Dettog inte ens en vecka innan det kändes i kroppen. Okej jag är inte tjugo längre och jag har arbetat som lärare i tre år. Det är ett tufft jobb men inte som att dra runt en travers eller flytta styrspindlar. En annan sak med att jag inte är tjugo längre är att jag inte är lika stark nu som då. Under tre år har jag använt andra muskler. Tidigare var det här min vardag. Det är det nu igen men jag tänker inte på det där uppehållet när jag står där vid pallen. Jag reagerar instinktivt och när biten väl är där jag vill ha den så inser jag att det där var nog inte bästa sättet att flytta den på. Så jag har haft lite träningsvärk efter att han använt muskler som vilat i tre år.
En del av det har nog varit kopplat till den förkylning jag har haft i helgen. En sådan som gör att man får ont lite var stans. Men det är bättre nu.
Att Janne Loffe Carlsson dog var ledsamt, men han var 80 år och det var nog inte en av dem som levt ett lugnt liv i sin ungdom. Det gjorde dock att jag har sett Vem älskar Yngve Frej och På Palmblad och rosor som är filmer efter Stig Slas Claesson böcker. En av mina favoritförfattare. Och det är två bra filmer som finns på öppet arkiv.
Den här kombinerade träningsvärken och förkylningen har gjort att jag knappt tagit mig ur lägenheten i helgen. Igår skulle jag tvättat men huvudvärken satte stopp för det. Det blev mycket vila och Netflix istället. Vilket gjorde att när kvällen kom så var sömn inte det som stod högt på listan. När det nalkas kvällsskift är det ingen större fara för jag måste ju inte upp tidigt, men jag tycker om morgonen och vill göra något med de lediga timmar jag har.
I min resa mot ett mer utrensat hem fick jag lite spontanhjälp av en fåtölj i lördags. Det är en sådan där Ikea sak som man nästan ligger i som är gjord av böjda trästommar av limmat trä. När jag satt där så hörde jag ett knak. Jag tog mig ur fåtöljen fort. Efter en stund tänkte jag att jag gör ett försök till. Så jag satte mig och det var lugnt. Jag kände över träet för att se om jag kunde hitta några sprickor när nästa knak kom. Denna gång var det mer en knall. Jag kom ur fåtöljen ännu snabbare denna gången. Allt för att undvika att landa på golvet. Sen åkte verktygslådan fram och nu ligger den i delar i hallen och ska bli transporteras till återvinningen. Som tur är har jag min omklädda fåtölj kvar men det var den här jag satt och läste i om morgnarna. Men det är uppenbart att det är dags för en ny tid nu.
