En dag kvar

Tröttheten har inte minskat. Och med ett inbokat möte och så lite fortbildning på eftermiddagen så var det väl inte riktigt så att jag jublade när jag skulle gå till jobbet i morse. För det är ju så, det finns tråkiga bitar med detta jobbet också. Det är ju inte bara så att man har det bra med en massa lov och korta dagar, det finns en hel del som inte syns och det är bara att tugga i sig.

Givetvis har en del av dagens samtalsämnen handlat om det som hände i Bryssel. Det är ett styvt jobb att försöka förstå hur någon kan vara så uppe i tron på att det egna är värt att döda för och att göra det så urskiljningslöst som man gör med bomber. Frågan är om det någonsin kommer komma ett begripligt svar på det. För det är ju så svårt att sätta sig in i den situationen, att man skulle vilja sätta ett bombbälte på sig och vandra in i en folkmassa. Det är så främmande och ofta så tycker jag att man borde få någon form av insikt att det här är fel. Å andra sidan så blir man ju inte sådan på en eftermiddag heller, det är säkert en ganska lång komplicerad process som startar långt innan själva dådet utförs. I vissa fall antagligen redan vid födseln. Tyvärr.

Min VFU-period är nu slut och jag sitter med min utvärdering. Det är ett digert jobb känns det som men samtidigt tycker jag det har gått bra. Nu ska jag bara få ner det i begripliga ord och koppla det till mina mål för perioden. Det är väl kanske det svåraste, jag har gjort en del anteckningar under resans gång men mycket har jag tänkt att det ska jag komma ihåg och skriva ner. Sedan är det borta för alltid.

Jag handlade skivor idag. Tyvärr var utbudet denna gång ganska skralt men jag hittade fem skivor som fick följa med hem. Det gjorde mig lite gladare. Vi får väl se hur jag känner när jag har lyssnat genom dem.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.