Gå ut och var glad

Ibland händer det att man blir påmind något som man en gång tyckte om. Som nu när Lundell ska ut på höst/vinter turné. Det var länge sedan jag såg honom live nu och jag har inte varit så pepp på det, jag har blivit mer bekväm av mig och jag ser inte riktigt nöjet med att gå på konsert om jag inte står någorlunda nära scen och rycks med i det som händer på scen. Stå bekvämt någonstans runt mixerbordet är inte min grej. Ja jag vet att ljudet är så mycket bättre där, men grejen är att det är inte den perfekta ljudbilden jag är ute efter när jag är på konsert, det är helhetsupplevelsen. Så väldigt bra hör jag inte heller så att jag hör någon direkt skillnad så det kvittar. Men nu har de börjat sätta upp affischer på stan, med det här budskapet.

2015-09-10 16.37.44

Det är en låt som jag, när den släpptes på Club Zebra albumet, lyssnade på om och om igen. Det är ju så att vi går mot de där tiderna när det blir mörkare och dystrare, regnet och snön kommer snart nog. Det brukar medföra att vi sluter oss i våra skal och man släpar sig genom livet och tycker allt är trist. I höst och vinter kommer jag ha massor att göra, fritiden kommer spenderas med att plugga och jobbet kommer ju rulla på i vanlig takt. Då är det lätt att grotta ner sig i det trista och tycka allt är emot en. Men detta ska bli mitt ledmotiv till vintern.

Det gjorde att jag fick ett lite lättare steg den sista biten hem från jobbet och tanken på att ge sig ut i löparspåret kändes inte full lika jobbigt längre. Å andra sidan kändes det ganska jobbigt när jag väl var där ute. Det var motigt hela den där lite dryga kilometern jag sprang. Så jag ökade lite i alla fall, inte många meter men tillräckligt för att veta att jag gjorde lite mer än i tisdags. På det kapade jag 14 sekunder på totaltiden på min 1,7km runda. Vilket är naturligt när jag springer längre sträcka för varje gång så blir det ju en förbättring. Förhoppningsvis.

Löpning

När jag gick runt andra varvet så gick jag förbi en inhägnad där folk kan rasta sina hundar, därinne var det tre Greyhounds som sprang och lekte. Den utväxlingen de har skulle man haft, det är häftigt att se när de sätter fart. Men så har de ju fyra ben och ett orättvist övertag, hade de bara haft två så kunde vi snackat. Då skulle jag sprungit i åttor runt dem. Eller inte.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.