Dåliga beslut

Jag har haft en allt annat än en drömhelg. Fredagen gick åt till att sova och må dåligt. Lördagen var lite bättre men jag var inte hungrig. Jag tänkte att det var väl inte det värsta med tanke på hur jag ser ut och beslutade mig för att bara låta det vara så länge. Det skulle tvättas och det var ju i vanlig ordning inget jag såg fram emot och det slog mig hur jobbigt det att gå i trappor när man är sjuk och inte har speciellt mycket energi i kroppen.

Men jag tog mig genom dagen ganska intakt, jag vilade en timme mitt på dagen men det är ju något jag brukar så jag funderade inte så mycket på det. När jag inte hade ätit något på hela dagen så bestämde jag mig för att äta en pizza. En såndär värm i ugnen från ica. Mycket god och något jag verkligen kan rekommendera. Men jag hade inte räknat med en sak. Med en mage som inte tagit emot något vidare matnyttigt på ett dygn så lastar jag in en pizza, med ganska tjock botten. Jag blev mätt och belåten och det var inte förrän jag skulle gå och lägga mig som jag insåg en sak. Jag var uppsvälld. Magen var som en ballong. Och sen började det. Det var en hel del gaser som skulle ut och jag ville inte gärna somna och sen vakna och märka att det inte bara var fisar längre.

Så jag låg där och läste och slösurfade i telefonen som man gör och timmarna gick. När jag trodde jag fått ur mig all gas så tänkte jag att nu äntligen är det dags att släcka och sova. Så jag vände på mig. Bara för att upptäcka att nya depåer av gas frigjordes och det satte igång på nytt. För att göra en lång historia kort så somnade jag inte förrän klockan var tre. Då hade jag kommit till det stadiet att jag kunde ligga på magen och jag visste att jag hade fått ur mig allt.

Så när jag vaknade i dag, skulle man kunna tro att jag skulle vara hungrig. Men jag hade inte minsta sug efter mat. Om det var minnet efter min nattliga konsert eller om det var pizzan som fortfarande var kvar i mitt system vet jag inte. Jag förstod ju att det inte var så smart att gå igång med den typen av mat när man inte har ätit något på länge. Så jag tog ett beslut. Det gällde att smida medan järnet var varmt. Nu blir det soppor i en vecka. Jag gör, ännu ett försök att komma ner lite i vikt och kanske få en positiv känsla. Efter den här helgen behöver jag det verkligen.

Same procedure

Så det är sista officiella träffen i Kalmar nu och givetvis blev det en sittning på Kalmar Kött och Bar. Som jag kommer sakna det stället nu när jag inte har någon naturlig anledning att besöka det. Det är ju inte så att jag kommer att åka över hela landet för att äta middag. Tror jag.

Det har ju blivit något av en tradition och denna gången bokade vi bord och traskade dit och satte oss. Det var nästan så att vi inte ville gå därifrån. Eller kanske var det så att vi inte riktigt orkade. Det kom ju in massor med gott att sätta i sig.

Det går liksom inte att komma runt att en restaurang som har moraknivar som bestick är seriösa med sitt kött. Inte för att det behövdes, köttet var i vanlig ordning mört och fint så jag hade nog klarat mig med smörkniv i värsta fall.

Men dagen började ju inte där. Den började i skolbänken och det var en ganska intressant dag som har rätat ut en del frågetecken och skapat en del nya. Men målet är ju att vi ska hitta rätt bland de där frågetecknen till slut och hitta något som vi kan presentera som lösning.

I morgon väntar så en ny dag i skolbänken och det kan visa sig vara en ganska lång dag. Då ska vi gå över till kurs fem och det känns lite problematiskt att hålla isär allt just nu. Men så har jag ju också en paltkoma deluxe.

Jag vet inte men jag är lite besviken på mig själv att jag ska behöva avyttra den här middagen i morgon. Den var så underbar att jag skulle vilja ha kvar den i mig ett tag till. Men tyvärr så kan jag inte riktigt välja det. Jag kan i alla fall säga att jag kommer somna ovaggad i natt. Och det är nog tur för det finns ingen här som vaggar mig.

Hotelldödssöndag

Så sitter jag här på rummet i Kalmar och måste säga att jag har lite tråkigt. Jag har lyckats glömma min högtalare hemma så jag har inte någon musik som kan döda tystnaden, för det är väldigt tyst här. Jag har också fått ett rum utan fåtölj och det stör mig lite. Förvisso kan jag gå ner och sitta i rummet vid receptionen där de har sköna skinnsoffor och fåtöljer men det är ändå skönt att kunna sitta bekvämt på rummet. Men man kan inte få allt.

Jag kom fram till ett klart och kallt Kalmar, temperaturen sjönk hela vägen hit från härliga sju grader i Halmstad till under tre här. Vintern har ännu inte släppt sitt grepp. När jag hade vilat en stund så tog jag en promenad på stan, det kändes att jag hade tagit en lite för tunn jacka, men å andra sidan ska jag inte springa runt på stan när jag är här. Så jag klarar mig nog.

Jag hittade en Italiensk resturang och jag klev in från kylan och satt i värmen från deras vedeldade pizzaugn och åt en trerätters middag. Det är bra mat i Kalmar måste jag säga. När jag kom tillbaka till hotellet tog jag ett glas vin i baren och läste lite i Konsten att städa. Det är en märklig bok.

Två dagars studier väntar och det känns som att jag inte är förberedd även om jag gjort allt jag ska. Det är som om något gnager mig men jag vet inte vad. Det ger sig säkert och allt löser sig. I morgon väntar en middag på Kalmar kött och bar. Kvällens middag var bara uppvärmning. Jag kommer sakna Kalmar efter denna helgen. Sen är det bara träffar i Växjö kvar och där är inte utbudet på mat riktigt det samma. Men jag överlever säkert det med.

Som en vacker punkt

När så julen är slut så ska det firas. Med mat givetvis. Den stora högtidsstunden är kommen när man får äta annat än julmat. Vad är det då som ställs på bordet? Löksillen och den stekta sillen tillsammans med potatismos. Och jag som inte gjort något annat än ätit i tre dagar äter som om jag inte sett mat. Det är så nya smaker och så gott att man av bara farten tömmer grytan med potatismos, och det vet man ju hur man blir när man äter potatismos. Stoppmätt.

Åter igen har en stjärna gått ur tiden. Det här året har varit skoningslöst och kommer att bli ihågkommet som ett av de värsta på länge. I alla fall när det kommer till döda kändisar. Carrie Fisher dog efter en hjärtattack och med tanke på det liv hon levt så är det kanske inte så konstigt. Hennes bok Wishful drinking bjuder på många skratt men också en inblick i hur hårt ett liv kan levas. Att inte allt är som det ser ut i tidningarna med glättiga foton.

Det är bara några få dagar kvar av det här året. Så få att man nästan kan räkna dess timmar. Den som druckit ett glas i åminnelse av de som dött i år har haft ett fasligt jobb att slå i glaset. Många har varit gamla och deras död kom inte som en chock, andra försvann allt för tidigt.

Någon har sagt att det är inte fler kändisar som dör nu, det är bara det att man växer upp och får ett bredare spektrum av personer man känner till. Alltså den mängd kända personer som kan dö ökar med varje år man levt och upptäckt dessa kända personer. Det är säkert så, men 2016 som har haft sina fina stunder kommer inte bli ihågkommet för något fint. Det började för nästan exakt ett år sen när Lemmy Kilmister togs från oss. Jag är medveten om att han dog 28 december 2015, men ärligt talat, var det någon som förväntade sig att Lemmy skulle rätta in sig i ledet? Jag ger mig fan på att han såg vartåt det barkade och gav liemannen fingret. Sen har raden blivit lång, fram till Carrie Fisher. Jag hoppas att hon blir den sista. Som en vacker punkt på ett mörkt år.

Matkoma

Andra dagen på högskoleäventyret för den här gången. det är långa daga r som ibland aldrig vill ta slut. Efter gårdagens middag var tanken att jag skulle ta det lugnt med maten idag. Det sprack vid lunch då jag blev ivägdragen på pizzabuffé. Jag ska väl tillägga att jag inte protesterade jättemycket.

Sen slog ju matkoman till med full kraft och sista föreläsningen handlade om mänskliga rättigheter. En och en halv timme mellan 15.30 till 17.00. Det verkade inte superintressant. Och föreläsaren var från Pakistan och hans svenska var inte den bästa. Men han gjorde det bra och jag hade gärna skippat den där pausen vi tog. Det visar att man inte ska döma föreläsaren efter härkomst eller utseende. Jag har fått ett antal sådana positiva överraskningar. Det är alltid lika kul.

Nu väntar sängen. I morgon sover jag äntligen hemma igen. 

Studentliv

En dag på universitetet är över. Jag sitter mätt och trött på hotellrummet. Det höll på att bli en sen morgon, någonstans efter Ryssby bestämde de sig för stt klippa gräs på en 2+1 sträcka. Det är inte så roande att åka i 10km/h i flera kilometer. Men jag kom fram i tid.

image

Det har varit tre redovisningar idag och det har gått bra. Men det tar på krafterna. Nu blir det en redovisning till innan en dags föreläsningar väntar. Men fördelen med att bo på hotell är ju att maten är trevlig.

Nu väntar snart sängen, det väntar ju en hotellfrukost i morgon. Då måste man ju vara utvilad.

Lågvattenmärke

Jag sov bättre, även om jag kanske var vaken lika sent så har jag sovit bättre i natt. Det gjorde att jag kunde sätta mig och plugga lite i förmiddags. Det var inte mer lockande att göra det då än att göra det nu ikväll mennu känns det som att jag har vad jag behöver för att i alla fall börja skriva. Får bli morgondagens projekt.

image

Jag tog en tur med bilen även idag. Det är skönt att komma ut och se de gamla ställena man bott på och rört sig på. Jag har tittat på hur farmor och mormors gamla hus ser ut numer. Sen blev det lite turistande, Sveriges lägsta punkt är ju lagom ansträngande att ta sig till. Man kan ju tycka att har man varit där så kan man ju tänka sig att ta sig till Sveriges högsta punkt. I nuläget är det definitivt inte något alternativ.

Innan jag åkte hem så stannade jag och handlade lite. Två liter jordgubbar stod på listan. Det kom vi överens om igår jag och mina föräldrar. Jag skulle köpa det när jag var ute och åkte. När jag kom hem så stod det en skål med sköljda jordgubbar på diskbänken. Vi hade ju inte pratat om det idag så de hade tänkt att jag nog hade glömt bort det. Men det blir jordgubbar till i morgon då det blir trivsamheter med vänner. Då har vi både jordgubbar och öl, det är ju inte det sämsta.

 

Skräpdag

Så jag låg där och vred mig i sängen i natt. Jag kunde inte somna. Efter att ha kollat lite youtube och ätit lite vattenmelon så insåg jag att klockan närmade sig tre och jag hade inte en chans att gå upp i vettig tid. Jag somnade till slut. Nån gång under dygnets mörkare timmar men inte innan fåglarna började kvittra. Jag snoozade väldigt länge.

image

Det är internationell matfestival i stan och tanken var att jag skulle plugga lite och sen åka in och kolla på den lite. Men när jag hade pluggat färdigt så blev jag liggande på sängen. Det var ju inte så att jag var jättepigg och jag hade ärit en sen frukost men jag tänkte ändå att en currywurst eller en langos kunde gå ner. Men klockan gick.

Det var beslutat med ett skypemöte klockan sju och sakta smög sig tiden iväg och till slut fick jag kasta mig iväg på bussen för att kolla in den där matfestivalen. Det är samma som kommer varje år och det gör ju att man vet vad man ska kan förvänta sig. Men jag fick mig en langos och det var väl ungefär som vanligt när man äter langos. Det funkar för stunden men inget man vill leva på direkt. Mötet gick bra och nu är vi färdiga så långt vi kan innan vi plockar upp den tråden igen i augusti. Det betyder att jag nu ska koncentrera mig på de enskilda uppgifterna. Men nu sitter jag framför Gilmore girls och deicker öl. Det känns som att jag kommer somna snart. Det behöver jag troligen.

 

 

Grattis!

Jag måste börja lägga mig lite tidigare om kvällarna. Klockan ringer sju varje morgon, jag går inte upp då, jag snoozar till minst klockan åtta innan jag går upp. Mellan halv nio och nio går jag ut på en morgon promenad på minst en halvtimme. Sen dusch och rakning. Det gör att jag äter frukost strax efter tio ungefär. I grunden har jag inget problem med det men det skapar andra problem.

image

Det är efter frukosten jag brukar plugga. Det kan hålla i sig fram till två om jag har tur men oftast slutar jag innan ett. Det gör att jag får ett väldigt litet fönster då jag verkligen pluggar. I grund och botten är det inget problem det heller för jag har tämligen gott om tid på mig. Eftermiddagarna blir inte använda till något speciellt.

Vi kan ta idag som exempel. Jag blrjade plugga och kom ganska långt innan jag började fundera på att äta lunch. Då ramlar det in ett sms från Agria som berättar att det är Elvis födelsedag. Han blir sju år idag. Det är ju sånt man måste fira. I alla fall när man sitter och pluggar och blir sugen på lunch. Det blev en tur till stan och en lunch med två öl och en charketuriplanka.

Efter det så hände det som oftast händer på eftermiddagarna. Jag blir trött. Gärna sådär mellan fyra och fem. Eftersom jag inte har något planerat blir det inte sällan så att jag faktiskt lägger mig. Problemet är att det som ska vara en halvtimme inte sällan blir en timme eller två. Sen är det ju dags för middag även om det idag bara blev en smörgås med tanke på min lunch.

De senaste dagarna har jag avslutat dagen med Orange is the new black och lite vin. Runt midnatt har jag kommit i säng. Men det som stör mig är att jag blir trött så sent på eftermiddagen. Så idag blir det ändring. Jag ska i säng senast nio, allt för att jag ska få fler timmar i sängen om natten. Det hoppas jag ska leda till att jag kommer upp tidigare, att jag får ett längre pass där jag faktiskt pluggar och att jag inte blir så trött på eftermiddagen. Kanske till och med att jag kan använda delar av eftermiddagen att plugga.

Men inte i morgon, för då blir det konsert i Helsingborg. Först var tanken att jag skulle ta tåget men då missar jag delar av konserten. Sista tåget går hem för tidigt. Annars hade det blivit en lång dag där nere med en tur till Helsingör. Förvisso blir det nog så att jag åker över till Helsingör ändå och laddar upp med ett par backar öl. Det är ju inte fel att ha hemma nu i sommar.

Så där ja

Idag blev det av. Efter att ha spenderat morgonen framför datorn med en del skrivande så sa jag till slut att nu får det vara nog. Jag behöver lunch. Jag behöver en ostkaka, jag behöver fika i naturen. Jag behöver Öströö fårfarm. Denna gång kollade jag innan jag satte mig i bilen så att de säkert hade öppet.

2016-06-22 12.25.10 HDR

Så här satt jag vid luchtid idag. Åt en smörgås med lamm, torkat kött och tomatmarmelad och drack en kanna kaffe. Regnet hängde i luften och det var skönt att jag han avsluta min lilla lunch innan det började komma lite mer allvarligt från himlen.

2016-06-22 12.18.13

Det var gott och det var helande, det var precis vad jag behövde. en tur till deras lilla butik och strax ska jag lägga på lite av deras Oströö korvar i stekpannan och det får bli middagen idag.

När jag kom fram så beslutade jag mig för att ringa vårdcentralen, jag har haft ont i foten i snart tjugo dagar. Det måste de kolla på. Blev uppringd när jag satt där med kaffet och tid bokades. Till på måndag. Det var den tiden de kunde boka och jag fick ju ta den. När jag gick till bilen så märkte jag att det började bli bättre. Det gjorde inte så ont och jag kunde nästan gå normalt. Jag ger mig fan på att när måndag kommer så har jag inte ont alls.

Fortsätter det att förbättras så ska jag ut och gå, plåga foten lite och se om det kommer tillbaka. Det ska inte bara försvinna när jag haft ont så länge. Kommer jag till läkaren vill jag ha ont och inte bara stå och förklara att ja alltså det har försvunnit nu igen. För då kan jag ge mig fan på att det kommer tillbaka när jag går ifrån vårdcentralen.