Gårdagens fynd

Det blev en trevlig tur till skivbackarna igår. Jag vill ogärna berätta om var jag var då det fanns så mycket trevligt där. Prisbilden var 10kr för en LP och 50kr för 10st. Ändå fick jag lämna kvar album som var högst påtänkta att följa med mig hem. Det är fördelen med att det finns fyra, fem ställen i stan som säljer begagnade skivor, jag kan cirkulera och inte stöta på samma ratade skivor gång på gång.

Rodowicz

En av de första skivorna jag plockade upp var Rodowicz. Polska Madonna trodde jag var ett försäljningsargument först och inte titeln. Och jag förväntade mig inte det mer Bonnie Tyler eller Gianna Nannin soundet som kom mot mig. En snabb googling gav vid handen att Maryla Rodowicz har spelat in massor med skivor. Bland annat på Tyska, Ryska och Polska, hon är också skådespelerska och fortfarande aktiv. Finns på Spotify. Soundet har förändrats en del genom åren och hon var bland annat och uppträdde på invigningen av fotbolls VM 1974 i München. En koppling till RekVM74 således som gör att jag inom kort kommer skicka ett mail till Maryla.

FActory

Factorys omslag är nog ett av de snyggaste jag har i min ägo. Jag gillar industrikänslan, den går ju hand i hand med namnet. Tyvärr har i alla fall första spåret ett rejält hack i sig på det självbetitlade albumet. För givetvis handlar det om det svenska bandet med hiten Efter plugget. En låt som jag gillar och som finns med på skivan. Härlig svensk 70-tals rock.

Milli Vailli

En sån här skiva kan man ju inte gå förbi. Den utlovade Superposten fanns till och med kvar och såg inte ut att någonsin varit upphängd. Jag minns hur mycket jag lyssnade på dem när jag var yngre. Givetvis minns jag också den skandal som uppdagades när det visade sig att det inte var herrarna på omslaget som sjöng på riktigt. Om jag inte minns fel så började det med ett strömavbrott under en konsert och när strömmen kom igång och bandet som de mimade till drog igång så var de inte på scen. Ett stycke barndomshistoria helt enkelt.

2015-11-20 16.42.10

Den här köpte jag av en enda anledning. Första spåret är Den vackraste visan om kärleken. Jag hoppades att det var en version med sång men det visade det sig inte vara tyvärr. Texten är vacker och jag hade önskat att få äga den på vinyl. Men jag får fortsätta leta och samtidigt njuta av Sven-Bertil Taubes version på Spotify.

Belinda Carlisle

Här har vi ännu en ungdomsfavorit. Det är även en artist som inte sällan dyker upp i Sportradion. Deras musikval är lagom rätt och slätt. Perfekt när man står på jobbet om kvällarna. Men det är främst som en artist i min brors tidiga cd samling jag känner Belinda Carlisle. Och det är väl egentligen en ganska lagom artist. Inget som sticker ut, en härlig röst som inte är för mycket eller för lite. Behaglig att ha igång i bakgrunden när man gör annat.

Art company

Det här bandet lyssnade jag mycket till när jag jobbade på Nolato under nätterna runt år 2000. Det var ganska svårt att få in någon radiokanal utöver P3 eller P4, men det fanns någon reklamradiokanal som tog sig genom väggarna. Och under nätterna satte de igång en skiva. Blandade låtar och tanken var nog att det skulle vara en cd växlare så man fick lite variation men under en vecka eller så så var det något fel. Det var samma tio låtar som kom om och om igen. En var just Susanna med The Art Company. Eftersom det inte var någon som avade låtarna så var jag tvungen att maila radiostationen för att fråga vilken artist det var. Den är högt på min topplista över bra låtar. Efter att ha lyssnat på den så mycket under dels en vecka och även senare så kan jag säga att det är en låt som håller. Men resten av skivan var sådär.

Hasse Andersson

Har man läst den här bloggen kan man inte missat att jag gillar Hasse Andersson. Och detta omslaget gör ju att man blir nyfiken på vad det är. Tydligen är den inspelad när han var i min ålder, han var 39 år då, jag är inte riktigt där än men nästan. Detta var givetvis en stark kandidat till veckans FredagsSkiva men valet föll på Polska Madonna. Det här är Hasse i bra form och min samling av Hasse Andersson skivor börjar växa sig riktigt stark nu. Det är något med hans röst som jag gillar. Omslaget är världsklass.

JAmes LAst

Sist men inte minst hittade jag tre skivor med mannen med frisyren. Mannen med soundet. Mannen som tyvärr gick bort tidigare i år och som jag hade chansen att se men hoppade över. James Last. Det är något med hans musik som jag gillar. Speciellt de där medleyna när han plockar in ett gäng och spelar och låter gänget nynna loss och ibland kommer det några ord men sen blir det nynnande igen. Det låter som en fest pågår och det kan man ju inte tycka illa om. Sen har han släppt ifrån sig album oftare än andra byter kalsonger men det är ju bara härligt. Mer James Last åt folket.

Jag slogs av en tanke igår. När jag satt och kollade genom Rodowicz wikipedia sida så tänkte jag att det skulle vara kul att göra lite forskning kring artister eller skivor jag gräver fram ur backarna. Jag kör ju #FredagsSkivan på mitt instagram men det kan ju vara intressant med en lite mer djuplodande dykning i vad det är man har plockat upp. Så det blir nog inte så många sådana här mastodont inlägg om vad jag köpt för skivor, men kanske får både ni och jag lite mer kött på benen om en artist eller skiva i veckan. Kan bli spännande och nu har jag annonserat det här så nu måste jag ju ta tag i det. Men det blir nog inte på fredagar. Kanske lördagar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.