Mauro Scocco

Mauro Scooco, Dr. Space dagbok

Mauro Scocco – Dr. Space dagbok

Veckans #LoppisVinyl är inte en skiva med en rolig historia, i alla fall inte vad jag vet. Den slår an en mer personlig sträng. Jag var för ung för Ratata. Jag gillade Så länge vi har varann och Glad att det är över men det var ju just det. Över. Sen kom ju Mauros solodebut och där var jag med från början.

Men den svåra andra skivan var något som verkligen svepte iväg med mig. Givetvis är det de stora hitarna, Ingen vinner, Det finns och Till dom ensamma som man minns. Men när jag la på skivan så insåg jag att bara ljudet av musiken fick mig att minnas alla texterna. Eveline är en låt som jag gillar just för sin enkelhet och Hem till jul är fick mig att längta bort även om den egentligen handlar om saknad över någon som åkt, om hur tyst och tomt det blir i ett hus när barnen lämnar. Men jag ville vara den som åkte. Som blev saknad. Sen är där spåret Du gamla du fria. Som handlar om hur kallt landet blivit. Den skulle kunna varit skriven idag, frånsett att de som skriker om invandringen inte längre har rakat huvud.

Skivan släpptes 1991 och jag var 14 år. Nu när jag tänker efter så förstår jag inte riktigt hur den kunde gripa mig så. Men det är något med Scoccos röst som griper tag i mig och han sjunger om hjärta och smärta och det är något som alltid går hem hos mig. Det där ödesmättade i Hem till jul och Eveline, det kommer så nära när det blir avskalat.

Sen avslutas det med en historia om men stor man på 1.90 som hittas död i sin säng kramande et fotografi. På något sätt är det något med den bilden som både tilltalar och skrämmer mig. Det fanns ingen som saknade honom, ingen som blev ledsen över att han var borta. Kanske fanns där en gammal vän som funderade på varför hen inte fick svar på sitt brev, men annars ingen. Samtidigt som det ju är en sorglig tanke så är det också ganska tilltalande för mig. Att min hädangång inte skulle göra något större väsen av sig. Även om den lille narcissisten i mig protesterar högljutt och vill att min död skulle skaka omvärlden.

Det är ett bra andra album, det går inte att säga annat. Precis som första skivan så är det en helgjuten platta. Väl värd sina 10kr som jag fick lägga ut för den. Och i och med att det är en ganska sen LP, cdn hade ju gjort sitt intåg, så är den inte sönderspelad. Inte ett enda hack faktiskt. Det är härligt att kunna göra sådana här fynd.

En kommentar till “Mauro Scocco”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.