Det snurrar i min skalle

Det är alltså redan torsdag. Jag tittar på min att göra lista och den har inte blivit så mycket kortare som jag hade hoppats att den skulle vara vid det här laget. I morgon är tanken att jag ska blada genom den sista delen av den nya yrkesprogramsutredningen och börja skriva ner det jag har hittat i de där utredningarna jag gått genom. Det ska jag nog lyckas med. Sen får vi se hur mycket det blir och hur mycket jag måste gå tillbaka och kontrollera så att det jag skrivit verkligen stämmer. Men det är en senare fråga. Detta är ett utkast till ett utkast.

Det händer mycket i världen. Terrorberedskap som höjs och tankar på att ge polisen befogenheter att spana lite lätt på vad vi har för oss på nätet. Att det är något man väntat på att införa är jag ganska säker på men jag tvivlar att en sådan åtgärd kommer att göra livet mycket säkrare. Vi är redan bevakade från olika håll på diverse sätt men att polisen ska kunna kolla upp vad jag håller på med på nätet är inte speciellt tilltalande. Och det skrivs av en man som är med på facebook, använder googles programvaror och dessutom bloggar om vad han tänker och sysslar med. Trots det anser jag att mitt privatliv är mitt eget. Jag väljer noga vad jag delar med världen. Och jag vill inte att någon ska göra det valet åt mig.

Sen har vi ju det här med att folk reagerar på vad som sägs i media av bland annat statsministern. Hur de förklarar högt och tydligt hur allt är den sittande regeringens fel och mer eller mindre då också menar att allt var guld och gröna skogar innan. Det är nog dags att ta på sig glasögonen för de som skyller allt på den sittande regeringen har nog blivit en aning närsynt. Och eller trögtänkt. Ytterst få saker förändras över en natt. Eller ens ett år.

Those who do not move, do not notice their chains. – Rosa Luxemburg

Sen alla de där som förespråkar stängda gränser och stopp på allt.  Är ni redo att ge upp solsemestern i Thailand och skidresorna till alperna? Eller är det bara för vissa som det ska vara stängt, och vem ska välja ut de som får komma in? Vem ska välja ut de som väljer ut de som får komma in? För jag menar jag vill ju inte att Olle ska vara den som bestämmer sånt. Han bor ju i Laholm och det vet man ju hur de är.

Jag tror inte på stängda gränser. Lika lite tror jag på att stänga in sig bakom murar och staket i små bubblor av kvarter eller områden. Det leder till ökad misstänksamhet. Men det är kanske så ni vill ha det. Små enskilda små celler där vi lever var och en för sig själv, för att sen när vi tvingas gå ut (för att den där matkassetjänsten inte har just det där specialrostade kaffet man vill ha) stryka längs väggarna och se sig om över axeln medan man hastar fram och åter till affären innan man låser de dubbla låsen om sig och ser till att man har kopplat på strömmen i taggtråden igen. Då kan man slappna av och dricka sitt kaffe medan man funderar på vilka dårar det var man mötte på vägen.

Det här skulle ju inte bli ett sånt inlägg. Men så blir det när hjärnan får ta över och gå på grönbete för sig själv. Jag har spenderat större delen av arbetsdagen med APL-besök. Trevligt och intressant att se företagen vi har runt omkring, men den där att göra listan blev inte kortare när det drog ut på tiden. Men det är ju en dag i morgon också.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.