Ögonblick

Pass 7/55 avklarat! Nu har vi gått runt på övningar så nu var det mer eller mindre tillbaka till noll igen. Det märks att det går framåt och det sporrar ju mig till att gå på lite hårdare. Vilket gör att man troligen kommer gå med träningsvärk även i morgon. Det är ju skönt med träningsvärk och att se att jag nu har klarat av mer än en åttondel av min utmaning redan är ju trevligt.

Det har varit en hektisk dag på jobbet. Ett företag har varit där och kört en halvdagsutbildning för sina säljare vilket har bundit upp min kollega ett par veckor redan men hela förmiddagen var han fast med dem vilket gjorde att jag fick lösa de andra klasserna som var i verkstan då min andra kollega var på mässan under förmiddagen. Sen under eftermiddagen så lugnade det ner sig betydligt.

Under den sista tiden hade jag bara en elev mer eller mindre och det var ganska trevligt. Det var en tjej som jag inte har haft så mycket då det är en elev som min äldre kollega normalt sett har men nu var det alltså jag som stod och visade henne. Hon skulle borra med ett borr som i förhållande till vad vi brukar köra i svarvarna är ganska stort. Det var så härligt att höra när hon stod där för hon tyckte det var riktigt skoj. Med ett bra slipat borr så går det att mata på ganska hårt och det gjorde hon. Det blev fina spån och det lät bra.

Det är därför jag har blivit lärare. För att se och känna den glädjen som finns för att jobba med händerna och skära bort stål. Det ÄR häftigt. Det ÄR roligt. Annars hade ju inte jag hållit på med det. Det går lite lång tid mellan gångerna då man ser den där glädjen men det är sådana stunder som man kan bära med sig länge och plocka fram då och då. Och ja, det gör ju att jag får ett annat förhållande till just den eleven. Som jag normalt sett bara ser i verkstan ett par timmar i veckan. Det är roligt.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.