Måndagsfredag

Så har dagen kommit då jag ska återgå i arbete igen. De senaste veckorna har vi ju haft ett väldigt vackert väder och det har ju inte gjort ont att jag under de senaste dagarna sluppit åka till jobbet där jag misstänker att det har varit varmt och härligt. Så medan mina arbetskamrater har 25% av sin arbetsvecka kvar har jag 100%, lite orättvist är det allt.

Men det ska bli ganska skönt att komma igång igen även om jag gärna hade suttit kvar hemma och gömt mig från solen. För det är ju så att efter fem så kommer solen runt och då värms lägenheten upp ganska fort. Igår var det 37 grader utanför balkongen. Då hade jag stängt igen och rullat ner persiennerna, så jag hade tack och lov bara 28 grader inne. Vill inte tänka på hur det hade varit om jag hade haft allt öppet. Det har blivit en hel del vatten och glass de senaste dagarna.

Det ska bli intressant att se hur det är att arbeta med stödstrumpor. Det kan nog bli en aning varmt men om det håller ner svullnaden i benen så är det ju värt det. Då kan jag stå ut med att svettas lite. Det behöver jag i nuläget ändå. Även om det känns som att jag har svettats ut allt som går redan.

På lördag är det en stor dag för då ska jag äntligen slippa antibiotikan. Den har funkat bra förutom på magen som verkar havererat ordentligt. Jag ska bespara er detaljer men det är inte vackert. Jag hoppas att det försvinner med pillerna. Sen är det bara att fortsätta smörja och gå med knästrumporna.

Det är en dag denna veckan och sen två dagar nästa vecka. Det kan jag förhoppningsvis överleva.

Det höll inte länge

Så var det dags igen. I tisdagskväll började ena handen svullna. Under natten svullnade andra handen och jag vaknade av att det kliade något fruktansvärt mellan fingrarna. Alltså så pass att jag funderade på att bita av dem. Det gjorde jag inte. Däremot tog jag mig till jobbet och då fortsatte händerna att svullna. Som tur är så är handtagen på torxnycklarna ganska stora så det gick bra att jobba.

Men givetvis ringde jag 1177 och fick rådet att höra om någon hade en allergitablett som jag kunde få. Teorin var att det var någon form av allergisk reaktion och att det skulle ta ner den. Sen skulle jag ringa vårdcentralen. Så det gjorde jag. Jag fick en tablett av en kollega och sen ringde jag. De skulle ringa tillbaka klockan tio. Till slut fick jag en tid kvart i två. Jag stämplade ut vid lunch och tog mig i sakta mak hemåt.

De tittade på mig och tyckte att det såg ut som en allergisk reaktion, allergitabletten hade ju hjälpt till viss del så jag fick det utskrivet på recept. Det och en mjukgörande salva. Om det inte blev bättre så skulle jag komma tillbaka och om jag fick någon känning i mun eller svalg så skulle jag till akuten.

Och vad händer? Jag vaknar givetvis med ont i halsen. Så det var bara att sätta sig på bussen och åka till sjukhuset. De kollade ännu mer på mig och jag låg på observation i ett par timmar medan de kollade blodtryck och puls. De stack mig i armarna och tog lite blodprover och sånt. Sånt man gör när man är där. Halv tolv blev jag släppt men med en ny antibiotika.

Rosfeber kan uppstå av att en av två bakterier tar sig in i huden via något litet sår. Den vanliga typen av antibiotika som skrivs ut tar bara den ena. Och det hade inte funnits någon anledning att tro att det var den andra. Men nu fick jag utskrivet antibiotika i tio dagar till och en remiss till hudkliniken för att kolla varför jag hade svullnat om händerna.

Dit kom jag klockan två. Efter lite allmänna pekpinnar och förmaningar om att man måste sköta om huden började de studera det lite närmare. Så nu sitter jag här med en ny antibiotikakur, en omgång kortisonsalva med antibiotika, en omgång kortisonslava utan antibiotika och recept på hudsalva så jag kan bada i det. Och just det, jag ska skaffa stödstrumpor. Härligt med stödstrumpor när det är närmare trettio grader ute. Dessutom får jag inte jobba före onsdag då huden måste få en chans att läka. De ville nog helst sjukskriva mig i åtta veckor men det blev det inte.

Så ja, efter att jag nu tagit två tabletter av antibiotikakurens trettio så har svullnaderna gått ner betänkligt, vilket bekräftar det som läkaren på hudkliniken sa att det är exem men det finns också tecken på infektion i huden framför allt på handlederna. Det verkar inte vara någon kontaktallergi vilket jag fruktade lite då det kunde vara nickel eller katterna. Vilket av det hade inte varit så skoj.

Fördelen med att svullnaden gått ner lite är ju att jag kan skriva igen. Det är skönt.

Dåliga beslut

Jag har haft en allt annat än en drömhelg. Fredagen gick åt till att sova och må dåligt. Lördagen var lite bättre men jag var inte hungrig. Jag tänkte att det var väl inte det värsta med tanke på hur jag ser ut och beslutade mig för att bara låta det vara så länge. Det skulle tvättas och det var ju i vanlig ordning inget jag såg fram emot och det slog mig hur jobbigt det att gå i trappor när man är sjuk och inte har speciellt mycket energi i kroppen.

Men jag tog mig genom dagen ganska intakt, jag vilade en timme mitt på dagen men det är ju något jag brukar så jag funderade inte så mycket på det. När jag inte hade ätit något på hela dagen så bestämde jag mig för att äta en pizza. En såndär värm i ugnen från ica. Mycket god och något jag verkligen kan rekommendera. Men jag hade inte räknat med en sak. Med en mage som inte tagit emot något vidare matnyttigt på ett dygn så lastar jag in en pizza, med ganska tjock botten. Jag blev mätt och belåten och det var inte förrän jag skulle gå och lägga mig som jag insåg en sak. Jag var uppsvälld. Magen var som en ballong. Och sen började det. Det var en hel del gaser som skulle ut och jag ville inte gärna somna och sen vakna och märka att det inte bara var fisar längre.

Så jag låg där och läste och slösurfade i telefonen som man gör och timmarna gick. När jag trodde jag fått ur mig all gas så tänkte jag att nu äntligen är det dags att släcka och sova. Så jag vände på mig. Bara för att upptäcka att nya depåer av gas frigjordes och det satte igång på nytt. För att göra en lång historia kort så somnade jag inte förrän klockan var tre. Då hade jag kommit till det stadiet att jag kunde ligga på magen och jag visste att jag hade fått ur mig allt.

Så när jag vaknade i dag, skulle man kunna tro att jag skulle vara hungrig. Men jag hade inte minsta sug efter mat. Om det var minnet efter min nattliga konsert eller om det var pizzan som fortfarande var kvar i mitt system vet jag inte. Jag förstod ju att det inte var så smart att gå igång med den typen av mat när man inte har ätit något på länge. Så jag tog ett beslut. Det gällde att smida medan järnet var varmt. Nu blir det soppor i en vecka. Jag gör, ännu ett försök att komma ner lite i vikt och kanske få en positiv känsla. Efter den här helgen behöver jag det verkligen.

Här sitter jag

Med te och vatten sitter jag här och kollar på Mythbusters. Det är ju trots allt fredag. Det var dessutom studiedag och det skulle lyssnas på ett intressant föredrag. Men det blev inte så. Jag vaknade med en kostig känsla i magen. Jag visste inte om jag var hungrig eller om jag skulle släppa ut lite. Och då var jag inte så säker på villen ände det skulle komma ut ur. När jag dessutom insåg att jag hade feber så var det bara att gå och lägga sig igen.

Vid halv tio fick jag i mig lite smörgåsar och kunde kolla på lite Netflix. När jag insåg att jag skulle ha en hel dag hemma så tänkte jag att jag skulle kunna få lite gjort. Men det kände inte min kropp för. Så det har varit att vandra mellan fåtöljen och sängen där jag studerade insidan på ögonlocken. Så pass att jag har ont i varenda led just nu. Jag ser inte fram emot att gå och lägga mig.

Under hela dagen har det kännts som att mackorna från i morse har åkt hiss i halsen. Som om det var något som inte ville att den skulle fara ner. Så när jag vid halv tre kände att det kanske var dags att ta något mer så tog jag ett par skivor smörgåsskinka. Det var dumt. Det vände direkt och kom upp igen.

Fördelen med det var att plötsligt mådde jag bättre. Så då fick jag i mig lite knäckebröd. Utan smör. Med vatten. Living the good life. Så nu blir det te och Mythbusters innan jag ska ner i sängen igen.

Så blev det med det

Det har varit en lugn vecka. Jag har fått en hel del gjort och det känns ju skönt att kunna lösa sådant som måste göras. En gammal surdeg fick sin lösning i dag när vi äntligen fick en utbildningspärm som vi har försökt få tag på i snart ett år. Nu ska vi bara se till att scanna in den.

Det var bara fredagen kvar, jag skulle bara ha en lektion och sen skulle det spelas innebandy och sen skulle jag hålla fredag. Så blev det inte riktigt. Jag vaknade med ont i halsen. Eller i halva halsen. För det är bara på högersidan som jag har ont. Jag vet inte om det är mandeln på den sidan som är inflammerad men något är det. Lutar jag huvudet bakåt så gör det ont när jag sträcker ut halsen. Jag har nog en lätt feber också.

Därför blev det ipren istället för fredagsvin och jag har spenderat en timme på rygg i sängen redan. Snart ska jag bädda ner mig ordentligt. Jag kan säga att jag är lite fundersam när det kommer till att jag bara har ont i halva halsen. Det verkar lite skumt. Jag hoppas det släpper, annars får jag ju lägga tid på att kolla upp det. Det är ogärna något jag gör, går till doktorn alltså. Det känns som om jag har trevligare saker jag kan göra med min tid.

 

Söndagswhiskey

Så sitter jag här en söndagskväll med en whiskey bredvid mig. Det hade ju kunnat vara som vilken normal söndag som helst men det är inte riktigt vilken söndag som helst. Jag kände det redan i fredags men jag ignorerade det till förmån för innebandy och innebandyfest. Om det talar vi inte mer än att det blev en ordentlig lagfest och det hoppas vi det blir fler av. Men kanske inte så ofta.

2016-10-30-12-39-31

När jag vaknade i går morse så insåg jag att det där jag förträngt inte gick att förtränga längre. Jag hade rejält ont i halsen. Jag kunde inte prata ordentligt heller men det misstänker jag hade mer att göra med att vi stod på Fox and anchor och vrålsjöng mitt i natten. Eller i alla fall gjorde jag det. Det bättrades under dagen men jag har haft ont i halsen hela vägen.

Så lördagen gick åt till att sova, dricka vatten och klaga över att jag dragit på mig en förkylning. Det blev en frukost eller kanske snarare brunch på bacon och ägg. Dagen efter är fett och salt det man behöver, kanske inte det min hals behövde men ändå.

En sak som jag märkte när jag vaknade i morse var att jag hade ont i tänderna också. Under natten har jag, förutom sovit väldigt dåligt, bitit ihop för att inte svälja. Vilket antagligen har gjort så att jag har mer eller mindre flyttat på tänderna. Det tog ett tag innan jag kände att jag kunde bita ihop ordentligt igen. Därav whiskeyn, i natt vill jag sova lite mer ordentligt och det hoppas jag att whiskeyn kan hjälpa till med.

Så det har inte blivit studerat eller tränat i helgen. Det första var ett val jag gjorde tidigare och det andra är ju något jag är tvingad till. Så vad händer med utmaningen? Jag ligger ju lite före och jag räknade på det i förmiddags. Just nu har jag 20 pass avklarade och det betyder ju att jag har 35 pass kvar. När jag räknade inför så räknade jag med 5 pass i veckan och gör jag det nu så har jag 40 möjliga pass kvar. Vilket betyder att jag kan missa fem pass och ändå gå i mål till julafton. Sen vet ju den nogräknade att jag hittills har gjort 6 pass i veckan vilket skulle innebära att jag har 48 möjliga pass kvar. Vilket helt plötsligt gör att det är helt lugnt att missa 13 pass. Så mitt mål är att ligga lite lågt veckan som kommer. Jag hoppas jag är kry nog att vara med på innebandyn denna veckan som går av stapeln på onsdag då det är lov nu.

Så nu ska jag avsluta min whiskey och sen ska jag hälla i mig en mugg te. I morgon är det arbete och det är också då jag ska börja plugga igen. Sen drar ett projekt igång på tisdag och det lär jag behöva ork och tid för att klara av. Men det kommer jag eventuellt berätta mer om framöver.

Bortkastad dag

Efter bion igår så blev jag sittande. Tog en öl och sen blev klockan halv två. När jag vaknade i morse var jag inte så pigg. Huvudvärk och allmänt seg. Så jag har gått som en zombie hela förmiddagen. Inte ens en dusch och rakning hjälpte.

Så efter min brunch vid elva så tänkte jag göra ett försök att plugga. Jag kom inte längre än till fåtöljen. Näsan var täppt och jag trodde huvudet skulle sprängas. Till slut tog jag en tupplur för att se om det kunde jaga iväg i alla fall en del av huvudvärken.

När jag gick upp så kom jag på stt jag inte hade tagit fram någon middag. Jag passade på att ta en väldigt stilla promenad när jag ändå gick till affären. Jag vet inte om det var febern eller ansträngningen som gjorde att jag svettades. Det var förvisso ganska varmt ute.

Efter en ganska rejäl middag så kände jag mig lite bättre och satte mig för att kolla Netflix. Snart genom andra säsongen av Gilmore girls och det slår mig att jag har tidigare hoppat mellan säsongerna och ser repriser och blandar ihop allt. Ska bli skoj att se hur det slutar till sist.

Nu ska jag sova. Den här bortkastade dagen är slut enligt mitt vidkommande. Jag hoppas att jag mår bättre i morgon och att jag kan läga ett antal timmar på att plugga. Jag behöver det verkligen.

En gammal vän

Så jag kände febern komma igår. När jag parkerade blien så var jag matt. Jag satt och såg upp på lägenheten och ville egentligen bara sitta kvar där till febern släppt igen. Mem jag släpade mig upp till lägenheten. Jag hängde upp kavajen, skjortan och byxorna på glagar även om jag bara ville kasta mig i sängen. Sen svalde jag ett par ipren och plockade fram täcket för jag var säker på att frossan skulle komma vilken sekund som helst.

Men det hände inte. Jag låg och svettades och jag somnade till slut. Vaknade ett par gånger och inte förrän klockan var elva kände jag att det var tid att gå upp. Då hade jag missat melodikrysset och febern var kvar, om än något lägre. Vad värre är så hade en gammal vän kommit på besök igen. Rosfebern är tillbaka.

Så det blev ett samtal och senare ett besök på helgmottagningen där det konstaterades att det var Rosfeber igen. Snabbsänkan visade 160 vilket är högt och jag är därför satt på antibiotika. Tio dagar och även i år kommer jag gå in i semestern på antibiotika. Förra året var det lunginflammation och nu detta. Det är bara lite drygt två månader sedan jag hade rosfeber senast och jag börjar undra vad som håller på att hända. Det är tredje antibiotikakuren på ett år.

Det känns ändå som att det är lindrigare denna gången, kanske för att jag kom igång med antibiotika tidigare. Förhoppningsvis missar jag inte jobb och studier. Eller rättare sagt så skulle jag pluggat hela dagen idag men feber och studier går inte riktigt ihop men jag får väl se om det kan bli något pluggat i morgon. Tanken var att jag skulle spendera kvällen med netflix. Men så insåg jag att strömmen gått och nätverket ligger nere. Som tur är kan jag ju dela ut telefonens nät men jag hoppas strömmen kommer tillbaka igen snart.

Något på gång

Något är verkligen på gång. Kroppen säger det till mig. Ingen feber än men hela helgen har jag varit trött och jag har sovit middag, djupare än normalt. Jag har ont i halsen, ingen feber men jag har en konstig smak i munnen. Som om bär man vaknar och är bakfull och munnen är helt uttorkad. Men jag har inte kunnat få bort det under hela dagen.

Jag tog mig ut på en liten tur med bilen strax innan två. Tänkte gått en runda men det vädret som visades upp gjorde att bilen kändes mer lockande. Jag var tvungen att komma ut. Om inte annat så för att jag behövde tömma kattlådan.

Jag har dammsugit i alla fall. Det tog en stund innan jag kom igång och i ärlighetens namn så går det snabbare att göra det än att våndas över det. Jag har nog pluggat en hel timme idag. I alla fall 45 minuter.

Det känns som jag har slem i halsen. När jag hostar så känns det som att någon har slagit mig över revbenen. Jag ska inte måla fan på väggen men jag tror att jag har en förkylning på gång. Minst. Med tanke på att jag har ont på båda sidorna när jag hostar så vill min hjärna ha det till dubbelsidig lunginflammation. Är jag inte lite pustig när jag går i trappor?

Jag tror inte det är något sådant men vi får väl se hur jag mår när jag vaknar. Vill ju inte vara sjuk nu. Det är inte många veckor kvar till studenten. Å andra sidan var det just det jag sa när jag fick lunginflammation förra året. Bara några veckor kvar sen får jag vila. Denna gången ska jag lyssna på min kropp. Jag har ingen feber än så länge men kommer den så får jag kolla upp det här.

Det kan ju vara en helt vanlig förkylning som kommer av en varm period då jag gärna öppnat fönstret på bilen. Och balkongdörren om natten. Jag vet att kyla inte orsakar förkylningar men det i kombination med stress kan ju leda till sjukdomar. Ja ja det ordnar sig säkert. Antagligen är det bara en lättare förkylning. Även om även dessa är dödliga för oss män.

I morgon

Dagen idag började som igår. Upp och ta piller och så ner i sängen igen. Sen upp för att äta frukost och starta dagen. Sen började jag titta på studierna. Kollade vad det är för litteratur till nästa uppgift. Det mesta finns på nätet och boken som behövs hade jag i hyllan. Jag tog fram den och bläddrade lite förstrött i den, sen tänkte jag att jag kan ta det senare.

Nu sitter jag här, inte har jag tagit tag i den där boken, inte heller har jag strukit tvätt. Jag har latat mig hela dagen. Även om man kanske inte kan kalla att rehabilitera sig för att lata sig så är det ändå känslan jag har. Jag insåg att jag behövde lite ordentligare mat i mig än mackor så jag tog mig ner till korvkiosken strax efter 18.00. Det var första gången jag var ute idag. Det känns lite absurt. Jag har antingen suttit och kollat netflix eller så har jag legat och kollat netflix. Visst jag har kollat ett youtubeklipp om betygsbedömning som universitetet delade också. Det tog en kvart.

Jag tittade ut innan så såg jag att bilen var borta. Köparen kom igår från Markaryd och tittade på den. Han trodde det var 100Hk motor i den och lät en aning besviken när han såg att det inte var det. Jag tänkte att då får jag inte den såld. Men han behövde en bil och till slut hade jag inte bara sålt bilen utan även sommardäcken som låg i källaren. Han fick det till ett bra pris och jag fick tillbaka det jag lagt ut den senaste tiden på bilen. Så idag har han varit och hämtat den. Det känns konstigt varje gång jag tittar ut nu och inte ser min bil där.

I morgon ska jag ta tag i tvätten och börja plugga. I morgon.