Finns det liv på mars David?

När jag stod och tittade på ettorna som jobbade för att rätta till alla felen de hade i sina prov så surrade till i mobilen. David Bowie hade gått bort. Det var svårt att ta in att Lemmy gått bort. För som en vän skrev, det var som om New York försvunnit. det spelar ingen roll om du varit där man har en relation till det ändå och nu är det borta. Men det här kändes så mycket värre. Tyngre och mörkare på något sätt. En man med många skepnader har försvunnit.

David Bowie, Waterman

Om man nu ska gradera så har jag lyssnat mer på Bowie än Motörhead och det säger jag som tidigare kallade mig hårdrockare men som nu nog får ses som utkommen ur allätargarderoben. Jag ska inte skriva så mycket mer om det, Jonas Gardell har redan gjort det så bra. Så jag ska inte ta er tid med mer om det.

Dagen har rusat på, det var verkligen en flygande start även om man tyckte man var förberedd så blev det tuffare än väntat och man kände sig ganska mör när maskinerna tystnade och jag satte mig i bilen för att åka och lämna blod. Planen var att jag skulle få en hel del gjort, speciellt med skolarbete men det har mest blivit att jag suttit och lyssnat på David Bowie.

Sen kom nästa smäll, på en skola inte så långt från där jag växte upp hugger en 14-åring ihjäl en ett år äldre skolkamrat och om det gick så blev dagen ännu lite mörkare. Frågan är hur jag ska få något gjort över huvud taget ikväll. Just nu känns det bara som om jag vill sova och vakna på något trevligt ställe. Jag höll tummarna och skrapade Trisslotterna som jag fick för blodet. Men ingen lycka denna gången heller. Får väl se vad morgondagen har att erbjuda. Om det kan komma lite solsken. I alla fall en liten skärva.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.