Minnenas kväll

På något sätt finns han där inom mig, ständigt närvarande även när jag inte tänker på det. Andra gånger tänker jag på honom mer intensivt. Tage Danielsson, mannen som hade en stor röst i samtiden men som samtidigt aldrig verkade vilja stå i centrum direkt. Han kunde sätta ord på de små sakerna och göra allt lite mer lättförståeligt och med humorn riktade han sina sparkar uppåt mot de som inte riktigt betedde sig på ett vettigt sätt.

Hasse Alfredson sa i sitt minnestal på Tages begravning att liksom blommor kan få närig ur det som dött kan glädje växa ur sorg. Och han har rätt i att han trodde att Tage skulle fortsätta att glädja tusentals människor även i framtiden genom sitt livsverk. Det är en sanning, för även om jag till viss del gladdes åt hans verk även under den tid han levde, så är det efter hans död som jag verkligen har upptäckt hans böcker, sånger och allt det han skapat. Antingen själv eller tillsammans med Hasse. Jag var ju trots allt bara sju år när han gick bort.

Helsingborgs Dagblad skriver fint om det i dag. Och egentligen är det bara dumt att försöka skriva något om denne man när de raderna är skrivna. Men jag kan inte låta bli att skriva, även om jag fram till att jag såg den där artikeln inte visste om att det var 30 år sedan Tage Danielsson dog idag.

När jag läser tidningen och ser på vad som händer i landet och i världen runt oss så kan man frestas att fundera över vad Tage skulle sagt. Det är ju ganska fånigt att tänka så egentligen, då vi aldrig kommer att få veta svaret. Men jag tror nog det hade blivit en hel del bullar på det senaste för Tage Danielsson.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.