Bättre än väntat

Det är fredag igen. Jag sitter här och lyssnar på podden Snedtänkt nu när det äntligen är fredag igen. Det har varit en ganska tuff vecka. Det är skönt att veta att jag får sova ut i morgon, något som behövs. Jag försov mig idag. Eller försov mig är väl att ta i. Jag hade inga lektioner innan lunch så egentligen kunde jag ligga kvar ännu längre om jag hade velat men det kändes ganska bra att komma in och förbereda lektion och i alla fall fundera över att plugga. Sen att det inte blev några studier eftersom arbetet kom i mellan.

Det är sjätte dagen på pulverdieten och jag känner att det funkar bra. Jag trodde det skulle vara värre. Igår var det dags för personalfys och jag kan väl inte säga att jag hade så mycket kraft att komma med när det skulle hoppas, göras burpees och annat. Men jag har åtminstone inte träningsvärk idag. Jag trodde dock att magen skulle skrika när jag kom hem men det var inte så farligt. En banan efteråt och så tog jag en liten bit knäckebröd med smör till kvällssoppan gjorde susen. Jag borde ju inte orka så mycket när jag går runt på 600-900 kalorier om dygnet.

Idag var det ju även innebandy och där är det lite svårare att ta det lugnt. Speciellt när vi bara är nio spelare. En avbytare i ett lag och fyra på plan. Det var liksom inte läge att maska. Det var bara att köra på stenhårt till dess att man inte hade mer att ge. Vila fick man göra som back. Så åter igen blir det en bit knäckebröd till kvällssoppan. Det kan jag tycka att jag är värd nu.

Det är två veckor kvar till lovet. Det känns som att det ska bli skönt att kunna ta det väldigt lugnt en vecka. Sen går det fort mot sommarlovet.

Hjärnans kraft

Det var som om vädret inte ville att jag skulle ta cykeln till jobbet idag. Jag kollade på yr.no hur vädret skulle bli och fick beskedet att det skulle vara ganska kraftigt regn på morgonen och sen skulle det bli bättre. Jag tittade ut och såg att gatorna var våta men det verkade inte regna. Så jag läste tidningen en stund och hörde hur det började blåsa allt mer och när jag tittade ut vräkte regnet ner. När jag var på väg ut så hade det slutat igen. Så jag tog cykeln men jag fick ett par små duschar under färden till jobbet. Inget allvarligt dock.

När jag satt och fixade lite innan första lektionen så frågade en kollega vad jag hade gjort på kinden. Jag var alldeles röd på ett litet område. Han tänkte att det kunde vara att jag hade rakat mig lite hårt just där. Så jag kollade mig i spegeln och det var mycket riktigt ett område på kinden som lyste ilsket rött. När jag vred på huvudet såg jag att det var ett område i nacken också. Jag började bli orolig. Tänkte att det kunde vara feber. Kollegan föreslog bältros men jag trodde det var rosfebern som kommit tillbaka och denna gången satt sig i ansiktet. För visst kände jag mig lite hängig, lite febrig. Ju mer jag tänkte på det desto sjukare kände jag mig.

Det gick så långt att jag inte tog strid när en elev kom och ville göra något annat istället för att svarva och fräsa vilket är det jag lär just den klassen. Jag var ju febrig och på väg att få rosfeber. Så jag tog det ganska lugnt under morgonen. Eleverna börjar bli så pass självgående nu så att jag kan släppa dem lite fritt.

När det närmade sig frukost så stod jag och funderade. Kunde det vara så att de där röda märkena som då hade slutat vara så flammande röda, haft något att göra med att jag hade fått kämpa när jag cyklade till jobbet? Kunde det vara så att den feber jag kände inte alls var feber utan bara något som min hjärna påverkat mig till att känna?

Nog var det så. Sedan de tankarna kom in i mitt huvud så har jag mått bättre igen. Jag insåg att när jag får rosfeber så får jag snabbt ganska hög feber och sen kommer rodnaden, som i mitt fall suttit på benet. Kanske är jag inte helt hundra på topp, jag har varit lite snuvig och jag har sovit dåligt, men jag är inte på något vis sjuk. Det var nog bara en sak som min hjärna lurade mig till att känna.

Pust

Frågan är om man ska bli orolig. Jag har känt mig ganska pigg idag men värmen som har kommit har gjort att allt har tagit lite mer kraft än vanligt. Eller jag hoppas att det är värmen så att det inte är något annat. Jag tog en liten stund på sängen och när klockan ringde efter 45 minuter så var jag inte alls redo att sätta mig upp. Snarare tvärt om. Då blev jag lite fundersam.

Igår satt jag här och tänkte att trots att jag gillar min väska som jag har när jag tar mig till och från jobbet så är den allt annat än ergonomisk. Det är en vacker axelremsväska och med datorn i så blir det en väldigt sned belastning på ryggen när jag går eller cyklar till jobbet. Med andra ord borde jag skaffa mig en ryggsäck som kan ta min dator. Fjällräven gör en version av Kånken som är lagom stor. Förvisso lagom dyr också.

Så jag satt här och funderade fram och tillbaka. Ska jag beställa den eller ska jag strunta i det? Så kom jag på att i garderoben så står det en väska. En Samsonite, som jag köpte för snart ett år sedan när jag skulle åka till Sandviken för att vara med på en konferens. Då ville jag ha ett handbagage utan hjul och utan teleskophandtag som bara tar en massa plats. När jag kom hem med väskan så insåg jag att den förvisso skulle rymma min dator men inte speciellt mycket kläder. Så jag åkte med min gamla fina lumpenväska. Men igår plockade jag fram den där väskan och tänkte att jag ska testa den. Den har remmar för att bära den på ryggen om man vill, den är inte så vacker men det är ju en rejäl väska och det är ju dumt att kasta bort. Så i dag var första testet och datorn passade perfekt och det var skönt att cykla med grejerna på ryggen istället för hängande vid sidan. Så kanske kommer ryggen att säga tack och känna sig lite bättre framöver.

Men det är inte bara ryggen som oroar mig idag. Det är orken, eller den totala bristen på ork. Det är sanslöst vad sliten jag känner mig idag och då har jag inte ens tänkt på att plugga. Jag vet att mitt schema den här hösten är värre än det varit tidigare men det här är ju löjligt. Om jag ska ha någon chans att klara av studierna med så måste jag hitta någon form av kraftkälla att koppla in mig på. För nu är det slut i tanken. Men det kan som sagt bero på värmen som har kommit tillbaka. Vi får väl se.

Hemma igen

Äntligen hemma igen. Först tre föreläsningar och sen satte jag mig i bilen och åkte hem. Lämnade bilen tog min egen och åkte iväg till KomTek för att försöka inspirera ungdomar till att välja industritekniska programmet. De var lite blyga och tysta men kanske lyckades vi nå någon.

Nu väntar snart sängen. Återkommer i morgon.