Too much joy

2016-12-04-16-32-53

Too much joy – Cereal killers

Jag tog den här skivan för jag trodde att bandet hette Cereal killers. Det roade mig. Sen såg det ju ut att vara en någon form av 90-tals alternativ rock eller pop band. Jag fick rätt på att det var ett alternativ band. Men jag hade problem att hitta någon information om dem. Tills jag sökte på Too much joy istället. Då gick det lättare.

Too much joy är ett band som startade 1987 och för en gångs skull är det just genombrottsskivan jag har fått tag på. Inte för att det är något jag har hört tidigare och då var det ändå något som jag troligen skulle gillat när det begav sig. Även om jag kanske inte skulle erkänt det då. Som det alternativband man är så låter det lite slappt ibland men det är ju tidens anda som skiner genom.

Det är ett band som är väldigt textdirvet. Det kan man nästan se på låttitlarna.  Susquehanna hat company och William Holden Caulfield är bara två och det gäller att hänga med för inte sällan går det fort.

Bandet höll på fram till 1997 då man helt enkelt slutade för at tman tyckte att kommersialismen hade tagit bort glädjen (joy) ur musiken. De har återförenats men det har inte blivit några nya skivor.

Det är också ett band som haft en del problem med lagens långa arm. Bland annat så fick de spendera en natt i arresten när de som ett stöd till gruppen 2 Live Crew som blivit arresterade för obscenitet och en skivförsäljare hade blivit arresterad för att sälja deras musik. too much joy tog saken i egna händer och gjorde en protestspelning där de framförde 2 Live Crew låtar från albumet As nasty as they wanna be.

Men det kunde gått värre ändå. Under en konsert spelade de sin version av LL Cool Js that’s a lie. Gruppen var väl medvetna om att det i publiken fanns ett antal vakter från Secret Service som gruppen visste inte är kända för sin humor. Därför tog sig sångaren tiden att förklara att i låten kommer ett parti där sångaren säger ett uttalande och sen hoppar gruppen in och skriker ”That’s a lie”. Sångaren fortsatte sen med att förklara att det var så att han en gång hade röstat på Clinton, den då sittande presidenten, men att han nu på grund av en del beslut Clinton tagit ville strypa honom, men att det alltså inte betydde att han ville göra det på riktigt. Som sagt så är Secret Service inte kända för att ha humor och de agerade på det som att det var ett hot och kom in och förhörde gruppen tills de var övertygade om att de inte var ute efter att mörda presidenten.

Hade de då hört att de efter den låten presenterade I want to poison your mind, som de just för den här kvällen döpts om till I want to poison the president, då hade det nog inte bara blivit förhör. Det tros vara så att publiken jublade så högt att just det undgick Secret Service öron.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.