Dagarna kommer fort

Mini öppethus idag på skolan och det innebar en och en halv timmes tjänstgöring i skolans huvudentré. Till mitt bord kom en kille. Det ska ju sägas att en elev till som väljer just vår skola betalar ju hela kvällen. Men just den här killen kommer nog inte börja på industritekniska programmet. Han pratade med teknikprogrammet, natur och en runda på elprogrammet. Så jag har en känsla av att om det blir industri så kommer han inte dit på sitt första hands val.

Dagarna går fort nu och jag hade behövt den här kvällen till annat. Nu har det bara blivit lite vila och sen i stort sett inget mer. Nu drar praktikperioden igång så jag måste se till att få ut 13 elever på praktik, vilket i och för sig nästan är färdigt, men de ska få åka ut och se var det är de ska och vem de ska prata med när de ska ut. Det lär ta sin tid. Sen när det är över så ska de ut på sin praktik och då ska man ut och besöka dem. Jag har dem två dagar i veckan eller två och en halv. Sen har jag en halv dag till där jag kan åka ut och besöka dem. Det kommer bli tight och jobbigt. För att inte tala om stressigt. Men det kommer bli bra med min egen praktik som börjar nästan samtidigt. Bra med kontakten med arbetslivet.

Jag hade bestämt att jag skulle cykla till jobbet i morse. Sen sov jag lite längre än det var tänkt. Jag måste se över min morgonritual och kanske börja använda min analoga klocka igen så jag studsar upp ur sängen. För just nu känns det bara som en tidsfråga innan jag försover mig. När jag drog upp persiennerna så var det blött ute. Det såg inte ut som det regnade och telefonen sa att det inte gjorde det. Med tanke på hur länge sen det var sen jag cyklade senast tog jag med bilnyckeln ifall det skulle visa sig att det inte var någon luft i däcken. Framdäcket var betänkligt mjukt men jag tänkte att bort till studentlägenheterna där de har luftdepå kan jag ju ta mig. Sen kom jag ut och känner att det regnar. Då var jag nära på att ta bilen istället men jag slet på. Sen när jag väl stannade till och fick luft i hjulen så gick det ju lättare och jag tänkte att nu kan jag cykla hela veckan.

Det tänkte jag inte när jag kom på att jag kanske ska ut på praktikbesök redan i morgon. Sen när jag kom på att det var ett par timmar mellan min sista lektion och öppet hus så kände jag bilnyckeln i fickan och tänkte då kan jag åka hem och fixa mat och vila lite. Det kändes ju skönt. Till jag kom på att jag inte hade tagit bilen. Då ville jag bara gråta en smula.

Nu är det snart dags att hitta till sängen för att sen gå upp och möta dagen igen. Tiden går fort nu och det är både en välsignelse och förbannelse. För det känns som om tiden flyr och jag inte riktigt hinner med alla gånger.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.