En gnutta flax

Idag tog jag mig in till stan för att förena nytta med nöje. På Espresso House kan jag ju nå två Pokestops samtidigt som jag kan plugga och dricka dyrt kaffe. Det känns som en win win i min bok. Idag höll det dock på att ta en ända med förskräckelse.

Det bord som jag brukar sitta vid var upptaget så jag fick välja ett annat. Det är inte helt optimalt i min bok men jag kunde inte gärna köra väck de som var där före. Men just som jag satt där och läste om didaktik, jag tänkte att jag måste skumma genom den sista texten också, så förnimmer jag något i ögonvrån.

När jag vänder blicken mot det så ser jag en liiiten fågelskit. Den har lyckats landa på servetten, en knapp cm från min telefon och den lilla laddare jag hade med mig. Jag riktar blicken uppåt och ser, bokstavligen rakt ovan för mig, en fågelröv. Jag har med vindens hjälp precis undgått att blivit ner skiten av en liten gråsparv. Det sägs ju att om man blir skiten på av fåglar så är det ett tecken på tur men jag vet inte.

När jag var på väg hem så märker jag att det blåser upp mer och mer och molnen som far över himlen är inte direkt muntra. Men jag traskar på i vanlig takt och tänker inte så mycket på det. Förrän jag kommer hem och upp i lägenheten. För efter bara några minuter märker jag att regnet vräker ner ute. Så trots att jag slapp bli ner skiten så hade jag tur med vädret.

Så idag är det äntligen dags. Jag ska se Suicide Squad, jag borde ju uppmärksammat att det är i dag den har premiär och inte i torsdags. Jo jag har kollat kalendern både en och två gånger och jag är säker på min sak. Tyvärr ska det ju regna hela kvällen så jag får ta bussen till stan. Men det kan det vara värt.

Kurragömma

Ni har hört det förr, men idag stämmer det mer än någonsin. Jag är trött. Jag har inte sovit dåligt. Däremot har jag inte sovit så mycket. Igår gick jag runt här hemma och klockan började närma sig tio på kvällen när jag av någon anledning gick ut i hallen och tittade efter plånboken. Den låg inte där den skulle vara. På en byrå i hallen har jag en skål jag svarvade en gång i grundskolan. I den lägger jag nycklar och plånbok när jag kommer hem, då vet jag var de är även om jag skulle byta byxor eller ta en annan jacka när jag ska gå ut. Men nu låg bara nycklarna där.

Första tanken var att jag glömt den i arbetsbyxorna och pulsen gick ner något. Tills jag insåg att jag hade handlat på vägen hem. Med andra ord var den inte på jobbet. Pulsen ökade igen. Jag började leta bakom byrån, jag kände genom byxorna och kollade genom jackan och garderoben ifall den hade ramlat ur när jag hängde in jackan. Den fanns inte där. Då kände jag på ytterdörren. Jag hade glömt låsa. Då rusade pulsen iväg. För vid ett tillfälle under kvällen så hade min skygge katt rusande genom rummet som om något hade skrämt honom. Hade någon gått in och tagit plånboken? Jag kollade genom lägenheten noga men den fanns inte någonstans. Jag satte mig ner för att fundera över var den kunde vara. Hade någon gått in i lägenheten hade de ju inte tagit enbart plånboken, som enbart innehåller kort och struntat i bilnycklarna som ligger på samma ställe. Det försökte jag övertyga mig om. Det gick inte så bra.

Jag började kolla upp nummer för att spärra kort. Jag hade ju pengar hemma så jag skulle ju klara mig utan kortet en vecka. Sen kom jag på att det var ju inte bara mitt mastercard, det var ju körkort och tankkort också. Jag satte mig i soffan och funderade på hur jag skulle lösa allt. Om jag inte har något körkort så har jag ingen id handling för att hämta ut ett nytt körkort när det kommer. Då slog det mig. Bilen! Givetvis hade den ramlat ut där. På med kläderna och ner till bilen, jag lös runt med mobilen för att se om den låg där men hittade inget. Så det var bara att gå upp igen. Jag var övertygad om att den var borta.

2015-11-20 20.09.00

Klockan hade börjat närma sig midnatt och jag funderade på om jag kunde tappat den på maxi. De öppnar ju klockan sju och jag skulle kunna stanna till där innan jobbet för att fråga. Men jag vågade ju inte lämna kortet ospärrat till morgonen. Det kan göra ganska mycket under några timmar. Så jag slog numret till banken. Och hamnade i en kö. Strax innan midnatt en torsdagkväll var jag alltså inte ensam om att behöva spärra ett kort. När rösten kom tillbaka andra gången och sa att jag hade plats ett i kön så slog en tanke mig. Jag hade aldrig tittat i det där utrymmet som är på dörren i bilen. Där man har isskrapor och godispapper.

Motvilligt la jag på luren. För vid det här laget hade jag accepterat att plånboken var borta och det enda rationella vore att vänta på att någon skulle svara. När jag kommer i det stadiet så slår jag ifrån mig alla argument om att det kan vara på något annat sätt. Men jag tvingade ut mig i mörkret igen. Och där låg den, bland isskrapor och godispapper hade den landat. Jag var väldigt nära att spärra kort och förlustanmäla körkortet. Hade jag gjort det hade jag nog skrikit rakt ut i morse när jag kom ut och skulle ta fram isskrapan för att skrapa rutorna. Istället kom jag i säng halv ett och det tog en stund innan adrenalinet hade lagt sig.

Så jag har fått fyra timmars sömn i natt. Det var ingen bra uppladdning för jobbet idag. Som tur var så är det ju praktiktid och dagen skulle ägnas åt besök av en elev i Unnaryd. Så dagen har inte varit så betungande och jag kunde avsluta till lunch. Sen efter dagens skivinköp så landade jag på soffan ett par timmar. Det behövdes annars hade jag nog inte klarat av att plugga idag.

Hade ju tänkt skriva om skivfynden jag gjorde idag men det här blev så långt att jag tror jag tar en öl till och lägger mig på soffan istället. Det känns som att jag har förtjänat det.