Curt Haagers – Agadoo

Curt Haagers – Agadoo

Sida A: Agadoo / Guardian angel (instrumental) / Change partner / Siluetter / Källens sista dans (Goodnight my love) / Something stupid (instrumental)

Sida B: Det är dej som jag behöver (I just called to say I love you) / Angelina / Maria Elena (instrumental) / Jag vill ännu en gång ge dig rosor / Livet (Ask me) / Tyrolersemester / Il silenzio (instrumental)

Det fanns en tid då hela Sverige spelade Bingolotto. Då hade Loket en mission att föra ut dansbandsmusiken till folket. Varför det ansågs behövas vet jag inte men det var så det var på den tiden och ett av banden var just Curt Haagers. Att det var ett Göteborgsbaserat band gjorde antagligen det hela lättare, även om det ska sägas att det var många olika band med i programmet. Detta är ett album släppt ur Bert Karlssons ficka. Man kan gissa det till sig redan på omslaget. För var skulle det fotot vara arrangerat om inte på Skara sommarland? Det ska dock sägas att det var ett hårt arbetande band. På baksidan kan man läsa deras spelplan för 1985. 133 kvällar var planerade under året. Då ger man sig ut på en turné som inte bara tar dem till storstäderna. Man spelade på ställen som Råby-rekarne (en ort de spelar på två gånger under året), Eda, Barva och Olstorp för att nämna några.

Så hur låter det här albumet då? Den inleds med titelspåret som antagligen var tänkt att ge upphov till en ny form av fågeldans, men det var inte något som tog fart. Tack och lov för det. Annars är det mycket typiskt för just 80-talets dansband som dyker upp på skivan. Siluetter är i och för sig en ganska bra översättning av Kim Larsens original även om det tog ett tag innan jag kom på var den kom ifrån. Ser man till de instrumentala inslagen så slås man av avsaknaden av saxofon. Här är det i huvudsak trumpet som gäller även om saxofonen finns med i Guardian angel.

Sida B inleds med en ganska jobbig cover. Det är Stevie Wonders I just called to say I love you och det är väl här man på något sätt kan se hur hemsk den låten är. Den blir ganska sömlöst översatt till svenska och spelad av ett dussindansband, utan att man egentligen förändrar musiken. Jag förstår plötsligt varför Jack Blacks karaktär i filmen High fidelity skäller ut en kund som vill köpa original singeln till sin dotter. Senare kommer en cover på Elvis Presleys Ask me som också den är väldigt dansbandsvänlig och det ska väl inte sägas så mycket om det, det var inte bara rock med den gode Elvis. Men det känns nästan som att den lyfter i Curt Haagers version. Jag hade hoppats på ett litet roligt spår i Tyrolersemester. Men det det enda som kom ut av det var ett halvhjärtat joddlande och inte alls det 70-tals inspirerade humoristiska spår jag hade hoppats på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.