Tankar i natten 

Så det går mot höst. Jag gillar hösten men det känns som om det är en annorlunda höst i år. Det är det givetvis, ingen höst är den andra lik och i år börjar jag plugga. 

Jag lyssnar på Winnerbäck, det känns som att det blir en sån höst. Jag måste ha något att se fram emot i höst. Jag behöver någon. Någon som kan hjälpa mig att rikta om tankarna från jobb och allt som händer i världen. En positiv influens i mitt liv. Annars kommer tvivlet i mig att ta överhanden och det kommer dra ner mig. För hur mycket tvivlare jag än är så finns det en positivitet där längst inne.

Jag kan se mig gå längs Nissan till hösten, i min rock och min hatt, löven som färgar träden i rött och gult. Jag önskar att jag inte går där ensam så länge. Men önskan och tro är sällan samma sak. 

Kanske borde jag åka iväg någonstans, men å andra sodan, att gå ensam längs Nissan eller genom Berlin det kan ju faktiskt kvitta. 

Kanske är det åldern, men jag börjar bli trött på ensamheten. För första gången på länge känner jag mig så ensam som jag är. Eller så är det bara för att jag lyssnar på Winnerbäck. Han är ju en fluffig boll av ångest. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.