Titta i spegeln

OM alla andra är idioter är det nog dags att ta sig en titt i spegeln. Oavsett hur man känner inför andra är det bra att komma ihåg bibelns ordspråk. Du ser grandet i din broders öga men inte bjälken i ditt eget. Det finns så mycket sanning i det, speciellt i dagens läge där alla försöker visa upp en perfekt bild på sociala medier.

Istället för att stilla reflektera över saker och ting går vi till anfall utan att tänka över huvudtaget. Det leder sällan framåt utan stör istället våra chanser att komma någonstans alls.

Vad händer om du inte slutar?

Vi påbörjar massor av saker hela tiden, och vi är vana vid att göra det, men ofta tänker vi kortsiktigt. Jag måste träna för jag har ont i ryggen, eller jag måste äta bättre så jag går ner några kilo.

Vad skulle hända om vi inte slutade? Det kommer ju en tid när man kommit igång med träningen och så blir man sjuk eller skadad. Då tränar man ju inte, man vill inte förvärra skadan. Oftast går man inte tillbaka till träningen som sen, man minns ju hur jobbigt det var att starta upp. Samma sak när man nyttigt och tycker man varit duktig så man kan ge sig en present.

Jag tänker ofta på det då jag försöker äta bättre men ibland blir man sugen på pizza eller godis. På senare tid har jag då stannat upp och tänkt, vad händer om jag inte slutar äta nyttigt? Det har inte testat så det blir en ny erfarenhet. DÅ blir det lättare att ta de bra besluten.

Utkastet är alltid skit

Det första utkastet till vad som helst är skit. Det är ett citat som tillskrivits Ernest Hemingway och det är väldigt talande. Vi lever i en värld där allt vi gör verkar visas upp. Alla, i stort sett, har någon form av socialt media att tillgå. Det vet vi ju att där kommer den redigerade bilden av ett liv fram.

Vår hjärna vet inte det, trots att den ska vara så intelligent. Därför drivs vi mot att tro att det går att skaffa sig det perfekta livet. Det ser ju dessutom enkelt ut. För den redigerade bilden som visas upp visar inte det första utkastet. I många fall inte heller andra eller femte försöket.

Man visar det färdiga. Det leder oss att tro att vissa klarar av allt direkt, men så är det givetvis inte. Det första utkastet är skit, men det är något du kan lära av. Det är därför vi gör saker om och om igen. För att lära oss av dem.

Stanna upp, tänk om

När du börjar tänka på saker som ännu inte har hänt, var då på din vakt. Din hjärna är bra på att måla upp bilder och eftersom de kommer från din egen hjärna är det väldigt lätt att tro på dem. Oavsett hur konstiga de än kan verka.

Ofta har vi en förkärlek att tro på, framförallt, de hemska bilder som kommer upp. Oavsett om det är bild av att du förlorar jobbet, eller att något jobbigt ska hända. Låter du det pågå för länge kommer det förstöra din nattsömn och kanske även dagen efter.

Du bör därför undvika att låta hjärnan måla upp bilder av det som ännu inte har skett. Vilket naturligtvis är lättare sagt än gjort. Speciellt om du, som jag, varit duktig på att lite på din hjärna. Den ska ju trots allt vara det intelligenta organet. Det viktiga är dock att veta att du kan stoppa det. Det är dessutom ganska lätt.

Stanna upp i tanken och säg till dig själv ”Men detta har ju inte hänt än”. Det får hjärnan att stanna till. Då har du din chans att göra något annat för att skingra tankarna helt, eller fortsätta ätts äga till dig själv hur dumt det är att försöka förutspå hur morgondagen ska bli. Det viktiga är att du gör en av de två, för annars kommer hjärnan att rulla igång filmen igen och då blir det svårare att stanna upp igen. För även hjärnans förmåga att måla upp dystra framtidsbilder främjas av repetition.

Följ med när det flyter

Plötsligt stämmer allt och dagen bara flyter på. Även om det finns saker som man då och då stannar upp på så rullar allt ändå på så att man funderar på om de senaste dagarna bara varit inbillning. Men det har de ju inte varit.

Allt det där jobbiga som man känt finns där men just nu väljer man att inte se det. Man väljer ett annat perspektiv och det är som att sitta i lä mitt i solen en vårdag. Allting vaknar i en igen.

Då är det lätt att göra upp planer för framtiden och säga ja till saker. Det är när det vänder igen som du får ett kvitto på om det du gjort har varit rätt.

Tillåt dig att stanna upp

Ta hand om dig själv, ingen annan kan säga till när det blir för mycket för dig. Ofta när det handlar om personer som drabbas av utmattningssyndrom så ställs frågan om varför de runt omkring inte såg det eller sa till. Men är det så konstigt när man tänker efter?

Alla har fullt upp med sitt och även om man skulle se att någon går på hårt så tänker man oftast att man skulle vilja ha den personens driv eller motivation. Det är ju så i den tid vi lever att man helst inte ska sakta av. Den som står mitt upp i det vill oftast inget hellre än att få frågan hur det är, men svaret blir sällan ärligt. Man slätar över, säger att det är jobbigt nu men det lugnar snart ner sig.

Problemet är att det aldrig lugnar ner sig om du inte sänker ambitionsnivån själv. Alla andra har fullt upp och ser inte hur du kämpar för att hålla näsan över vattnet.

Ljuset brinner olika

Det går inte att bränna ljuset för hårt. Även om vi klarar det en tid måste vi hitta tid där vi tar hand om oss själva. Alla har sitt ljus och alla brinner annorlunda. Bara för att grannen klarar av något, en krävande hobby, träning, ett tufft jobb och att ha en mönsterfamilj betyder inte det att du också måste klara det.

Grannen kanske hämtar styrka i att ha en välvårdad trädgård, du kanske mår bättre när du inte tänker på din. Låt det vara så. Skit i vad andra tycker. Använd sociala medier till att visa på de fantastiska olikheter vi är istället för att falla in i normen.

Eller använd inte sociala medier alls om du känner att det inte är din grej. Det är inte farligt att gå utanför boxen. Tvärt om kan det vara bra för oss. Att visa att vi är människor och inte kloner.

Vänd på det

Det är lätt att ta hand om sig själv i teorin. Att gå och lägga sig tidigare, äta nyttigare och träna mer, allt är lättare när man bara behöver tänka på det. Det är ofta inte förrän vi tvingas till att göra det som det går upp för oss hur jobbigt det kan vara.

Det är när vi av en eller annan anledning blir sjuka eller skadade som vi tänker och försöker genomföra ett skifte. Vi försöker med andra ord när det är som allra svårast. Vad händer sen? När vi märker att vi blir bättre igen eller när skadan har läkt?

Då gör vi som vi alltid har gjort. Tänk om vi gjorde tvärt om. Levde lite nyttigare och mer hälsosamt hela tiden och sedan tog avsteg från det. Då skulle det vara lättare att hålla i när man varit sjuk eller skadad.

Var sak har sin tid

Var sak har sin tid, det är väldigt sant. För varför ska vi oroar oss för något möte som vi vet kommer att komma? Vi kan ju aldrig veta i förväg vad som kommer att dyka upp på mötet och därför kommer vi inte att göra ett bra jobb när vi tänker på det.

Vet vi däremot vad som ska sägas, varför ska vi då oroa oss? Det ger oss inget mer än att vi inte är fullt närvarande i det vi håller spå med idag. Det är dumt, för det kanske händer något bra idag som vi hade kunnat glädja oss åt lite mer istället för att oroa oss för det som ska komma.

Ändring i planerna

Nu rullar det på fort. Nästa vecka är det här igen. Camp NaNoWriMo. Efter novembers ganska stora fiasko, jag tog mig genom som en vinnare, med andra ord skrev jag 50 000 ord men det hela var uselt, så funderade jag på om jag skulle lägga ner min medverkan i det där. Nu är jag inte riktigt lika säker.

Jag inledde ju året med en förhoppning om att jag skulle redigera, skriva, eller liknande under en timme om dagen. Sen började jag med att ta det lugnt. Så det har ju inte gått enligt plan. Nu är jag däremot i stort sett färdig med genomgången av mitt manus och jag har nästan lagat det där hålet jag hittade. Sen är det dags för ännu en omgång för jag måste ju se till så att allt hänger ihop.

Då är det ju perfekt att Camp NaNo kommer som en räddande ängel. För jag vill inte sitta här i tre månader till. Det kommer jag nog inte göra heller, manuset är så pass sammanhängande nu att det kommer gå lite snabbare. Hoppas jag. Jag är medveten om att det blir svårare och svårare att se bortom det jag vet om historien nu. Men jag hoppas att i början på maj ska jag kunna skicka ut manuset till förlag igen.

Denna gång hoppas jag att jag i alla fall kommer längre än till en standard refusering.