En konstig känsla

Hela dagen har jag bara känt för att göra en sak. Sova. På något sätt har en konstig känsla nästlat sig in i min kropp och jag vet inte vad det är jag egentligen känner. Är jag hungrig? Är det någon sjukdom? Kan det vara ångest? Är jag bara trött efter en ganska krävande vecka? Jag vet inte. Allt jag vet är att jag vill sova.

Elvis, Sover, Avslappnad

Just nu sitter jag och väntar på att ugnen ska bli varm så jag kan påbörja matlagningen. Förhoppningsvis så stillar det känslan jag har. Dagen har bestått av Skypemöte med projektgruppen angående vårt arbete i våra universitetsstudier. Det börjar ta form känns det som och här finns väl en del i den där känslan jag har, nu när det här arbetet börjar gå mot att blir färdigställt så är det dags att öppna upp böckerna för nästa arbete. Man vill ju inte sitta där med en hel hög med böcker att läsa och ingen tid att göra det på.

Sen har jag fått städat här, dammsugning och toastäd har börjat bli en rutin nu på helgen. Men sen blev jag sittande ett par timmar. Rakt upp och ner i fåtöljen satt jag mer eller mindre och väntade på att jag skulle börja tvätta. Under tvättiden har jag hunnit med en runda till affären och så har jag suttit i fåtöljen orimligt mycket. Jag vill bara slänga mig i soffan och starta Netflix men samtidigt vet jag att jag har en korg med tvätt som behöver strykas så om jag gör det kommer jag nog bara tänka på den där högen ändå.

Strindberg i knät

Ibland tittar jag på mina katter och avundas dem det liv de lever. De sover och äter. Skulle jag göra det skulle jag troligtvis inte kunna ta mig genom dörren vid det här laget men det är häftigt att se hur de kan slappna av var som helst. Det har varit en bra dag trots att jag har den där känslan i magen. Jag hoppas att jag vaknar pigg i morgon. Det var ett tag sen känns det som. Men nu ska det inte bli så mycket mer långa dagar på jobbet hoppas jag. Istället ska jag lägga tid på böckerna. Någonstans måste jag bara hitta ett hål för mig själv också.

Kanske är det så att känslan är för en vän som inte mår så bra. Det kommer att vända snart, det gör det alltid. Det gäller bara att hänga i och ta de händer som finns runt dig som stöd på vägen.

Men mest är det nog bara hunger.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.