Mats Rådberg & Rankarna – Det är inte lätt att va’ ödmjuk

Mats Rådberg & Rankarna – Det är inte lätt att va’ ödmjuk

Sida A: Det är inte lätt att va’ ödmjuk (It’s hard to be humble) / Det verkar kärlek (Sounds like love) / Minns du va’ vi bruka göra (Blanket on the ground) / Du Behöver mig (I’ve got feelings too) / Lady’s man / Kungsgatans neon (16th avenue) / Nån’ting är på gång (Love is on a roll)

Sida B: Jag såg henne hastigt (My first taste of Texas) / It’s hard to be a cowboy (so far from the west) / Du har bekymmer (samma här) (You’ve got your troubles) / Let’s hear it for the working man / Lys klart (Shine on) / Foolhearted memory / Tonight my solitaire turns into gin

Mats Rådberg och Rankarna, det är ett dansbandsnamn man inte kan nämna förrän en av två saker händer. Antingen börjar någon sjunga på Peta in en pinne i brasan eller på Det är inte lätt att va’ ödmjuk. Det är ofelbart. Det är dessutom lite trist. För om man ser på den här skivan så är det egentligen bara ett spår som kvalar in i det som normal brukar ligga under 70-talets lite spexiga dansband och det är alltså titelspåret.

Under 80-talet var countryn stor i det här landet. Det var mycket steelguitar och artister som Kikki Danielsson, Hasse Andersson och då Mats Rådberg var stora. Det var ganska långt ifrån den typen av poppiga country som är så populär idag. Ett annat namn som fanns i denna genre, fast lite på sina egna premisser, var Alf Robertson. Och det är inte svårt att se att Mats Rådberg går i samma fotspår på sätt och vis. Och här kommer det där lite trista in. För om man ser på vilka låtar som Rådberg skrivit på skivan så är det texterna till Det verkar kärlek, Du behöver mig, Kungsgatans neon, Nån’ting är på gång, Du har bekymmer (samma här). It’s hard to be a cowboy (so far from the west) är helt och hållet hans egen. De andra är alltså covers av engelska originaltexter. Och det är inte speciellt skojfriska sånger. Det är mer nostalgiskt och till och med lite socialrealism som i Kungsgatans neon som handlar om drömmar om storstan som slutar med att någon blir uteliggare och knarkare. Han är bra på att skriva texter och det går i samma anda som Alf Robertson och Hasse Andersson.

Däremot de två låtar jag skrev om in inledningen, titelspåret och Peta in en pinne i brasan, bär inte Mats Rådbergs fingeravtryck. Det är inte så att jag tycker att de är hemska på något vis men det är lite synd att han blivit känd för dem och inte för sina egna texter. Det är däremot en annan välkänd man som skrivit de svenska texterna till dem, Evert Ljusberg. Och det är ju helt klart ett par brottarhits som dessutom är tämligen trogna sina original. Men det är synd att många inte kan få se bortom de låtarna och upptäcka Mats Rådbergs texter. De är bra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.