Snart är det över

Nu är snart NaNoWriMo över för den här gången. Det känns lite sådär. Man sitter och skriver varje dag och sen tar det plötsligt stopp. Det finns en gemenskap som också försvinner. Man drar sig undan och återvänder till verkligheten typ. Jag lär komma upp i 70000 ord och sen vet jag inte vad som händer. Redan förra året så sa jag att jag skulle fortsätta skriva varje dag. Det höll inte. Och då hade jag ju en berättelse där jag inte kommit till slutet. Det har jag gjort nu. Förra året skrev jag kronologiskt från början till slut. I år är det som att stirra på en hög pusselbitar. Jag vet att det ska bli en helhet men det kommer krävas en hel del jobb för att få ihop det.

Så målet är att fortsätta jobba med texten. Varje dag en timme. Det är målet än så länge. Någon form av skrivande eller redigerande varje dag i en timme. Jag har inte bestämt mig om det ska vara alla dagar eller om jag ska lämna någon dag fri. Jag har däremot bestämt mig vad som ska vara straffet om jag inte gör det. Då blir det till att skänka 50kr till någon välgörenhetsgrej. Så det finns ju en chans att jag istället för att bli klar med ett bokmanus ser till att sponsra barncancerfonden så de kan forska fram ett sätt att omintetgöra barncancer.

Problemet är ju bara att man ska fortsätta efter den siste november. Det är ju trots allt så att man börjar känna sig lite mosig i skallen efter att knappt ha tänkt på något annat under en månad. Det är lite annorlunda men det är skönt att det snart är över för den här gången. Men samtidigt är jag väldigt sugen på att färdigställa det här manuset. Det känns som att det kan bli en bra story av allt det där jag har skrivit. Om jag bara lyckas fila till alla bitarna så de passar ihop.

Men det ska bli skönt att dra ner på tempot lite. Att inte tvinga ur mig orden. I alla fall nu till en början. Det blir nog inte så mycket skrivit alls under december. Då blir det nog mer struket och flyttat. Allt för att få till en helhet och inte en massa skärvor. Men det ska nog gå bra. På ett eller annat sätt.

Ett mål är nått

Fjorton dagar tog det. Sen sprängde jag 50000 ord. Det var en dag tidigare än jag hade trott men när jag ändå bara hade 5000 ord kvar så var det ju bara att kasta sig in i det. Så nu är jag i mål även om inte historien är klar. Det återstår en del fixande men nu har jag i alla fall nått målet. Sen är ju nästa mål att skriva klart historien. Jag har precis passerat 58000 ord och det är som om det har hällts sirap i skallen nu.

Visst jag hade det lite på känn att det skulle bli så. Jag var med om samma sak förra året. När målet var nått så sjönk motivationen att skriva en hel del. Men samtidigt så är det ju så att man har den där mätaren som inte blir grön förrän vid 1667 ord och man är ju en aning tävlingsinriktad så man vill ju nå upp i de där orden. Samtidigt känner jag att det är nog så att det är klart nu. Det finns inte så mycket mer att berätta. Men ändå sitter jag och försöker komma på lite mer. Utveckla saker och ting, eller inveckla kanske är mer rätt ord.

Att man har utmanat en annan deltagare och därför inte vill släppa på takten, speciellt inte när den andra skriver sjukt fort. Men just nu känns det bara som att jag trampar vatten och hittar på saker för att det ska vara så. Men det kan ju leda till att man stöter på något som kan användas. Som det är nu känns det i och för sig tveksamt. Jag borde nog använda tiden lite bättre. Som till att städa kanske. Allt annat blir åsidosatt när det är NaNoWriMo.

Men det är klart. Vädret inbjuder ju inte till så mycket annat än att hänga inne. Men jag tror nog att jag måste ta mig ut. Måste få i mig lite frisk luft. Det ger ju också en chans att tänka på något annat.

Tiotusen

Det brukar ju pratas om de där 10000 timmarna. Och just nu känns det som att jag har suttit och skrivit så länge. Men inte riktigt. Men jag har gjort något som jag inte riktigt trodde på från början. På lite mer än tolv timmar har jag skrivit 10022 ord på min NaNoWriMo historia. Alltså när jag började så hade jag snittat ungefär 2700 ord per dag. Men idag gick jag från att ha skrivit ganska fort till att snart vara färdig.

Det går ju ut på att skriva 50000 ord. Så när jag började hade jag skrivit 32000 ord och nu har jag alltså bara 8000 ord kvar. Det betyder att i slutet på veckan kommer jag passera målet. Målet är ju inte slutet för historien så jag kommer nog att skriva på ett antal tusen ord till efter det men det är just nu 50000 som är det viktigaste. Sen ska jag ju redigera ihop det också.

Skillnaden mot förra året är att detta året så gillar jag historien som jag skriver. Så det finns en större chans att jag faktiskt färdigställer den till ett skick som jag är nöjd med. Den andra finns kvar som en gammal synd. Kanske tar jag tag i den någongång men den kräver mycket mer arbete.

En bra sak med det snabba skrivandet är att jag utan problem kommer ha tid med det kalas och den fest som hittills är inplanerat under månaden. För det är ju inte förrän om två veckor. Då kommer jag ju vara långt förbi 50000. Hoppas jag.

NaNo-bubblan

Så jag lever i en bubbla just nu. Det är andra veckan av NaNoWriMo och jag är redan halvvägs. Alltså 25000 ord skrivna sedan 1 november. Det kommer gå vägen i år igen. I år tycker jag dessutom bättre om det jag skriver. Det är med andra ord ingen deckare. Så allt handlar i stort om skrivande just nu.

Jag går upp tidigt. Det är ju en tidig vecka så jag går upp kvart i fyra och då hinner jag skriva en timme innan jag ska iväg till jobbet. På jobbet händer det ju att maskinen går som den ska och man har lite tid över och då åker blocket fram. På morgonen brukar jag få ihop ungefär 1000 ord. På jobbet under dagen kan jag skrapa ihop 300-500 ord. Vilket innebär att när jag kommer hem har jag inte så många ord kvar att skriva för att nå målet på 1666 ord per dag. Men än så länge har det alltså blivit minst 1000 ord över det. Jag snittar 2700 ord just nu.

Så det blir inte mycket läst just nu. Jag orkar med en liten stund på kvällen och så har jag en ljudbok i öronen när jag cyklar till och från jobbet eller om jag är ute och går på helgen. Och det har blivit ett problem. Jag har öppnat dörren till Fredrik Backman och det kan väl sägas att den sparkades upp på vid gavel. Han har ett sätt att skriva som går rakt in i mig på något sätt. Jag kan inte förklara det mer än att om jag kunde skriva ett uns av det han skriver hade jag varit lycklig.

Men det har ett pris. Priset heter Björnstad och är en av Backmans allvarliga böcker. Det kan jag lugnt skriva under på. Det är som om han tar en i handen och leder en rakt in i mörkret. Och man följer villigt med för att man tror man vet vad som ska hända. Det vet man inte. Det blir värre än man kan föreställa sig. Den där boken gör något med mig. Det är som om den kommer för nära. Den kryper in på ett obehagligt sätt och lyser upp saker som jag ser i helt nytt ljus nu. Det är definitivt en bok jag kommer ha med mig länge. Och då har jag inte läst hela än. Jag kan inte heller diskutera den här för jag har en vän som precis ska börja läsa den. Eller lyssna som jag gör. Men jag måste köpa den boken. Den vill jag äga.

I morgon väntar en omgång innebandy igen. Det ska bli kul. Jobbigt men kul. Det är det alltid. Måste se till att packa väskan. Sen ska jag läsa lite om att skriva. Innan jag sover.

Det är lustigt

Idag satte jag punkt i den bok jag skriver. Det är något jag velat göra så länge jag kan minnas. Att skriva en bok. Men jag har inte haft drivet att göra det eller så har jag inte tyckt att de idéer jag haft har kunnat sträckas ut till en roman. Jag misstänkte att jag inte skulle göra det någonsin. Men i november vände det. Eller strax innan november. Då ramlade jag över projektet NaNoWriMo. Att skriva en historia på 50000 ord under en månad. Det var så galet att jag ville testa.

Det gick bättre än jag trott från början. Speciellt med tanke på att jag inte hade någon plan. Men det rullade på dag efter dag och snart insåg jag att jag skrev mer än de 1667 ord om dagen man skulle göra för att nå 50000 ord den 31 november. När november var slut var inte min historia det. Jag satt fast i en helg och tänkte att den där helgen skulle jag kunna skriva klart under december och sen skulle det vara nerförsbacke till slutet. Jag skrev kanske tre tusen ord fram till mars. Det är inte imponerande. Jag hade ju så mycket annat att göra med studier, bloggen och arbete så det var lätt att strunta i det skrivandet. Då kom CampNaNoWriMo som en räddande ängel. Åter igen en månads skrivande men nu kunde man sätta sitt eget mål. Jag satte målet 20000 ord. Men snart insåg jag att det inte skulle räcka så jag höjde till 30000 ord och tänkte att jag kanske skriver klart innan men då får det vara så.

Målet om 30000 ord i april nådde jag redan den 24:e april men jag var ändå inte färdig. Så nu i helgen visste jag att jag skulle bli färdig. Det var antingen det eller så misstänkte jag att jag inte skulle nå mitt mål nu heller. Så idag satte jag mig och började skriva. Tre timmar tog det. Tre timmar och 2800 ord senare satte jag punkten. Nu är det gjort. Manuset är färdigt. Nu återstår att redigera. Jag har redan ett antal punkter jag måste ta hand om. Två kapitel ska skrivas om. Ett ska jag stryka i och sen ska jag lägga till och dra ifrån. Leta upp upprepningar och annat som inte ska vara med. Jag inser att det lätta arbetet är avklarat. Snart ska jag börja det tidskrävande sega arbetet. Det som det inte finns något givet slut på. Men det får vänta lite. Jag måste få lite distans. Jag har skrivit 95000 ord på två månader. Det måste få landa lite. Under tiden ska jag ta hand om tvätten och fixa middag.

Men nog är det lustigt. Det jag drömt om så länge men inte lyckats genomföra har jag nu gjort på två månader, allt för en utmanings skull. Det visar att man kan mer än man tror. Det gäller bara att göra jobbet.

Uppåt igen

Jag vaknade piggare idag än jag gjort på hela helgen. Det var skönt att känna sig lite pigg i alla fall. Även om jag vaknade i natt så har dagen gått lättare och visst det har ju lite att göra med att man har en hel del att göra under dagen. Jag kan inte sätta mig i ett hörn och sova. Eller jag kan men det skulle inte se så bra ut. Speciellt inte när lönekuvertet innehåller ett inbetalningskort istället sen.

Jag vet att jag borde plugga men jag blev omåttligt trött när jag kom hem. Så jag valde att skriva lite istället. Och packa upp mina nya skoblock som kom idag. Det ska bli intressant att se vad de kan göra för mina skor framöver. Det borde göra att de ser lite bättre ut helt enkelt, att de håller formen bättre. Sen passade jag på att pusta upp dem också när jag ändå höll på. Elvis la beslag på kartongen skoblocken kom i. Jag vet inte vad det är men det verkar som cederträ är något han tycker luktar fantastiskt gott, och visst det luktar gott men kanske inte så att jag vill stryka mig mot lådan och nästan inhalera den. Det var nästan värre än kattmynta.

Skrivandet går sådär. Jag vet ju vart jag vill att det ska ta vägen och jag vet ju att just nu har jag inget direkt mål mer än att skriva lite varje dag under november för att få det sista förtjänstmärket under NaNoWriMo. Men det blir liksom ingen fart i det när jag sätter mig. Skrivandet går långsamt och jag måste nog se till att sätta ett datum eller i alla fall avsätta en dag framöver där jag sätter mig och skriver det sista. Jag vet ju inte riktigt hur långt jag ska dra ut på det, slutet är på väg och jag vill inte göra det för långdraget men jag vill inte heller bara skriva över det lite snabbt. Så det blir nog ett ganska långdraget slut så jag har något att redigera sen. Det är väl bäst så antar jag. Så det blir väl färdigt någon gång under jullovet. För det är ju så att nu ska det ju gås på julbord, firas födelsedagar och handlas julklappar. Inte så att man tänker på att skriva då.

Snart helg

Jag är inte så förtjust i möten. Speciellt sådana som tar bra mycket längre tid än jag hade planerat för. Det var inte så kul att sitta där och lyssna. Även om vissa delar av det var intressant så var där en hel del jag inte hade behövt vara där för. Men så är det med möten. Och de tar ju slut sen.

Jag var sugen på att strunta i allt när jag körde där ifrån. Jag var trött och ville hem. Men jag var tvungen att handla. I morgon blir det lite after work så då lär det inte bli så mycket handlat. I alla fall inte annat än öl.

Jag var inte så pigg på att träna heller men det tog jag tag i direkt när jag kom hem så det gick till slut även om det inte gick så bra så blev det gjort. När det är tufft gäller det att kämpa sig genom det. Och nu är pass 28 avklarat. Jag är officiellt över hälften av mina 55 pass nu. Och i morgon blir det innebandy. Det kan ingen after work få mig att missa.

Det är skönt nu när jag är över 50000 ord på min text. Det blev inte den stressen som det kunde blivit på mötet. Jag kan vara nöjd med att skriva 800 ord som jag gjorde idag. Jag kunde dessutom hoppa fram och tillbaka och lägga till lite för att lappa igen ett hål i historien. Det hade jag inte gjort innan då hade jag bara gjort en anteckning om det och inte så mycket mer.

Så den här veckan är snart slut. Helgen ska nog fördrivas med tvättning, skrivande och pluggande. Kanske inte iden ordningen men ändå. Och en hel del skivlyssnande. Har gjort en del fynd de senaste dagarna. Men det är en helt annan historia.

Henke Larsson avgick som tränare. Det var inte så oväntat. Jag sa redan när han tillträdde att det inte var ett bra val. Man sparkar inte Henke hur som helst från HIF. De senaste dagarnas artiklar har visat just det. Det är inte kul att få så rätt. Det fanns ju en chans att det skulle blivit bra. Men det blev det inte. Trist men det gäller att se framåt nu.

Så där ja!

Jag tog träningskläderna med mig till jobbet i morse och nu är jag för förhoppningsvis inne i gängorna igen med träningen. Det var tungt när jag stod där i morse och slet i en kettelbell men jag gjorde det och nu är jag uppe på 27 pass. Så man kan säga att jag är halvvägs nu. Så nu gäller det att hänga i och inte ge upp även om det blir tungt. Jag missar troligen fysen på torsdag igen. Det är i så fall tredje gången och det känns inte så kul. Sen är det bara en vecka kvar med fysen och det lär ge mig en otrolig träningsvärk antagligen.

Dagen har annars flutit på bra. Det är alltid trevligt med början på veckan även om det är krävande med ettorna. De behöver så mycket hjälp och samtidigt så ska de lära sig utan att jag ger dem svaren. Det är en svår balansgång. Sen vill jag få in så mycket som möjligt också det är ju deras framtid det gäller och de ska ju få så mycket som möjligt.

Sen har det bara handlat om NaNoWriMo. Och nu är jag officiellt i mål. Jag har skrivit 50149 ord just nu. Jag är långt ifrån klar men jag är klar för dagen. Det får bli en öl för att fira ikväll. Sen får jag ta nya tag i morgon. Har kommit till ett skede som inte är så bra just nu och som jag lär behöva arbeta mer med för att det ska kännas genuint och övertygande. Men jag har ju tid på mig. Nu ska jag fortsätta ösa in ord i berättelsen och så kan jag ordna till sådant sen när ramen är klar. Putsa den får jag göra senare. Nu ska jag i alla fall njuta av att jag klarat den utmaningen. Och i förtid dessutom.

I morgon skriver vi ut certifikatet och så får jag ta med en fin penna att skriva på det med.

2016-11-22-19-21-23

 

Inte den bästa av måndagar

Det har inte varit den bästa av måndagar. Efter gårdagens förlust så var det inte mer att vänta. Men det är ändå så att det är på en nivå att jag kan ta det. Det värsta var som sagt igår. Då var det bara svart. Nu kan jag ta det med ett jämnmod. Nu är tiden att stå stark igen.

Lämnade iväg bilen på däckbyte idag. Det skulle köpas nya däck. Inte billigt. Och när jag hämtade bilen så inledde de med den härliga frasen ”Du vi upptäckte en grej”. Det är ju liksom inte så att man hoppar högt av glädje när man hör det. Det visade sig att ett av de däcken som var okej och som skulle läggas på läkte en hel del vid fälgen, så de fick kränga av det och och slipa rent. Så det blev lite dyrare men nu har jag i alla fall vinterdäck på bilen.

Annars har dagen rullat på bra. Även om det har varit en del pikar från olika håll som sagt. Men det är inget jag inte kan hantera. Då är det mer ovisst om vad som händer i klubben nu. Känns som att det kan gå åt vilket håll som helst.

När jag kom hem så började jag med lite träning. det fick bli ett pass hemma på golvet. I morgon väntar en runda med kettelbells på skolan. Nu ska jag komma igång. Just nu inser jag att det blir väldigt svårt att nå 55 pass innan julafton men jag ska göra ett försök i alla fall. Jag är på 26 nu så jag är snart halvvägs. Men som sagt, det kommer bli tufft.

Sen var det dags att skriva igen. Och nu är det så att jag står på 48400 ord. Om inget oförutsett inträffar så når jag målet på 50000 ord i morgon kväll. Men sen är det bara det där lilla med att knyta ihop säcken också. Jag inser att jag missat en viktig detalj som jag måste lägga till. Det är viktigt men det ger ju bara mer ord. Jag hoppas att jag får klart historien innan den siste. I vilket fall som helst har jag ju klarat målet. En sammanhängande historia på 50000 ord skriven på 30 dagar eller mindre. Men jag vill nå slutet också. Nu ska jag ta en liten stund med Netflix och julmust. I morgon måste jag plugga lite.

Överkörd

Det har varit en lugn fredag. Ett möte och en lektion. Det är så min fredag såg ut. Och så innebandy givetvis. Men det räcker för att jag nu ska känna mig fullständigt överkörd. Men det är mest mitt eget fel.

Jag kom i säng sent igår och mest av allt ville jag bara sova vidare när klockan ringde. Men eftersom jag varit smart att boka in ett möte klockan 09.00 när jag har en ledig fredagsförmiddag så var det ju bara att pallra sig ur sängen och se till att vara presentabel.

Mötet gick strålande och jag fick en del uppslag till hur vi kan ta oss an uppgiften vi håller på med. Det där med internationell samverkan verkar med ens ganska trevligt. Men det gör ju inte att jag är mer peppad att skriva den där uppgiften för det. Vilket påminner mig om att jag har en uppgift att skriva till på söndag. Bara en sida men ändå. Det var ju det där med att skjuta upp saker, i morgon är det öppet hus och på söndag är det ju fotboll igen. Vilket gör att det finns saker som distraherar.

Hur kan då detta få mig att känna mig överkörd? Tja det är ju den där innebandyn. Och jag kan säga att två veckors förkylning av och till inte hjälper konditionen. Men så är det det där med den lilla bollen och den ska man bara hinna fram till. Och så ska man tacklas också givetvis. Det var det som var felet. för när jag i kamp om bollen skulle sätta in en, kanske inte helt regelrätt, tackling så föll jag på eget grepp och i fallet tog jag ena målet med mig. På något sätt så har det satt sig lite i ryggen så jag går som om jag är 70 år gammal just nu. Men det går över och nästa vecka delar vi ut nya tacklingar igen. Förhoppningsvis så är man lite piggare då.

Skrivandet går ganska trögt. Eller igår fick jag ihop 1000 ord lite drygt och idag stannade jag på 870. Jag behöver 601 ord om dagen för att nå 50000 till den siste, men jag vill nå så mycket mer. Jag vill bli klar med historien. Och den grupp jag tillhör tävlar mot en amerikansk grupp om att ha det bästa snittet per författare. I skrivande stund leder vi med 13025 ord i snitt per författare mot deras 12221. Men så skriver de när vi sover så jag tror att om man kollar det över tid så ligger vi ca 500-700 ord före. Det kan vi ju inte tappa. Så jag ska kämpa på så om jag ska skriva telefonkatalog tusen gånger om dagen för att hålla uppe mitt snitt. Men jag tror att det inte blir något problem.

Nu ska jag avsluta kvällen med julmust och Netflix. I morgon ska jag vara trevlig mot eventuella nya elever så jag behöver lite egentid nu.