Det går inte bra nu

Så vad kan man säga om denna tågolycka till helg? Nej så illa har det naturligtvis inte varit men det har inte varit någon bra helg. Det har varit en sådan helg där i stort sett inget har blivit gjort. Det har inte funnits någon energi. Och anledningen kanske finns rakt framför ögonen på mig.

Det kan ju vara så att jag som snart fyller 40 inte klarar av en after work med öl, en drink och vin. Lägg till lite usel bowling på det så är det som om helgen bara blir ett svart hål efter det. Jag kan säga att jag var full. Men inte så full att jag blev dålig. Däremot var jag otroligt seg hela dagen igår. Jag fick knappt tummen ur att gå ur sängen före klockan tio. Jag åt frukost medan jag löste melodikrysset. Sen blev det inte så mycket mer. Jo jag hämtade den senaste Torsson skivan på Maxi men efter det var det stiltje. Jag borde tränat. Jag borde städat. Jag borde pluggat. Det finns så mycket jag borde gjort men som jag struntade i med skälet att ibland behöver man en lugn dag.

När jag vaknade i morse kände jag mig inte piggare. Jag kom upp lite tidigare men det var bara för att jag inte ville sitta och smaska min studiekamrat i örat när vi hade skypemöte. Det blev ett bra möte och det känns som att vi är på rätt väg just nu känner jag. Vi får väl se hur det känns på torsdag. Men just nu känns det bra med studierna i alla fall. Det får jag nöja mig med.

Jag har formellt tagit beslutet att min träningsutmaning med 55pass fram till julafton är över. Det finns så många själ jag kan ge men det grundar sig i det att jag orkar inte. Jag skulle kunna klara det om jag kör sju pass i veckan nu. Men då kommer vi till det där med att genomföra sju pass i veckan. Som jag har känt det denna helgen så är svaret nej. Och jag misstänker att mycket av min trötthet beror just på after worken men även utan den så är det lite för tufft för mig att göra det. Jag trampade snett på innebandyn och idag när jag skulle handla så kände jag av det. Jag har haft någon form av smärta i ljumsken som kommer och går. Det är två skäl att inte satsa stenhårt på det.

Men varför lägga ner? Varför inte bara ta det lite lugnare och köra kanske tre pass i veckan och så får vi se hur långt det räcker? Jag kommer köra tre eller fyra gånger i veckan. Jag kommer köra på tisdag morgon, jag kommer försöka hålla i mitt gåggingpass på onsdagar och på torsdag är det fysen för sista gången den måste jag med på känner jag. Sen är det ju innebandyn. Den kan man ju inte missa. Så jag kommer att röra mig. Jag kommer inte stanna av. Men jag kommer inte räkna och jag kommer inte att hetsa för att det ska bli ett pass på onsdagen om jag inte känner mig riktigt i form. Då tar jag en vilodag. Som mycket väl kan bli en vilovecka. Jag vet att jag skrivit mycket innan om att kämpa på och dra ner huvudet mellan axlarna och fortsätta. Men det räcker bara till en viss gräns. Den gränsen är nådd.

Skrivandet har inte heller gått bra. Det har blivit knappt 1700 ord på hela helgen. Det är inte tillräckligt. Visst jag har klarat av utmaningen men jag borde skriva mer. Speciellt nu när jag närmar mig slutet. Jag vill nå slutet. Inte för att jag kommer nå det innan november är slut men jag ska nå det. Det är en principsak. Sen ska jag skriva om, lägga till och dra ifrån. Inte minst ska jag ändra en massa antagligen. Sen blir jag kanske nöjd någon dag. Vad som händer då vet jag inte riktigt än. Men visst är jag på det humöret så får jag väl skicka in den till något förlag och se vad de säger. Antagligen drunknar de i deckarmanus. Det är ju lite litteraturens Big Mac. Men man måste ju ta chansen någon gång.

Så nu ska jag ta en novalucol och bädda sängen. Sen blir det nog en liten stund framför Netflix innan det är dags att sova. Men nu när jag tittar på klockan så skiter jag nog i det och hoppar i säng direkt. Jag måste få tillbaka lite ork till i morgon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.