På det igen

Så var det dags igen. För Blogg100, som jag har deltagit i minst ett år tidigare. 100 dagars kontinuerligt bloggande. Det ska bli intressant och samtidigt är det dom vanligt. Även om jag inte missat många dagar så är det ändå en liten press. Jag vill ju gärna ha något intressant att lägga ut.

Men det är inte bara Blogg100 som drar igång idag. Igår kom vi upp till Göteborg för lite utbildning i Mastercam. Det är kul och intressant men det är ett evigt stillasittande. För att inte tala om ätande och fikande. När man väger 150kg så är det intr det ideala. När det dessutom bjuds på semla både till lunch och till eftermiddagfikat hjälper det ju inte till. Jag hade inte behövt äta båda förvisso men det gjorde jag. När vi skulle ta oss från bilen till hotellet fick jag ett kvitto på hur ur form jag verkligen är. Jag kunde knappt hålla jämna steg med mina kollegor. Att samtidigt hålla igång en konversation var närmast omöjligt. När jag låg på sängen på rummet och lät hjärtat lugna sig så insåg jag en sak. Den 1/3, samma dag som Blogg100 drar igång, drar även påskfastan igång. Så nu är det bot och bättring som gäller. Under tiden fram till påskafton ska det inte ätas socker. Inget godis, ingen läsk. I alla fall så länge det inte är sockerfritt. Men även sockerfri läsk och godis ska jag hålla mig borta ifrån i den mån jag kan. Förhoppningsvis kommer jag bygga Ut det med mer saker (motion och annat) under resans gång.

Nu är jag inne på första dygnet och ännu är anden stark. Jag vet att detta är den lätta delen, när man är övertygad och känner sig duktig. Men det kommer snart dagar när allt är tvärt om och man känner sig som en nertrampad liten myra och då blir det svårare. Men jag måste göra något. Jag kan inte ha det så att jag måste stanna och andas varje gång jag går upp för en trappa. Det är inte riktigt bra, till och med jag inser det.

Så idag fick vetekransen som dukades fram till fikat stå. En clementin fick bli min fika. Det funkade. Men det är ju inte den där härliga känslan av fluffigt vetebröd i munnen. Men det får jag leva utan ett tag. Hur svårt kan det vara?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.