Wreck on the highway

Så jag var hos min bror på kalas idag. Klockan blev efter åtta innan jag åkte hemåt igen. Då var det mörkt och temperaturen hade krupit ner runt nollan. Jag fick skrapa rutorna på halva bilen. Andra halvan kunde jag torka av bara. Men på sina ställen såg man hur det gnistrade över asfalten. Så jag tog det lite lugnt när jag åkte iväg. Men ni vet hur det är, efter ett tag tänker man inte på det så mycket, man är ute på en större väg och allt går bra och hastigheten åker upp igen.

Jag hade lämnat Osby bakom mig och vägen är bred och tämligen rak men efter en krök så såg jag en bil på håll. Först såg det ut som att den hade parkerat lite dumt, men när jag närmade mig så insåg jag att det var varningsblinkersen som var på. Jag bromsade in och passerade bilen sakta. Det såg inte ut att sitta någon i den och där var ingen polistejp på den så chansen var att jag var först på plats.

Jag stannade och tände lampan på mobilen när jag gick ut ur bilen. Det var tyst. Men jag tyckte jag hörde röster någonstans, men jag tänkte att det var nog bara min radio jag hörde. Jag ropade för att se om det var någon i närheten, för bilen var tom. Vindrutan låg bredvid bilen och det var tydligt att bilen varit ner i diket och eventuellt har den voltat också. Vet ni hur tyst det är när man är långt från närmsta bebyggelse? Det är öronbedövande tyst. Inga bilar kom och jag stod där och tittade på det där blinkandet. Jag satte mig i min bil och där missade jag en grej som jag kommer till senare.

Dikeskörning

Jag ringde polisen och de tyckte det verkade konstigt att det inte var någon i närheten men de skulle kontakta en bil och även ringa upp ägaren till bilen. När jag lagt på kom ännu en bilist som stannade och jag förklarade läget. Jag hade ringt polis och nu skulle jag själv åka från platsen. Så han satte sig i sin bil och åkte iväg. När jag satte mig bakom ratten och skulle starta bilen så hände inget. Den försökte dra runt startmotorn men det var för dåligt med batteri efter att bilen stått still med lyset igång. Min första tanke var att ringa min bror som bodde en halvtimmes bilväg bort. Men problemet med det var bara att ingen i familjen var körbar. Alla som hade körkort hade druckit någon form av alkohol under kvällen.

Så där satt jag i mörkret. Tanken var att vänta en stund med bilen helt avslagen för att se om batteriet återhämtat sig något. Men då kom det en bil och jag kände att jag var tvungen att slå på lyset igen för att inte utgöra en fara för andra. Bilen stannar och ut ur baksätet kom ett par, inte helt nyktra, herrar. Efter att jag förklarat läget med bilen som står i diket så förklarar jag min situation. De ställer upp på att försöka putta igång mig. Vägen sluttade svagt uppåt på det håll jag var på väg så de sa åt mig att lägga i backen så skulle de putta igång mig baklänges. Efter en liten sträcka släppte jag upp kopplingen och bilen gick igång lätt.

Efter jag hade tackat dem så mycket så for vi på var sitt håll. Jag mot Halmstad och de mot Osby. Jag lättade på gasen på vägen hem och funderade över den där bilen. Springsteens Wreck on the highway från plattan The River dök upp i mitt huvud och jag lyssnade på den ett par gånger medan jag funderade på vad som hade hänt och var föraren blivit av.

Det var när jag kom hem och slog av tändningen på parkeringen som jag kom på att de där rösterna jag hade hört inte kunde vara min radio, för den hade jag inte igång. Antingen hade jag inbillat mig eller så var det någon där som inte ville svara när jag ropade. Jag vet inte men jag förutsätter att jag inbillade mig.  Jag kollade upp bilen på nätet så jag vet så mycket att den inte var anmäld stulen när jag hittade den. Jag hoppas att föraren är okej. Men jag kommer kolla tidningarna för att se om där står något på måndag.

En kommentar till “Wreck on the highway”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.