Känner du Uffe Fågelben?

Ny dag med nya studiebesök. Det är intressant även för mig som lärare att komma ut och frågan är om inte jag lär mig mer än eleverna. Det märks på dem att det är mycket intryck att ta in och det är mycket att processa. Förhoppningsvis är det något de kommer ha med sig under det kommande året och kan hitta kopplingar till i utbildningen.

Så när jag vandrade hem idag efter många om och men så ser jag en man komma mot mig. Han har en kasse med sig och han svajar fram betänkligt. Han går mitt i gatan och verkar ha det alla tiders och jag håller mig lite på min kant på trottoaren för jag vet hur det är. Jag är av någon anledning en person andra gärna går fram till. Varför vet jag inte men så är det, jag har börjat acceptera det vid det här laget. Så givetvis tar den här mannen sikte på mig där jag går och vill prata. Orakad, onykter men hel och hyfsat ren kliver han fram och vill prata om lite av varje. Om sin vardag och hur livet kan bli.

Så där står vi, jag en lärare på 38 från Kristianstad, han visade sig vara en gammal boxare från Karlskrona på 59 vid namn Svenne, hemlös och efter 8 månaders nykterhet var han nu tillbaka med flaskor. Han var glad för tillfället, han hade träffat sina vänner som hjälpt honom med lite pengar och i fickorna hade han två halvflaskor vodka. På det sätt som fulla människor gör berättade han sin historia. Helt utan omskrivningar men tämligen förvirrat berättade han om hans vän som somnat på Eurostop och vakten som bett Svenne att väcka sin vän. När han inte fick upp sin kompis så sa vakten att han skulle ringa polisen. Svenne plockar på sig flaskorna som hans vän har i fickorna. Annars häller polisen ut dem, sa han.

Denne man som för några månader sen träffade sin dotter som då var gravid, nu är jag antagligen morfar sa han dystert. Dysterheten låg i att det var ett barn han aldrig skulle få träffa. Han hade vackra ögon, hade han inte berättat det själv hade jag inte kunnat säga att han var 59 år och hemlös. I en kasse hade han lite tomglas, nu behöver jag dem inte, sa han, jag har ju fickan full med pengar. Hans fråga till mig var hur han skulle gå för att komma till stora torg. Där skulle han leta upp Uffe. Känner du Uffe Fågelben? frågade han mig, som om det var den naturligaste frågan i världen. De håller ihop. När den ena har pengar hjälper han den andre och tvärt om. Sover gör de på nattcaféet, där får de också lite mat.

Uffe är bra, för jag brukar fixa dricka till honom och när vi sover på toaletten vid Norre port går han in på hotellet och fixar karameller och kaffe och kommer med till mig, Han hade blå ögon med inslag av grönt och det märktes att han var ärlig.

Den gamle boxaren fick av en nu bortgången vän rådet att när det blir bråk så ska du stoppa händerna i fickan. Men då kan jag inte slåss. Precis, hade hans vän svarat, om du börjar slåss så blir du som ett djur.

Nu var han på väg in till stan för att försöka hitta Uffe Fågelben, men där inne finns de som ska, som Svenne uttryckte det, kasta honom i bassängen. Det var hans ord förklarade han senare för att de skulle slå ihjäl honom. Han hade en gammal skuld på 700kr. Men en gammal boxare ger sig inte så lätt. Slår de på mig får de slå ihjäl mig, för när jag börjar slå så slutar jag inte. Jag har börjat tröttna nu på det. Det kommer unga grabbar som frågar om jag ska ha stryk, men jag bara backar och låter dem prata. För nu vill jag bli uppretad och en dag så smäller det. Det finns ett ryckte om mig sa han, jag plockade tio killar en gång. Men, sa han med ett litet trött skratt, det var egentligen så att jag klappade till två av dem och då sprang resten. Det var för 35 år sedan och det följer mig än.

Han går fram och tillbaka till Eurostop varje dag. Det är bra träning för mig sa han och visade upp sina armar, det är inte mycket kvar av mig nu men det är boxningen som gjort att jag klarat mig så bra. jag har boxats både med och utan handskar. Hans krokiga näsa var en garant för att han inte ljög. Innan vi skildes åt berättade han att han hade träffat en kvinna på Eurostop, där är något fel på henne för hon verkar bo på något hem och hon har färdtjänst, berättade han. Men häromdagen kom hon fram till mig och berättade att hon ville bjuda honom på middag. De ska träffas på Eurostop på fredag och äta tillsammans.

Vi pratade länge, Svenne och jag innan han tyckte att han slösat för mycket av min tid. Han var glad att jag lyssnade på honom, han nästan bad om ursäkt för att han pratade med mig. Jag hoppas att jag har lärt dig något min vardag som uteliggare, sa han när vi skiljdes åt. Jag var lika ärlig jag och berättade att det han berättat kommer jag ha med mig länge och jag önskade honom lycka till med att hitta Uffe Fågelben.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.