Detta ständiga tvivel

Onsdagar är ju bra dagar för mig nu för tiden. Jag behöver inte stressa på morgonen och även om jag nog hellre hade haft lektion på förmiddagen istället för på eftermiddagen så är det ganska skönt att kunna komma in på jobbet och veta att jag har tid till att göra saker som måste göras. Det känns som att jag tjatar om det men det är så härligt att känna att jag har tid där jag kan planera och ordna sådant som måste göras. Det är jag inte riktigt van vid. Det är något jag behöver vänja mig vid och som jag hoppas kommer fortsätta på det sättet även i framtiden. I alla fall så länge jag har studier att ta hänsyn till. Då vill jag inte behöva ta med jobbet hem även om det är en del av yrket.

Sen var det ännu en träff i BFL gruppen idag. Det är ju något som ligger och gör min arbetsdag längre och vi vet ju alla vad man tycker om saker som gör en lång arbetsdag längre. Det är inte kul. Sen att jag kan se nyttan med det eller i alla fall har fått en hel del input därifrån gör ju att det är intressant men samtidigt är det något som är ganska långt bak i prioriteringslistan. Vilket gör att man blir lite chockad varje gång det kommer upp att det ska göras. Och då gnäller man ju lite över det.

I förmiddags så satt jag och funderade högt med min yngre kollega om min frågeställning. Då hade jag en väldigt klar blid över hur jag ville ha den och tyckte den var briljant. Sen skulle jag ju sätta mig och jobba igen och tänkte att jag tar tag i det när jag kommer hem. Nu när jag satte mig med det och började skriva så kändes det bara blaha. De möjligheter jag såg med den under förmiddagen är nu som bortblåsta. Just nu tvivlar jag en hel del på den. Jag fick ju en återkoppling på en uppgift från min mentor på universitetet om att det kan vara bra att vara en tvivlare, men just nu är det mest bara jobbigt. Men jag måste bara sätta mig och polera den och forma om den lite så ska det nog bli bra. Jag ska skicka iväg en fråga eller två mot rektorshåll också för att få lite mer input till mina tankar.

Men det ska jag inte göra nu. Nu ska jag ta det lugnt och fortsätta arbeta mig in i 1984 som jag påbörjade igår kväll i stället för att sova. Det är ju en annan fördel med att ha en lugn förmiddag, jag kan unna mig en sen kväll mitt i veckan. Men jag ska inte göra någon vana av det tror jag.

Tvivlaren 

Mitt i allt som ska göras och lösas, så smyger det in. Tvivlet. Så ovanpå det verkar Twitter blivit ett polariserat hål av hat. Och ska man gå efter Facbook med så kan man nästan dra hela landet över samma kam. 

Alla har en åsikt och skriker ut den allt högre i en kakafoni som blir värre för var minut. Skriker man inte själv så hejar man på och applåderar. För alla måste välja sida. Antingen eller, inga nyanser. För en tvivlare är det inte lätt. 

Att vara mänsklig och kännande är ute, hatar du inte den som tycker annorlunda är det detsamma som att du gillar dem. Då kan du klika gärna ansluta dig till dem. 

Allt jag vill är att man ska tänka efter, blunda och verkligen känna efter. Men det verkar vara för mycket begärt. Men vad vet jag? Jag är bara en sketen yrkeslärare som behöver se över sina socialamedie vanor. Snarast.