Stefan Borsch – I sommar

Stefan Borsch – I sommar

Sida A: Vätna (Jag är på väg till dig) (Rücksicht) / Julie / Höstguld / Vägarna jag fann / Små stunder (Momentos) / Godnatt Catarina / Dröm om mej (Save your love)

Sida B: I sommar (Come dancing) / Fråga din stjärna (Die sterne lügen nicht) / Tack för alla minnen / Det här är balladen till dej (Esta balada que te duo) / Till min kära / Vår kärlek övervinner allt (Up where we belong)

Så är vi då inne i det 80-tal som jag har berört tidigare och genast får vi då ett bevis för att det verkligen är just det där med hjärta och smärta som gäller. Och vem är bättre på det än Stefan Borsch? Den bästa sångaren Vikingarna haft och mannen som tog sitt förnuft till fånga och sadlade om från dansbandssångare och något otippat blev kurator. Detta är också årtiondet med ljusa kostymer och slips, givetvis ska hela bandet fortfarande bära samma men man går ifrån det grälla och udda till det enhetligt sliskiga.

Det jag gillar med den här skivan är att de covers som är gjorda är inte gjorda på främst de kända spåren från andra delar av världen. Visst här finns en svensk version av Up where we belong men det är där det stannar. Den är det tyska och spanska låtar som man framför allt väljer. Och det äger kanske sin riktighet att man gör en version av Juilo Iglesias Momentos, han är ju trots allt så smörig som svenska dansband ville vara. Men där han var mer olivolja så blev våra svenska vänner mer Lätt och lagom. Man nådde inte riktigt ända fram. Just versionen av Up where we belong som han sjunger tillsammans med Monica Forsberg når väl inte heller den riktigt upp till Joe Cockers och Jennifer Warnes original. Men det är ju inte riktigt att förvänta sig heller även om den är ganska väl översatt.

Detta är ju den typen av dansband jag växte upp med. Stefan Borsch fanns i mina föräldrars skiv- och kasettsamling. Det är också detta jag inte är så förtjust i, vilket är anledningen till att jag inte skriver så mycket om låtarna på albumet som jag brukar. Det är en ganska typisk dansbandsplatta från tidigt 80-tal, 1983 närmare bestämt. Det kunde varit Sten och Stanley eller Lasse Stefanz, det är bara rösten som skiljer lite.

Men det här albumet har något som inte andra sångare hade gett sig in på. Jag tror att det är så. Podden Snedtänkt pratade för ett tag sen om Björn Afzelius och hur han slog i de breda massorna och att Bert Karlsson plockade upp det och ville spela in hans låtar med dansband. Det fick han gärna göra. Men när Bert frågade om man kunde ändra i låtarna så blev det stopp. Bert var väl inte så förtjust i budskapet alla gånger men han såg potentialen i låtarna och lät därför spela in låtarna. Inte så sällan var det just Stefan Borsch som sjöng in dem och jag har en egen teori om det. Stefan Borsch gillade budskapet och han har spelat in flera av Afzelius låtar. Från Tusen bitar till den härliga Evelina som han förvisso har svårt att göra rättvisa. Men jag tror att det är detta som faktiskt ligger till grund för Stefan Borschs vändning i karriären. Kom ihåg var ni läste det först.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.