Poäng

Igår tog jag hand om det som behövdes här hemma. Så idag har det blivit en ganska lugn söndag. Det största som har hänt är att jag tog en promenad till Eurostop och drack lite kaffe. Det är, förutom lite läsning, hela min söndag än så länge. Helt okej för min del.

Jag hade med mig min TWSBI Diamond 580 och satt på Eurostop och skrev lite. Det var meningen att det skulle bli ett inlägg här. Men nu när jag läser det så undrar jag vad det var jag egentligen försökte få fram. Kanske var det kaffet eller värmen som gjorde det men det är knappt ens så jag förstår hur jag tänkte. Osammanhängande pladder. Tänk, en penna för dryga femhundringen och det som kommer ur den är inte bättre. Skandal egentligen.

Men det jag tänkte på var ungdomar och vuxenvärlden. Ungdomens uppgift är att sucka över vuxenvärlden och det är något som man ser ganska tydligt som gymnasielärare. Men det händer en hel del på de där tre åren med ungdomarna där man från början undrar vad det ska bli av dem till att man ser att det blev bra trots allt.

Det är så lätt för mig att sucka över eleverna och deras ovilja att göra saker som innefattar skolarbete. Man undrar hur det ska gå när de ska ta steget ut i yrkeslivet? Hur ska de klara av det när de inte klarar av att komma ihåg penna och papper? Jag kan prata mig blå om vikten av övning och ordning och reda, men jag vet att det inte gör någon större skillnad. Och det är egentligen helt i sin ordning, det är som det ska vara helt enkelt.

Ungdomar ska tycka det är tråkigt, det är i deras natur. De är i en process att gå från att bara göra precis det man vill till att man gör det man behöver göra. För även om man är lycklig att jobba med det man älskar så finns det alltid saker man måste göra inom ramarna för just det yrket. Saker som man inte tycker om nödvändigtvis men livet kan inte bara bestå av saker man gillar.

Nu ska jag väl inte säga något med absolut säkerhet då jag har arbetat som lärare i ett år, men som jag skrev tidigare så händer det en hel del på de där tre åren. De flesta inser till slut att det inte går att leka längre. Att alla val man gör har en konsekvens.

Det känns som att hur mycket jag än skriver om, raderar och lägger till så lyckas jag inte riktigt få fram den poäng jag känner att jag vill förmedla. Men det är väl så, klarar jag det inte med en dyr penna eller med en gammal dator så är det nog inte meningen att jag ska få fram den där poängen heller. Jag gjorde ett försök i alla fall.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.