildning i tre dagar nästa vecka. Det ställer onekligen till det.

Tittar jag sen vidare i min kalender så inser jag att de kommande tre fyra veckorna kommer vara hemska. Nästa vecka blir det utbildningen som äter upp hela veckan. Sen kommer veckan med mässa, utvecklingssamtal, plus att det kommer en kvinna från universitetet och vill äta lunch med mig och min handledare och prata lite på måndagen. Det är ju lite stressande. Veckan efter det inleds med två dagar i Kalmar på universitetet. Då ska det vara en del saker fixade och man ska vara förberedd för dialogseminarium och annat. Sen kanske det lugnar sig lite. Men då är det ju nya inlämningsdatum som kommer att ploppa upp som svampar ur marken. Det är inte riktigt rätt tid för mig att försöka äta rätt, minska skärmtiden eller öka på träningen. Även om det är sådant jag borde göra. Det skulle säkert hjälpa mig. Men just nu kan jag inte riktigt få mig själv att tänka i de banorna.

Jag behöver ett lov.

Slappna av

Klockan är alltså inte ens halv sju och jag är så trött så jag vill gå och lägga mig. Men jag vet hur det slutar. Jag skulle nog behöva det där lovet som jag inte har. Visst jag har möjligheten att sitta på jobbet och plugga istället. Det har gjort att jag har löst en av de uppgifter vi har att lösa innan söndag och det känns ju bra förstås. Jag får helt enkelt mer gjort men samtidigt så är jag så dödens trött att jag nog skulle kunna sova dygnet runt just nu.

Det, och vädret, har gjort att den där träningen jag sa att jag skulle komma igång med så smått har blivit inställd denna veckan. Helt ärligt så har jag börjat fundera på vad det är som är fel. Om det kan vara något medicinskt eller psykologiskt. Men jag har väl stannat i att det handlar om stress. De senaste veckorna har varit hektiska och de kommande ser inte ut att bli bättre. Det är studier, utbildning och utvecklingssamtal. Sen tillkommer det ju en del längs vägen. Det känns som att de närmaste fyra veckorna kommer vara jobbiga och sen kommer det lugna sig. Jag hoppas det i alla fall.

Så jag måste hitta något sätt att släppa på trycket lite och få lite energi. Att bara ge upp och sova dygnet runt är inte ett alternativ. Sen är det väl inte så smart att stanna uppe till elva när man vill ta sig ur sängen halv sex på morgonen heller. Jag måste helt enkelt börja stänga ner lite tidigare. Allt måste vara färdigt tidigare eller så får jag ta det i morgon.

Apropå att stänga ner. Det där nyårslöftet om att minska skärmtiden. Det går så där med det. Jag försöker göra smarta val men det är inte alltid så lätt och jag inser att jag till slut är tillbaka i samma mönster igen. Kanske måste jag införa skärmförbud under vissa tider. Jag klarade ju av att sluta med tv, då borde jag klara det här med. Nu ska jag i alla fall ta mig ett bad. Sjunka ner i värmen och njuta. Lite trivsam musik. Kanske får det mig att slappna av lite.

Det blir vila för mig

På sätt och vis så känner jag mig som om att jag skulle behöva en rejäl genomkörare nu. Då brukar ju innebandypassen komma lägligt. Men jag hoppar över det i morgon. För en gångs skull ska jag försöka komma ifrån jobbet efter att jag har avslutat mina lektioner. Kanske kan man komma ut och få lite dagsljus. Det kan ju vara en bra källa till att må lite bättre.

Inte för att jag mår dåligt. Sedan i tisdags så har det bara blivit bättre men jag är trött. Det är verkligen nerräkning mot jullovet nu och det är ju bara ett par veckor bort. Men det är mycket som ska hinnas med under den tiden.

Idag kändes det som att vi tog flera bra steg på väg mot lösningen på uppgiften till universitetet. Mötet gick bra och det känns som att alla våra möten slutar i någon form av uppenbarelse att allt verkar jättebra och nästan färdigt. Sen är det ju bara den där parentesen att vi ska skriva det också. Men vi håller det enkelt, finns ingen anledning till att krångla till det.

Tog till och med tag i tvätten och fick den struken. Så tvättkorgen blev tom. I två sekunder tills jag fyllde på den med det som legat och väntat under tiden den var full av ren tvätt. Men nu har jag strukna kläder igen i alla fall. Alltid något.

Nu känner jag att det är dags för sängen.

Snart sova

Den här dagen har varit ett svart hål. Jag kom till jobbet, och sen var det som att all energi bara försvann. Inte så att jag ogillar mitt jobb utan det var bara som att jag var tom på energi. Det händer att jag har perioder då jag inte är så intresserad av att arbeta men dessa brukar sammanfalla med perioder då jag har något annat som verkar mer intressant. Nu ville jag bara sova. Jag ville inte åka hem och sova. Jag ville bara sova där jag satt.

Det kan man ju inte göra så till slut efter många om och men så släpade jag mig iväg till gymmet på skolan och tränade i vanlig ordning. Jag tänkte att det kanske kan få igång mig. Men nej. Eller ja en liten stund kom jag igång men det dog ut ganska fort igen.

Jag borde plugga. Inte så att jag känner att det är superpanik men det kommer snart att vara det om jag inte tar tag i det. Men det får bli i morgon. Jag skjuter allt till i morgon. Jag la upp en pdf fil i mappen som vi har för vårt projektarbete i alla fall.

När jag kom hem tänkte jag att jag kan i alla fall diska. Det har jag gjort. Sen skrev jag lite. Tolv ord blev det innan jag kände att jag höll på att somna över tangenterna. Sen la jag mig på sängen i en knapp timme. Jag funderade på att sova för natten men jag kom fram till att gå och lägga sig halv sju är inte riktigt bra. Så jag kollade på ett avsnitt av Black Mirror istället. Nu sitter jag här. Strax ska jag släcka och sova.

För jag hoppas att det bara är att jag är trött. Annars vet jag liksom inte. Det har hänt en riktigt bra sak idag. Jag fick återkoppling från min mentor på universitetet angående mina loggböcker under den VFU jag har gjort under hösten. Jag uttryckte en del tvivel i dem. Hon skrev då ”Apropå ditt resonemang om att tvivla vill jag gärna påminna om Tage Danielssons bevingade ord: ’Utan tvivel är man inte klok’. Att tvivla är ju också (förhoppningsvis) att reflektera.”

Annat bra idag var att jag tränade, att jag jobbade och att jag inte somnade när jag ville utan att jag satt uppe en stund till.

Det går inte bra nu

Så vad kan man säga om denna tågolycka till helg? Nej så illa har det naturligtvis inte varit men det har inte varit någon bra helg. Det har varit en sådan helg där i stort sett inget har blivit gjort. Det har inte funnits någon energi. Och anledningen kanske finns rakt framför ögonen på mig.

Det kan ju vara så att jag som snart fyller 40 inte klarar av en after work med öl, en drink och vin. Lägg till lite usel bowling på det så är det som om helgen bara blir ett svart hål efter det. Jag kan säga att jag var full. Men inte så full att jag blev dålig. Däremot var jag otroligt seg hela dagen igår. Jag fick knappt tummen ur att gå ur sängen före klockan tio. Jag åt frukost medan jag löste melodikrysset. Sen blev det inte så mycket mer. Jo jag hämtade den senaste Torsson skivan på Maxi men efter det var det stiltje. Jag borde tränat. Jag borde städat. Jag borde pluggat. Det finns så mycket jag borde gjort men som jag struntade i med skälet att ibland behöver man en lugn dag.

När jag vaknade i morse kände jag mig inte piggare. Jag kom upp lite tidigare men det var bara för att jag inte ville sitta och smaska min studiekamrat i örat när vi hade skypemöte. Det blev ett bra möte och det känns som att vi är på rätt väg just nu känner jag. Vi får väl se hur det känns på torsdag. Men just nu känns det bra med studierna i alla fall. Det får jag nöja mig med.

Jag har formellt tagit beslutet att min träningsutmaning med 55pass fram till julafton är över. Det finns så många själ jag kan ge men det grundar sig i det att jag orkar inte. Jag skulle kunna klara det om jag kör sju pass i veckan nu. Men då kommer vi till det där med att genomföra sju pass i veckan. Som jag har känt det denna helgen så är svaret nej. Och jag misstänker att mycket av min trötthet beror just på after worken men även utan den så är det lite för tufft för mig att göra det. Jag trampade snett på innebandyn och idag när jag skulle handla så kände jag av det. Jag har haft någon form av smärta i ljumsken som kommer och går. Det är två skäl att inte satsa stenhårt på det.

Men varför lägga ner? Varför inte bara ta det lite lugnare och köra kanske tre pass i veckan och så får vi se hur långt det räcker? Jag kommer köra tre eller fyra gånger i veckan. Jag kommer köra på tisdag morgon, jag kommer försöka hålla i mitt gåggingpass på onsdagar och på torsdag är det fysen för sista gången den måste jag med på känner jag. Sen är det ju innebandyn. Den kan man ju inte missa. Så jag kommer att röra mig. Jag kommer inte stanna av. Men jag kommer inte räkna och jag kommer inte att hetsa för att det ska bli ett pass på onsdagen om jag inte känner mig riktigt i form. Då tar jag en vilodag. Som mycket väl kan bli en vilovecka. Jag vet att jag skrivit mycket innan om att kämpa på och dra ner huvudet mellan axlarna och fortsätta. Men det räcker bara till en viss gräns. Den gränsen är nådd.

Skrivandet har inte heller gått bra. Det har blivit knappt 1700 ord på hela helgen. Det är inte tillräckligt. Visst jag har klarat av utmaningen men jag borde skriva mer. Speciellt nu när jag närmar mig slutet. Jag vill nå slutet. Inte för att jag kommer nå det innan november är slut men jag ska nå det. Det är en principsak. Sen ska jag skriva om, lägga till och dra ifrån. Inte minst ska jag ändra en massa antagligen. Sen blir jag kanske nöjd någon dag. Vad som händer då vet jag inte riktigt än. Men visst är jag på det humöret så får jag väl skicka in den till något förlag och se vad de säger. Antagligen drunknar de i deckarmanus. Det är ju lite litteraturens Big Mac. Men man måste ju ta chansen någon gång.

Så nu ska jag ta en novalucol och bädda sängen. Sen blir det nog en liten stund framför Netflix innan det är dags att sova. Men nu när jag tittar på klockan så skiter jag nog i det och hoppar i säng direkt. Jag måste få tillbaka lite ork till i morgon.

Överkörd

Det har varit en lugn fredag. Ett möte och en lektion. Det är så min fredag såg ut. Och så innebandy givetvis. Men det räcker för att jag nu ska känna mig fullständigt överkörd. Men det är mest mitt eget fel.

Jag kom i säng sent igår och mest av allt ville jag bara sova vidare när klockan ringde. Men eftersom jag varit smart att boka in ett möte klockan 09.00 när jag har en ledig fredagsförmiddag så var det ju bara att pallra sig ur sängen och se till att vara presentabel.

Mötet gick strålande och jag fick en del uppslag till hur vi kan ta oss an uppgiften vi håller på med. Det där med internationell samverkan verkar med ens ganska trevligt. Men det gör ju inte att jag är mer peppad att skriva den där uppgiften för det. Vilket påminner mig om att jag har en uppgift att skriva till på söndag. Bara en sida men ändå. Det var ju det där med att skjuta upp saker, i morgon är det öppet hus och på söndag är det ju fotboll igen. Vilket gör att det finns saker som distraherar.

Hur kan då detta få mig att känna mig överkörd? Tja det är ju den där innebandyn. Och jag kan säga att två veckors förkylning av och till inte hjälper konditionen. Men så är det det där med den lilla bollen och den ska man bara hinna fram till. Och så ska man tacklas också givetvis. Det var det som var felet. för när jag i kamp om bollen skulle sätta in en, kanske inte helt regelrätt, tackling så föll jag på eget grepp och i fallet tog jag ena målet med mig. På något sätt så har det satt sig lite i ryggen så jag går som om jag är 70 år gammal just nu. Men det går över och nästa vecka delar vi ut nya tacklingar igen. Förhoppningsvis så är man lite piggare då.

Skrivandet går ganska trögt. Eller igår fick jag ihop 1000 ord lite drygt och idag stannade jag på 870. Jag behöver 601 ord om dagen för att nå 50000 till den siste, men jag vill nå så mycket mer. Jag vill bli klar med historien. Och den grupp jag tillhör tävlar mot en amerikansk grupp om att ha det bästa snittet per författare. I skrivande stund leder vi med 13025 ord i snitt per författare mot deras 12221. Men så skriver de när vi sover så jag tror att om man kollar det över tid så ligger vi ca 500-700 ord före. Det kan vi ju inte tappa. Så jag ska kämpa på så om jag ska skriva telefonkatalog tusen gånger om dagen för att hålla uppe mitt snitt. Men jag tror att det inte blir något problem.

Nu ska jag avsluta kvällen med julmust och Netflix. I morgon ska jag vara trevlig mot eventuella nya elever så jag behöver lite egentid nu.

Det där gick ju inte så bra.

Dagen har varit riktigt intressant. I alla fall konferensen i Växjö. Där dök det upp en del kända ansikten från utbildningen. Det var en bra konferens med bra och pålästa föreläsare.

Sen avslutningen av dagen med fotbollen blev en kall historia med ett snöpligt resultat. Men så går det när man slutar spela fotboll när man leder med 1-0. Men på Olympia ska det bara finnas ett lag. Och det är di röe.

Omotiverad

Jag pluggade lite igår. Med betoning på lite. Det vi läser just nu går inte direkt genom sidorna och fångar mitt intresse. Så det var en kamp mot sömnen mer eller mindre. Tänkte att jag skulle ägna denna dagen åt studier. Det gick väl sådär.

Jag har sovit ruskigt dåligt i natt. Katterna har väckt mig i omgångar och det har varit tämligen svårt att somna om igen. Tänkte att jag sover till halv nio så har jag ändå en och en halv timme på mig innan jag skulle ha skypemöte med en studiekamrat. Jag tror jag masade mig ur sängen strax efter nio. Sen en dusch och rakning och helt plötsligt fick jag skynda mig för att få klart någon form av frukost och kaffe till det var dags för vårt samtal. Det gick smärtfritt förutom att allt kopplade ner ett par gånger, jag börjar undra om mitt nät är så bra som det sägs. Får kanske kolla över så att det inte är någon som har lyckats knäcka mitt lösenord och surfar på mitt nät.

Sen var det då fritt fram för att plugga resten av dagen? Inte riktigt. Inte ens nära. Jag har märkt upp i böckerna vad som ska läsas och sen har jag läst ett kapitel men det tog sin lilla tid. Först blev det en tur för att inhandla undertröjor. Vilket i förlängningen blev en tur till maxi där jag åt lunch och handlade. Så jag var hemma igen strax efter två. Klockan tre hade jag bokat tvättid. När tvätten var i maskinen så pluggade jag. Ett helt kapitel tog jag mig genom innan det var dags att gå ner i källaren igen.

Sen har det inte blivit så mycket mer gjort. Jag har mest slösurfat och kollat över min kalender så att jag vet vad som ska hända framöver. Visst jag behöver sådana helger också, där jag inte gör så mycket, men jag vet också att den 19:e kommer med stormsteg. Så nu gäller det att skjuta bort Netflix ur tankarna. Den närmaste veckan måste jag få in lite studier på kvällstid också. Jag måste ta mig framåt fram till nästa helg för att känna att jag inte bara trampar vatten.

Pust

Frågan är om man ska bli orolig. Jag har känt mig ganska pigg idag men värmen som har kommit har gjort att allt har tagit lite mer kraft än vanligt. Eller jag hoppas att det är värmen så att det inte är något annat. Jag tog en liten stund på sängen och när klockan ringde efter 45 minuter så var jag inte alls redo att sätta mig upp. Snarare tvärt om. Då blev jag lite fundersam.

Igår satt jag här och tänkte att trots att jag gillar min väska som jag har när jag tar mig till och från jobbet så är den allt annat än ergonomisk. Det är en vacker axelremsväska och med datorn i så blir det en väldigt sned belastning på ryggen när jag går eller cyklar till jobbet. Med andra ord borde jag skaffa mig en ryggsäck som kan ta min dator. Fjällräven gör en version av Kånken som är lagom stor. Förvisso lagom dyr också.

Så jag satt här och funderade fram och tillbaka. Ska jag beställa den eller ska jag strunta i det? Så kom jag på att i garderoben så står det en väska. En Samsonite, som jag köpte för snart ett år sedan när jag skulle åka till Sandviken för att vara med på en konferens. Då ville jag ha ett handbagage utan hjul och utan teleskophandtag som bara tar en massa plats. När jag kom hem med väskan så insåg jag att den förvisso skulle rymma min dator men inte speciellt mycket kläder. Så jag åkte med min gamla fina lumpenväska. Men igår plockade jag fram den där väskan och tänkte att jag ska testa den. Den har remmar för att bära den på ryggen om man vill, den är inte så vacker men det är ju en rejäl väska och det är ju dumt att kasta bort. Så i dag var första testet och datorn passade perfekt och det var skönt att cykla med grejerna på ryggen istället för hängande vid sidan. Så kanske kommer ryggen att säga tack och känna sig lite bättre framöver.

Men det är inte bara ryggen som oroar mig idag. Det är orken, eller den totala bristen på ork. Det är sanslöst vad sliten jag känner mig idag och då har jag inte ens tänkt på att plugga. Jag vet att mitt schema den här hösten är värre än det varit tidigare men det här är ju löjligt. Om jag ska ha någon chans att klara av studierna med så måste jag hitta någon form av kraftkälla att koppla in mig på. För nu är det slut i tanken. Men det kan som sagt bero på värmen som har kommit tillbaka. Vi får väl se.