På förekommen anledning

Så jag fyller år idag. Ganska jämt. Men jag fyller inte primtal. Av anledning så har jag inte berättat något om att jag fyller år. Tvärt om har jag gjort vad jag har kunnat för att dölja det. Dagen har bestått av en hel del grattisönskningar. Det är ju trevligt givetvis. En av de som gratulerade mig skrev: Hoppas att du firar ordentligt. Och ja det gör jag.

Så när jag var mitt upp i mitt träningspass i duggregnet så slog det mig. Det är just det som det handlar om för mig. Att fira. Inte att firas.

Fira.
Firas.

Det är två väldigt lika ord men det är ganska stor skillnad på dem. Vid det ena så har man kontroll och vid det andra kommer det som en överraskning. Även om man, när man som jag fyller jämt, kan räkna med att bli firad. Det är liksom inte så mycket man kan göra något åt det. Man kan ha åsikter om det men man kan inte gärna stoppa det. Jag kan uttrycka min önskan om något men jag kan inte styra det.

Men jo jag firar och i en stil som jag tycker är fullständigt. Jag tog en lunch på stan innan jag tog eftermiddagen ledigt för att bland annat träna och nu sitter jag med champagne på balkongen och njuter av dagen. Jag ska gå och äta framåt kvällen och sen ska jag bara ta det lugnt. Då har jag firat min dag i en stil jag gillar. Jag slipper att firas. Det blir på mitt sätt.

Detta betyder inte att jag inte vill fira någon annan. Om det är så att denna vill firas. JAG vill inte firas. Det betyder ju inte att jag applicerar det på alla andra. Om alla var som jag skulle världen inte vara så trevlig i mitt tycke. Så vill man firas så är jag med på det. Men jag avtackar mig gärna det. Ett grattis duger fint för mig och om det är annat man vill göra så finns mina tankar i detta inlägget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *