Snart är den här

Gårdagens flyt och möjlighet att ta tillvara planeringstid till just det var som bortblåst idag. Mycket för att jag har missuppfattat schemat en aning de närmaste veckorna men det löser sig ändå. Så jag har inte fått den planering gjord som jag hade tänkt. Eller rättare sagt, jag stötte på lite patrull i min planering och så kom det lite annat mellan så tiden rann iväg.

Just nu hålls det öppet hus på skolan de sista skälvande dagarna innan det ska väljas till gymnasiet för ungdomen. Då ska det skrivas in hur många elever vi ska få till hösten. Jag stod där förra året och jag kan väl säga att det inte är så att man blir nersprungen direkt. Det känns som att de som väljer Industritekniska programmet har koll på det eller så vill de inte veta något för de har valt ett annat och kommer in på andra eller tredje hands valet.

Elvis

Själv sitter jag här och försöker få upp disciplinen på mina studier. Men jag inser att det är dödsdömt idag. Sitter och lyssnar på fantastiska podden Livet är en fest. Om ni missade den när den gick i början på årtusendet så kan jag rekommendera den nu när den släpps ut i små doser under våren. 70 timmar svensk rock har aldrig varit bättre. Släng in Lundellbunkern när ni lyssnar också så har ni bra på fötterna i januaridimman.

Snart är den här månaden över och vi går in i februari. En skitmånad som jag aldrig kommer att förlika mig med. Den ligger där och skvalpar i kalendern och är lite kortare så man lockas att tro att nu är våren på väg och snart blir det varmt igen. Men då bedrar man sig ganska grovt. Det är som att allt det jävliga vädret och det gråa samlas där och det gör att tiden går lite långsammare. Det är den där månaden man verkligen får dra ner skallen mellan axlarna och kämpa sig framåt. November är en barnlek i jämförelse. I år är februari dessutom en dag längre. Absurt.

Elvis låg på hallmattan och sov i morse. Av någon anledning har den blivit någon form av favorit tillhåll den senaste tiden. När jag kom ut och drog på mig kängor och rock för att gå till jobbet så tittade han lite på mig som för att be mig vara lite tyst och se till att ta ett stort steg över honom, sen somnade han om. Bara för att han kunde.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.