Man får vara glad för det lilla

Det var skönt att lägga sig igår kväll, även om det inte var helt lätt att somna. Jag insåg att den där timmen på eftermiddagen hade tagit ganska hårt ändå. Men jag somnade till slut. Och det som skulle blivit en sovmorgon blev istället att jag gick upp i tid men tog det lite lugnare med frukosten.

Men det gör jag nog inte om. I alla fall inte så länge jag åker buss, vilket bara är veckan ut men ändå. Bussen som kom vid tjugo i åtta var full. Till bristningsgränsen. Jag gillar att åka buss men jag vill gärna sitta när jag gör det. Ska jag stå så är jag gärna den enda eller en av ett fåtal. Det blir bara så mycket bökigare när det är full på bussen och barn som gråter. Så i morgon får det bli bussen i vanlig tid.

Jag var glad igår kväll. För då insåg jag att våra treor har truckutbildning imorgon också vilket innebär en halv dag utan lektioner för mig. Jag såg framför mig hur jag kunde gå hem tidigt och ta ett bad, dricka vin och njuta. Eller kanske inte så men jag såg framför mig en halvdag där jag kunde komma hem tidigare och sätta mig och arbeta på arbetet till universitetet. En halvdag är ju liksom en sån klockren present som inte så ofta faller ner i knät på en.

Men idag insåg jag att det inte går att gå hem tidigare. Eller det kan jag göra men klockan tre är det programråd och då ska jag vara på skolan igen. Men jag får tiden från lunch till klockan tre till att jobba på arbetet men jag får göra det från jobbet. Vilket innebär att jag inte kommer ha den koncentrationen jag skulle haft hemma men det ger mer än inget i alla fall.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.