Alla har fel (igen…)

Ryktet om min förkylning är betydligt överdrivet. Jag mår, än så länge, bra. Har börjat fundera på om jag kanske skulle köpa en så där nässköljare och se om det blir bättre.

alla har fel, thåström, xplodera mig 2000 
Men det var inte förkylning jag skulle skriva om nu. Det var musik. Jag har alltid haft en svag punkt för Thåströms album Xplodera mig 2000. Jag hade hört Thåström tidigare men just detta var det första album jag hörde i sin helhet. Det golvade å andra sidan mig. 

Mycket av det han gjort tidigare och senare har jag gillat (även om jag aldrig fattade Peace, Love and pitbulls) men inget har drabbat mig som den skivan. 

Jag kommer ihåg att jag lånade den på Kristianstads bibliotek och något i den skivan gjorde att den gick rakt in i mig. Det kan varit gör att jag hittade den när jag gick på gymnasiet, då hade den varit ute ett par år redan, villet förklarar varför biblioteket hade den. 

Jag lyssnade på den om och om igen, lärde mig texterna utantill. Men sen föll den bort för mig. Kanske hade jag lyssnat för mycket på den? Jag lyssnade inte på den på säkert tio år innan jag plockade upp den igen. 

Den är så industriell och rak som något jag inte hört varken förr eller senare. 

Just låten Alla har fel (igen…) slår mig än idag som lysande. Thåström slår huvudet på spiken när han skriker ut att alla har fel, jorden är platt. Givetvis inte i betydelsen att klotet vi bor på är en skiva utan mer det fokus oå yta vi har som bara har eskalerat. Yta och materiella saker har större tyngd idag än det vi har inom oss. Det tycker jag Thåström pekar på i den låten. 

Att texterna sitter som en smäck fortfarande när jag lyssnar på albumet är ju bara ett tecken på hur mycket jag gillade det från början. 

”Och när vi vinner någoting på vinst-varenda-gång.
Bjuder du mig på pop-pop-popcorn”

Burt’s Buzz

Såg en dokumentär nu i kväll. Burt’s Buzz. Den handlar om Burt Shavitz som en gång i tiden startade Burt’s Bees. Ett företag som gjorde och gör bland annat hudvårdsprodukter av honung.

Burt är närmare 80år gammal och bor i Maine i USA. Där han han en bit land och där står stugan han bodde i när han först flyttade dit. 40 kvadratmeter stor utan vatten eller el. De nya huset han bor i har el och rinnande vatten. Något av en lyx tycker Burt som när varmvattenberedaren slutade funka valde att inte laga den eller köpa ny.

Han ser ganska ovårdad ut och verkar vara en enstöring men samtidigt är han ansiktet på burkar med produkter som bland annat står i min hylla. Filmen följer honom när han åker till Taiwan, något han gör vartannat år för att försäkra kunderna där om att han finns och inte bara är en bild på en burk. Det är bra för företaget.

Det är sånt Burt gör. Åker runt och visar upp sig. Det är det han har som inkomst. Han kommer och säger hej, delar ut lite läppbalsam och får pengar. Sen drar han sig tillbaka igen. Tanken var aldrig att det skulle bli ett stort företag av det, men en kvinna kom in och såg potentialen. Företaget växte och till slut satt Burt på ett kontor hela dagarna.

Till slut blev han utfasad från företaget på ett ganska bryskt och inte så snyggt sätt. Det sägs att han gick miste om 200 miljoner dollar på det. Han förlorade definitivt sin inkomst. Så till slut fick han till en deal, jag är ansiktet utåt, säger hej, ler på bilder och får en summa för det.

Han verkar glad, förutom när kvinnan kommer på tal. Hon verkade vara den rätta i hans ögon och det hon gjorde sårade honom så han hoppas att han aldrig behöver träffa henne igen. Han vill inte ens prata om henne.

Istället sitter han och ser ut över den mark han äger, fullständigt nöjd med att klappa sin hund och titta till sina bin. Hans filosofi är att skilja på det man vill ha och det man behöver ha. Att lära sig se skillnad på de två.

Fredag

Sitter och väntar på att På spåret ska börja. Köpte en flaska vin på vägen hem. Strindberg ligger i mitt knä och Elvis ligger på soffans ryggstöd och värmer mina axlar. Det har varit en hektisk vecka.

Nu när jag satt här så insåg jag att jag kommer med största säkerhet fortsätta som lärare. Tänkte just att det har varit en fullspäckad vecka och ibland känns det som att köra huvudet i en vägg. Men jag insåg att när jag vaknar på måndag och ska gå till jobbet så vill jag inte gå någon annanstans än till skolan. Det känns bra. Det finns en del ämnen jag behöver läsa på om. Men det är ämnen som en verkligen kan nörda ner sig i. Materiallära, som jag hatade när jag pluggade, är något som man verkligen kan plöja ner sin hjärna i. Bara man gör det på rätt sätt. Sen är där andra ämnen, som till exempel produktionsteknik som inte är så lockande. Men det är något man får tugga i sig. Och så kan jag nörda ner mig i ritningsläsning, 3d skrivaren, filning och en massa andra saker. Det bästa är att även om man kör in sig på något riktigt nördigt (som jag gjort när jag bestämde mig för att fila ut en kula i en ram) så finns det alltid någon som säger: Häftigt, det vill jag med göra.

Men nu ska jag snart njuta av vinet och På spåret. Jesper Rönndahl är en förebild i det nördiga.

I morgon är det dags för kalas för brorsdottern. Nästa helg är det dags för mormors kalas. Många mil i bil.

Förhinder

Så jag funderade vidare igår. Om jag bygger ut min Ivar hylla så skulle jag kunna flytta fram stereon. Tvn åker med största sannolikhet ut.

Så i morse när jag vaknade så tänkte jag att det är bäst att smida medan järnet är varmt. Så jag satte mig i bilen och körde ner till Helsingborg.

Det blev en trevlig tur på IKEA, hittade en lampa som blir bra så jag kan sitta och läsa i fåtöljen även på kvällen eller innan solen kommit upp. Men så kom det till Ivar och då blev dagen förstörd. Hyllplanen som skulle vara till den fanns inte på lager. Kollade i appen om de fanns i Malmö. Nej. Slut även i Göteborg, Uddevalla, Jönköping, Älmhult och så vidare. Det fanns visst hyllplan i Kalmar.

Så det blev ingen hylla. Med andra ord blev det ingen omflyttning här heller. Däremot så kommer det bli av. Det kommer bli bra, jag kommer få in ett litet skrivbord vid fönstret då. Där jag kan ha skrivmaskinen.

Så nu firar jag den här lördagen med att tvätta. The fabulous life of mine.

Ska den det?

Frågan lyder: Ska tvn få vara kvar?

Jag ser ytterst lite på tv i bemärkelsen titta när ett program sänds. Kollar en hel del på diverse streamingtjänster dock.

Jag kan inte sägas vara någon bild eller ljudnörd så av den anledningen funkar iPaden fullt ut. Jag är sugen på att slänga ner skiten i källaren. Utöka bokhyllan eller kanske ställa dit stereon istället.

Det hade varit skönt på sitt sätt, man landar inte framför tvn när man kommer från jobbet. Samtidigt är det tämligen skönt att sitta där i soffan framför tvn på kvällarna.

Detta måste jag fundera på. Fundera och mäta. Kanske även testa på prov. Slänga ner tvn i källaren. Fastan är ju nästan runt hörnet. Kanske skulle se om man kunde klara sig utan tvn fram till påsk?

Hur svårt kan det vara?

Ska det vara så svårt att göra en andra säsong av en tv-serie? Suits har en riktigt bra första säsong men andra är riktigt strulig. Men än så länge får den hänga med.

Första riktiga dagen på jobbet idag. Det känns i kroppen just nu. Vinden låg på från havet i morse och promenaden till jobbet var inte riktigt så skön som jag tänkt mig. En regnrock står riktigt högt på önskelistan. Får kolla upp det. Vill inte handla sånt över nätet hur som helst. En trenchcoat hade inte varit fel, men priserna är lite för höga för min plånbok just nu. Får hålla tillgodo med min yllerock under vintern. Ett riktigt fynd från myrorna det där.

Jag glömde mitt paraply på jobbet.

Väntar spänt på retur från slipverkstaden. Köpte mig ett rakknivsset i jul och tänkte se hur lång tid det tar att lära sig den konsten. Har ju provat tidigare med en savonettekniv men riktig kniv har jag varit sugen på bra länge nu. Men den var ganska slö när jag fick den. Så den fick åka på tur till huvudstaden för att kanske bli en aning vassare. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Den rakning jag utförde med kniven var kanske inte den behagligaste jag har gjort, men jag skar mig i alla fall inte.

Då var det dags.

Så, i morgon börjar arbetsåret. Planeringsdag känns lagom att börja med. Har vi tur så får vi verkligen använda den till det som behöver göras. Måste beställa och ställa i ordning en del.

Tanken var att börja gå till jobbet. Men första dagen och jag måste ta bilen. Känner inte för att släpa ett skruvstycke genom stan. Annars har jag kommit igång bra det här året. Senaste dagarna har jag gått upp tidigt. Det sköna med det är att jag får så mycket mer gjort. Kan ju säga att även om jag inte gillar att lägga mig tidigt så får jag väldigt lite gjort efter klockan 15.00, vilket inte är rätt läge för att gå och lägga sig. Samtidigt är det ju dumt att inte lägga sig före 23.00.

Har hittat en ny serie. Suits. Verkar lovande även nu när jag är en bra bit in i säsong två.

Nu är det nog

Det blev bara två säsonger Sons if Anarchy. Tröttnade ganska snabbt på våldsromantiken och gör-ni-något-mot-oss-hämnas-vi attityden. Jag vet inte riktigt vad det är så många ser i den där serien men det är något som går över mitt huvud. Om det verkligen är så här MC-gäng funkar så kan jag inte för mitt liv förstå att de fortfarande existerar.

Steg upp tidigt idag. Månen som just skulle gå ner var fantastisk. Stor och gulröd sjönk den bortom stan. Satte mig och läste om Olympia tills det ljusnade.

Tog en rejäl omväg till affären idag. 9,2km blev det till slut. Man kanske skulle gå upp tidigt oftare även när man inte har någon synbar anledning till det. Eftermiddagar och kvällar blir ju sällan speciellt mycket gjort. Går mest åt till tv-serier. Dags att välja en ny.

Tankar på kvällen

Så har börjat se på Sons of Anarchy. Det verkar lovande än så länge, den får två säsonger på sig att övertyga mig. Men som sagt, det verkar lovande, den har startat starkare än Breaking Bad.

Har tänkt en del på det där med yttrandefrihet. Ofta så hörs ”men det får man ju inte säga i det här landet.” Inte sällan kommer det efter direkt rasistiska eller andra korkade uttryck. Att man inte får säga saker är ju inte sant. Du får säga det, men bara för att man får så betyder ju inte det att man måste.

Om man nu känner att man trots allt måste yttra det man har på hjärtat så får man ju också räkna med att få mothugg. Det betyder inte att någon vill inskränka din yttrandefrihet, det är helt enkelt så att personen i fråga nyttjar yttrandefriheten.

Sen är det ju givetvis så att vissa uttalande faller under förtal och annat, men inte heller det betyder en inskränkning i yttrandefriheten. Det betyder bara att om du yttrar något som faller under den, eller någon annan lag, så får du också vara beredd på att ta konsekvensen av ditt handlande. Men just att ta ansvar för sina uttalande brukar inte vara något som den som yttrar det vill.

Är den så jävla bra egentligen?

Så jag har ägnat de senaste veckorna med att plöja genom Breaking Bad. En av de där serierna som har blivit så hyllade de senaste åren. Alla har rekommenderat mig att se den. Men varför då egentligen?

När jag tagit mig genom säsong tre jublade jag för att jag trodde det bara var en säsong kvar. Det var två och jag suckade tungt. Den här serien som alla hyllade levererade ju inte. Karaktärerna var väldigt endimensionella förutom Walter och möjligen Pinkman. Pinkman som faktiskt verkade vara den i serien som handlade någorlunda trovärdigt.

Men Walter White går från att vilja lämna sin familj med pengar nog att klara framtiden till att inte vara nöjd med fem miljoner dollar för han är inte i Methbranschen eller pengabranschen. Han är i imperiebranschen. Att han bränner alla broar för att storhetsvansinnet tar över bryr han sig inte om.

Serien tog sig i fjärde säsongen. Halva den säsongen var bra, då kom det lite känslor. Sen femte säsongen går lite upp och ner. Så av fem säsonger så var det en och en halv bra säsong. Då är jag snäll.

Jag är värd en pizza nu.