Så går vi tillbaka

Nu är det nästan exakt tio månader sedan jag skrev här att jag lämnade läraryrket bakom mig. Och nu kommer nästa vändning. Till hösten kommer jag gå tillbaka till arbetet som lärare.

Även om givetvis sommarlovet har lockat nu när jag ser hur mina före detta och blivande kollegor sitter på uteserveringar när jag måste sova för att komma upp till jobbet, är det inte det som har varit avgörande. Inte bara i alla fall. Mycket av det jag skrev om då för snart ett år sedan handlade om att jag hade känt att jag inte räckte till, att jag hade problem med att stänga av och lämna jobbet om kvällarna. Det blev då en hel del sömnlösa nätter.

Så vad har förändrats?

Egentligen vet jag inte hur mycket som har förändrats. Jag har upptäckt hur illa jag tycker om att jobba skift även om den där fredagen jag har varit ledig varannan vecka har varit trevlig så väger den inte upp att byta tider vecka efter vecka.

Jag har under det senast året, mer eller mindre redan under våren 2017 läst en hel del om stoikerna, vilket knappast har gått att undvika om man läser här, och deras syn på hur man ska tackla livet. Det har hjälp mig en hel del och i kombination med meditation känner jag att jag har bättre redskap för att kunna släppa saker jag inte kan påverka och koncentrera mig på det jag har framför mig.

Samtidigt har jag också gått in hårdare för mitt skrivande, vilket gör att jag har en meningsfull fritid. Något som kommer hjälpa mig att koncentrera mig på annat än jobbet. Det är ju ingen hemlighet att jag har förhoppningar att det senare ska ta över min vardag helt och att jag ska kunna leva på det. Men det är en dröm jag kan jobba mot, inte något jag förväntar mig nå inom de närmaste åren. Och i det spelar loven en roll. Det blir ju längre stunder jag kan sitta med skrivandet utan att behöva tänka på att gå till jobbet.

Sen är det ju lönen. Den är en bidragande faktor givetvis. Jag gick ner i lön när jag ställde mig vid svarven igen och givetvis går jag upp i lön till hösten. Det innebär inte bara mer pengar in just nu utan hjälper ju till när jag spanar framåt och den pension som förhoppningsvis väntar någon gång.

Sen handlar det också om att kunna styra sin tid, att kunna gå upp samma tid varje dag, ja även lördag och söndag, och så är det det där med att se när eleverna kopplar det de håller på med. Det har jag saknat.

Men givetvis kommer jag sakna att stå vid svarven också. Speciellt de där dagarna då man bara vill ge världen fingret och skita i allt. Då är det ganska skönt att så där med pannan mot dörren och höra hur spånorna smattrar mot glaset.

Omställning

Dettog inte ens en vecka innan det kändes i kroppen. Okej jag är inte tjugo längre och jag har arbetat som lärare i tre år. Det är ett tufft jobb men inte som att dra runt en travers eller flytta styrspindlar. En annan sak med att jag inte är tjugo längre är att jag inte är lika stark nu som då. Under tre år har jag använt andra muskler. Tidigare var det här min vardag. Det är det nu igen men jag tänker inte på det där uppehållet när jag står där vid pallen. Jag reagerar instinktivt och när biten väl är där jag vill ha den så inser jag att det där var nog inte bästa sättet att flytta den på. Så jag har haft lite träningsvärk efter att han använt muskler som vilat i tre år. 

En del av det har nog varit kopplat till den förkylning jag har haft i helgen. En sådan som gör att man får ont lite var stans. Men det är bättre nu. 

Att Janne Loffe Carlsson dog var ledsamt, men han var 80 år och det var nog inte en av dem som levt ett lugnt liv i sin ungdom. Det gjorde dock att jag har sett Vem älskar Yngve Frej och På Palmblad och rosor som är filmer efter Stig Slas Claesson böcker. En av mina favoritförfattare. Och det är två bra filmer som finns på öppet arkiv.

Den här kombinerade träningsvärken och förkylningen har gjort att jag knappt tagit mig ur lägenheten i helgen. Igår skulle jag tvättat men huvudvärken satte stopp för det. Det blev mycket vila och Netflix istället. Vilket gjorde att när kvällen kom så var sömn inte det som stod högt på listan. När det nalkas kvällsskift är det ingen större fara för jag måste ju inte upp tidigt, men jag tycker om morgonen och vill göra något med de lediga timmar jag har. 

I min resa mot ett mer utrensat hem fick jag lite spontanhjälp av en fåtölj i lördags. Det är en sådan där Ikea sak som man nästan ligger i som är gjord av böjda trästommar av limmat trä. När jag satt där så hörde jag ett knak. Jag tog mig ur fåtöljen fort. Efter en stund tänkte jag att jag gör ett försök till. Så jag satte mig och det var lugnt. Jag kände över träet för att se om jag kunde hitta några sprickor när nästa knak kom. Denna gång var det mer en knall. Jag kom ur fåtöljen ännu snabbare denna gången. Allt för att undvika att landa på golvet. Sen åkte verktygslådan fram och nu ligger den i delar i hallen och ska bli transporteras till återvinningen. Som tur är har jag min omklädda fåtölj kvar men det var den här jag satt och läste i om morgnarna. Men det är uppenbart att det är dags för en ny tid nu. 

Förändring

Jag står åter vid en bearbetningsmaskin. Att jag går från skolans värld tillbaka till industrin efter lite drygt tre år kommer nog som en chock för en del. Någon sa att det måste kommit hastigt på.

Jag har ju trots allt gått in för att göra läraryrket till min nya karriär, jag har ju till och med lagt två års studier för att få en examen. Varför gjorde jag det om det inte var något jag ville satsa långsiktigt på? Det korta svaret är att jag inte riktigt vet.

Redan under mitt första år hade jag mina funderingar. Det finns så mycket som är bra med läraryrket men det finns mycket som är tufft också. Det sades att man har sina hundår i början och det var något jag kunde tänka mig. Man går inte in i en yrkesroll utan vidare. Så jag tänkte att det blir bättre. I mångt och mycket har det också blivit det, men det föll en del på plats när jag läste boken Tyst: de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns av Susan Cain. Då fick jag en bild av vad som hände inom mig som introvert när jag skulle gå in och prata inför en klass. Jag gjorde det och det är nog inte många som skulle se mig som introvert just då. Men det tog på krafterna, något som ofta visat sig fram på vårkanten när jag inte kunde koncentrera mig och än mindre tänka på lektionsupplägg. Jag ville ju inte gå in på lektionerna. Jag ville ju bara bort och slappna av, vara för mig själv.

En annan sak är min tanke om att jag kunde borde ha bättre koll på saker och ting. Jag ger mig sällan chansen att utvecklas själv och växa in i det jag gör. Jag har en måttstock som jag mäter mig mot, där jag aldrig riktigt räcker till. Vilket gör att tankar om att man ska bli avslöjad för att man inte hör hemma där. Det har jag lärt mig att det finns ett uttryck för: Imposter syndrome eller bluffsyndrom.

Jag har inte tyckt att jag har räckt till. Det var något jag trodde skulle förändras med utbildningen. Den gav ju mig ganska mycket på fötterna när det kommer till allt det man måste veta som lärare. Alltså allt det som inte är ämneskunskaper. Men när sommaren led mot sitt slut och tvivlen inte var färre utan fler så gjorde det ju inte ångesten över att ledigheten snart var över mindre. Tvärt om. Men det där är ju bara fluff egentligen, men det är ett helt annat inlägg.

Har det kommit hastigt på? Både ja och nej. Tanken har funnits där länge men när det väl blev allvar så gick det fort.

Så jag åker nygammal väg till jobbet igen och kommer säkert snart sucka över skiftgångens mödor, för om jag vet en sak är det det att något kommer jag säkert hitta något att klaga över.

Så var de utsparkade

Så kom den. Studentdagen. Tre års slit ska festas ur kroppen. Det är ju en av det bästa dagarna att vara lärare. Och efter lite brunch ute på Hotel Tylösand så satt de där på samma platser som de gjorde en gång när jag träffade dem först. För det är ju så att klass IN14A som går ut idag är den ettan som började samtidigt som jag själv började som lärare. Så det var ju lite speciellt att se dem sitta där, det har ju hänt en hel del under de här tre åren. Jag hoppas att det blir en bra kväll för dem.

Själv sitter jag på balkongen och pustar ut. Direkt efter att studentflaken rullade ut från skolgården så gick jag och bytte om för att spela innebandy. Eller det blev innebandy, basket, fotboll och sen innebandy igen innan vi var färdiga. Då var vi också ordentligt färdiga å andra sidan. Så nu är det skönt att sitta här och andas en stund. Det är skönt att springa ur sig hela veckan innan man ger sig hem.

Under dagen har jag fått ännu ett svar på mina frågor till mitt slutarbete och det känns riktigt bra nu. Det är dags att börja skriva snart och det känns som att det kan gå ganska lätt. Hoppas jag. Det behöver gå ganska bra så jag slipper slita hela sommaren med det.

Men i kväll ska jag inte tänka på det, då är det fotboll och jag funderar på att cykla in till staden och se matchen på lokal. Det var ju trots allt ett tag sen jag såg en landskamp och idag känns det ju som ett bra tillfälle att svinga en bägare.

För det blir ju lätt att man sitter här och funderar på balkongen annars. Men om det är en sak jag vet så är det att studenterna får lite öl i alla fall. Och då reder det sig säkert med det andra också.

After work

Veckan har gått fort och det är kanske inte så konstigt när jag har varit i Växjö i två dagar och sen har det varit städning på jobbet för hela slanten. Så nu är det över. Det är lite småfix kvar innan det är dags för studenten på fredag. Sen börjar semestern. Eller inte direkt men efter några dagar och jag kommer få mycket tid till att skriva på mina arbeten. Det känns som om det kommer att ordna upp sig med mina studier ändå. Även om jag inte ska börja med att ta det lugnt. Jag ska hålla tempot uppe och få klart dem så fort som möjligt. Hoppas jag.

Det har varit en lugn dag och eleverna har städat på själva. Det var till och med så att jag kunde åka hem och byta om hemma innan det var dags för innebandyn. Det händer inte så ofta och oftast är det inte heller så att jag satsar på det. Men idag kändes det skönt att få komma hem och ordna till lite innan man gav sig iväg igen, det är after work ikväll nämligen.

Innebandyn gick bättre idag än tidigare. Lättare framför allt. Det är klart att sen jag började springa och träna på utegymmet så bör ju min kondition förbättras ganska rejält. Det fanns inte så mycket alternativ kändes det som. Även om jag inte kan göra några längre inhopp så återhämtar jag mig fortare nu. Sen ska jag bara lära mig att inte stanna av och ta det lugnt. Det är något som jag kan störa mig på hos mig själv, att jag inte tar ut mig. Jag tar det lite lugnare för jag tänker att jag måste ju orka med att ta mig upp till lägenheten senare. Det är någon spärr jag måste jobba bort.

Men det glömmer jag nu, för nu ska jag tagga till för after work.

Bara vila

Jo jag skulle ju bara vila en stund. Ni vet hur det är. Man lägger sig och tror att man ska ligga där i 30 minuter och så vaknar man tre timmar senare. Jag blir så trött på mig själv. Varför inser jag inte att det alltid blir så även om jag ställer klockan. Jag måste lära mig göra som på morgonen, lägga mobilen långt bort så jag måste gå upp för att stänga av. Men man lär sig av sina misstag säger man ju.

Det är en del som ska sys ihop nu på jobbet och de flesta verkar inse att terminen snart är slut. Så det har inte blivit mycket sittande för mig idag. Det är skönt för då går tiden fort och det händer massor i verkstan. I morgon är det nationellt prov i matte och då blir jag lektionsfri så då ska jag ställa mig och fräsa min väns del till kamerastativet han bygger. Den är redan igång men i morgon ska jag förhoppningsvis göra klart den och sen ska jag tejpa ihop den rejält innan jag skickar den. Denna gången ska den inte ramla ut och försvinna på vägen.

Men så var det ju det där med studierna. Det jag kände panik över igår. Det jag skulle sätta igång med idag när jag kom hem. Jag beslutade ju mig för att ta en liten tupplur. Det var ju givetvis dumt. Så istället för att bli klar vid sex så är jag precis klar med dagens studier. Jag har förvisso kommit långt och är nästan färdig, jag behöver bara en del bilder som jag ska ta i morgon och lägga in. Sen är det bara lite småfix kvar. Så det som jag kände panik för igår känns nu mycket bättre. Sen är ju en annan fråga om det blir godkänt, men det problemet tar jag tag i när det blir aktuellt. Nu kan jag andas ut. Lite. Jag ska se till att bli färdig med den här uppgiften så jag kan få lite tid över att titta genom nästa uppgift som också ska vara klar i helgen. Den är färdig men det är alltid bra med lite justeringar.

Men nu är det snart dags för sängen. Frågan är hur väl man kommer somna nu när man lagt hela eftermiddagen på att sova?

Vad hände?

Det som nyss såg så bra ut ser med ens ut som om allt kommer rinna mellan fingrarna. Jag satt och tittade lite i papperna på jobbet och insåg att en hel dag försvinner för ettorna med nationella prov nästa vecka. En hel dags verkstad som bara äts upp. Och jag kan väl förstå det där med nationella prov men det går ut över elever som verkligen behöver sina yrkestimmar. Det tycker jag inte riktigt om. Men jag kan inte göra något åt det, bara leva med det och anpassa mig. Så det gör jag.

Annars har dagen mest gått åt att få löst småsaker som hänger. Sådant som måste fixas och det känns lite grann som att det just nu kommer minst en ny för varje sak som blir löst. Jag tittade på mitt schema för några veckor sedan och tänkte att nu kommer jag få tid att plugga. Men så kommer alla dessa småsaker i vägen.

För någon vecka sen tänkte jag att jag stannar hemma och pluggar, en onsdag när jag ändå är lektionsfri just nu. Det blev inte bättre det. Då kom det ju mail och sms om jobbet så jag blev avbruten och det jag tänkte att då kommer jag snabbt tillbaka till att fortsätta plugga blev ju bara en önskedröm. Jag kunde lika gärna sitta på jobbet och plugga. Då får jag lika mycket gjort. Men jag ska inte klaga allt för mycket, jag har det väldigt bra just nu. Bara det att ha ett jobb som medger att jag kan studera är ju guld värt.

Det var kallt i morse, och det ska tydligen bli kallt i natt igen. Det blir nog till att stänga balkongdörren inatt när temperaturen ska krypa ner till bara ett par över noll. Och handskarna får hänga med i morgon, det var lite för kallt att cykla utan dem i morse egentligen men jag ville inte vända. I morgon ser jag till att de är med. Nu ska jag sätta mig på balkongen, läsa och njuta av solen som går ner över stan. Det är ganska lätt att leva trots allt.

Då var jag i mål

Så har jag nått målet för denna omgången i CampNaNoWriMo. 30049 ord skrivna på 24 dagar men jag har ännu inte nått slutet. Men nu är det på gång i alla fall. Jag har en plan på att bli färdig innan söndag. Då kan jag känna att jag har gjort ett bra jobb. Det skulle också innebära att jag skulle kunna koncentrera mig på andra saker. Som mina studier till exempel.

Det har inte varit en speciellt stor dag att skriva hem om idag. Det har rullat på och de flesta börjar inse att det inte är så mycket kvar av terminen så det börjar jobbas på en hel del. Det har varit skoj att se. Det har ju också gjort att jag har haft en del att göra. Men jag är ju på jobbet för att ha att göra och inte sitta och lata mig. Det är skönt när dagarna går fort. Även om jag kan tycka att de inte behöver gå riktigt så fort som de gör.

Efter jobbet tänkte jag att jag skulle handla skivor. Mitt vanliga ställe för att hitta intressant vinyl verkar ha börjat sortera ut ganska mycket av sina vinylskivor och även om jag hittade en del intressant så var det bara en halv back som fanns kvar. Jag måste hitta ett annat vattenhål att gå till antar jag. Jag förstår inte riktigt varför de börjar ta bort vinylen nu när det görs reportage om hur mycket det säljer. Eller är det så att det är färre som lämnar in skivor till second hand för de försöker sälja dem på annat sätt? Det är ju illa i så fall. Jag kanske hinner iväg i morgon efter jobbet och titta på mitt riktiga guldställe. Jag behöver ha lite nya skivor att skriva om nu.

Snart utblommad

Så är påsken inne på sina sista timmar. Tulpanerna jag har köpt är snart överblommade. Får väl säga att katterna hjälpt till att tugga lite på bladen. Jag har fått ställa undan dem när jag inte är och kan se till att de inte tuggar på dem. Det är lustigt, för tulpaner är giftiga för katter men nog fasen ska de vara på och tugga på dem. Det kan ju inte vara gott.

Jag har sovit dåligt i natt och det var lite tungt att gå upp när klockan ringde. Jag låg kvar de där tio minuterna innan mobilen satte igång och spela. Eftersom jag har den på andra sidan rummet så var det bara att gå upp. Min plan var faktiskt att lägga mig igen men när jag väl stod upp så tänkte jag att det var lika bra att stanna uppe. Jag var lite seg i mina morgonrutiner men sen har det rullat på.

Jag såg till att skriva så mycket jag behövde, och lite till för att hålla ångan uppe med boken. Jag har en plan på att korta ner det tänkta slutet och inte låta handlingen gå så långt som jag först hade tänkt. Jag börjar närma mig 90000 ord nu och det känns som att jag vill sätta punkt snart. Sen tog jag en promenad bort till Maxi där jag köpte kaffe. Det är ganska dumt egentligen men jag har bestämt mig för att inte köpa hem något kaffe förrän jag har druckit upp teet jag har hemma så när jag blir sugen på kaffe får jag vandra iväg en bit och betala tjugo kronor för en stor mugg. Det är ju ganska dyrt om man tänker på hur mycket kaffe jag hade fått på 450 gram bönor. Men det är ett beslut jag har tagit och det ska jag leva med.

Så i morgon är det dags att jobba igen. Det ska också blir starten för en ny runda soppdiet. Så idag avslutade jag med två rejäla räkmackor med ägg och majonnäs. Det var riktigt gott. Frågan är hur jag kommer reagera i morgon när det vankas soppa istället.

Tvätten gick bra. Tänkte dragit igång vid sju men då satt jag och skrev som bäst så det fick bli start vid elva som planerat. Så jag har tvättat, strukit och vikt nu i kväll och det är skönt att ha det överstökat. Genom att vika mina kläder så fick jag ner mina arbetskläder (skjorta, byxor och piké) samt mina träningskläder i ryggsäcken. Jag kommer med lätthet få ner min iPad och mina påsar med pulver där också. Det är intressant hur mycket man kan få plats med när man väl bara vet hur man ska göra.

Det har varit en produktiv dag och vecka, känns nästan lite vemodigt att gå tillbaka till jobbet i morgon. Men jag vet ju att det är skoj och jag trivs där med. Men jag kommer inte få lika mycket gjort hemma. Även om det mesta är gjort med utrensning så har jag bland annat balkongen kvar. Den vill jag få ordning på igen. Där ligger en massa skräp och jag ska byta ut stolarna där ute. Det som ska slängas ska ut, kanske redan till helgen men stolarna väntar jag med tills att jag kan ersätta dem. Jag vill ju kunna sitta där ute om kvällarna.

Intressant dag

Idag har det varit intressant på jobbet. Det är det i och för sig ganska ofta men idag stod det utbildning av säljare på schemat igen. Eller det var min kollega som hade utbildning av säljare och jag skulle hjälpa till. Koka kaffe och se till att allt funkade. När de sen kom ut i maskinerna så fick jag vara med och visa jag med. Det var säljare från hela Europa. Italien, Irland, Tjeckien, Tysklan, Schweiz, Sverige, Polen var representerade och det var första gången jag ställdes inför att undervisa på engelska. Det var knackigt i början men i slutet på de fyra och en halv timmarna så var man mer säker i sin engelska och det flöt på bra.

Jag hade två svenskar i den grupp om fyra som stod vi den svarven som jag visade på. Så det blev en hel del att man gled över i svenska i ett par meningar och sen över i engelskan igen. Men det var en lyckad eftermiddag och de var väldigt nöjda. De sa i alla fall att de hade haft skoj, även om det satt en och annan och gäspade när min kollega hade lite teorigenomgång.

Bilen har varit inne på lite service, den gick ju inte genom besiktningen. Och när man lämnar in den på skolan så är det ju elever som arbetar med den och då händer det ju att det tar lite längre tid. Men jag blev lite fundersam när fordonsläraren kom och frågade om Aribaglampan hade lyst innan. De hittade inga fel och de kunde inte hitta varför den lyste. Då började jag fundera på om bilen höll på att ge upp. Men det visade sig att kontakten som sitter under sätet hade börjat glappa. Den var tejpad och när de flyttade sätet fram och tillbaka så kom den i rörelse så då tappade den kontakten. Men även det var fixat nu. Så nu har jag bil igen, den ska bara in på efterkontroll och sen är det lugnt ett tag igen. Skönt.

Nu ska jag sätta mig och äta lite. Sen ska jag nog antingen lägga mig i ett bad eller så ska jag Netflixa en stund. Det var ett tag sen nu.