Europe

Europe Out of this world

Europe – Out of this world

Jag har alltid haft en konstig relation till musik, inte sällan har det varit vissa låtar som jag lyssnat på och då kunde jag lyssna på dem om och om och om igen. När jag växte upp delade jag ut reklam på helgerna för att få in lite pengar. För att inte ha allt för tråkigt så var freestylen alltid på. Och i den så fanns det ofta ett 90 minuters band. Det var ungefär den tid det tog för mig att ta mig runt byn och besöka postlådorna.

En period i mitt liv var det låten Superstitious som var den utvalda låten. Om jag inte missminner mig så hade jag ett band med bara just den. Inget annat. Jag vet inte hur många veckoslut som jag ägnade 90 minuter åt att lyssna på Joey Tempest inleda med

Keep on walkin’ that road and I’ll follow
Keep on callin’ my name  I’ll be there
And if a mirror should break it’s easy to take
Cause deep down I know that you care
I’m not superstitious

Anledningen till varför jag lyssnade på just den låten? Ärligt talat har jag inte den blekaste aning. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag inte mindes texten så att jag kunde säga vad den handlade om innan jag läste den på konvolutet precis. Under ett antal veckor i min ungdom har jag, efter att jag spelat in låten från radio, lyssnat på den tusentals gånger och jag visste inte då vad den handlar om. Men jag gillade den. När jag ser att skivan släpptes 1988, då jag var 11 år, så kan jag med fog säga att jag inte gjorde det under denna sommar. Jag började inte dela ut reklam förrän senare. Så jag körde alltså en sjuklig form av lyssning av en låt som inte ens var särdeles ny. Det är väl inte så farligt när man tänker på att det var en tid då jag, och inte de omkring mig, hade tillgång till all den senaste musiken.

Allt jag visste var att jag var hårdrockare och Europe spelade hårdrock så det skulle jag lyssna på. Döm om min förvåning när jag nu läser att gruppen inte gillade skivan för den lät för ”slick”. Demon var mycket hårdare. Mitt 13-14 åriga jag räcker just nu ut tungan och undrar om Europe hade något fel på hörseln.

För så var det, skivan, som kom att jämföras med föregångaren The final countdown, var en flopp. Den sålde ju bara 3 miljoner album varav 1 miljon i USA. Föregångaren hade ju sålt dubbelt så många ex. Förfärligt. Det är också skivan där Kee Marcello tog över gitarren efter John Norum och den blev också startskottet för den ekonomiska härva som bandet fastnade i och som gjorde att de bosatte sig i Västindien.

Så vad handlar den där låten om då? Nu när jag läst texten så är har jag ju fattat att det handlar om kärlek som kanske just nu inte är så bra. Och att han inte är vidskeplig och vill inte tolka de tecken som finns på att det är på väg att ta slut. Han vill att de ska kämpa och se till att de ska gå genom det och komma ut starkare på andra sidan. Hade jag vetat det som fjortis när jag gillade Twisted Sisters låt Burn in hell (av just anledningen att titeln innehöll ordet hell, numer vet jag att det är en tämligen kristen grupp det där och den låten är inget undantag, även om de maskerade det väl under make up och pudelfrisyrer) så hade jag troligen inte lyssnat så mycket på den.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.