Och det hände vid den tiden

När familjen kom efter en mödosam resa stannades man på perrongen. För det hade gått ut en skrivelse att alla som skulle gå på tåget skulle ha en av staten godtagbar ID handling. Fanns inte detta så skulle man bli stående får i det nya landet var man inte välkommen.

Förtvivlat såg de sig omkringoch insåg att det som varit möjligt tidigare, att i skydd av mörker korsa gränser inte längre var möjligt. Mellan spåren stod ett stängsel, man ser fortfarande över till andra sidan men för familjen kunde det lika gärna varit en hög, ogenomtränglig mur.

De satte sig ner, trötta och slitna såg de sig om efter någonstans att vila sig och kanske få sova. En man med uniform kom och tecknade att de skulle följa med.

Detta hände sig vid en tid då folket hade glömt historien. De styrande bestämde att alla som kommer och inte kan resa vidare utan tvingas söka skydd i just deras land skulle bli avplockat allt som kunde ge en vinst vid försäljning. Så allt som sågs värdefullt utom vigsel ringar och de fåtal pengar de hade på sig försvann ner i en låda. De blev sedan visade ut genom en annan dörr. Där ute blåste det kallt, även om snön inte längre verkade vilja komma vid den här tiden på året, svepte det fram en obarmhärtig kall vind som åt sig in genom kläder in i själen. De som stod på gården hade redan blivit tagna av vinden och deras ögon hade blivit hopplösa. Men även de som gick i uniform och kostym hade drabbats ty deras ögon hade förlorat all värme. Tänk om det ändå hade stannat vid ögonen.

Familjen sökte sig till en liten grupp som kurade ihop sig vid husväggen. Trots att språket var annorlunda nickade man lite stelt mot varandra, för man kände igen varandras kamp. Kamp mot vägen och kamp mot kylan. Snart kom bussen som gick till lägret.

Kanske sitter vi nu i en soffa alldeles intill en gran med ljus och kulor, under den ligger inslagna gåvor till de vi har nära och kära. Och kanske sitter vi där och ägnar inte en tanke åt att vi, genom att tyst titta bort, gav vårt medgivande att det där stängslet mellan spåren sattes upp.

En kommentar till “Och det hände vid den tiden”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.