Lugnet före stormen

I går kväll kom jag på vad det är jag känt denna helgen. Det är lugnet före stormen. Det kommer en ny klass i morgon. Sjutton nya elever som ska gå ihop i en klass. Om jag för några år sen skulle tänka mig att jag skulle stå inför en klass och prata så skulle jag säga att det var ett skämt. Jag har fortfarande, ett år efter att jag börjat som lärare, svårt att stå inför en grupp att prata. Om det inte handlar om jobb. Men då är jag i regel förberedd. 

 Östra stranden, lugnet före stormen

Men veckan som kommer är en uppstartsvecka. Det finns det inte några uppstyrda planer för, inga regler. Det tar tid innan klassen har satt sig och man känner varandra. När den tiden är över blir det lättare. Sen utöver det så ska jag inom kort börja plugga, vilket gör mig lite mer spänd. 

Tog en promenad längs stranden idag. Det var första gången på hela sommaren jag var där. Några sena badare fanns det där men annars var det lugnt. Precis som jag vill ha det. Där gillar jag att gå med mina egna tankar. 

Sitter och tittar på Johan Falk. Lagom söndagsunderhållning, man kan zona ut utan att missa något speciellt. Som en fiömens McDonalds.  

Det spelar ingen roll

Det var en konstig känsla i kroppen idag. Efter att melodikrysset var löst så gick jag ut en runda, målet var att köpa pålägg men jag tänkte inte gå raka vägen. När jag var en bit hemifrån så kom en känsla av att jag inte visste vart jag var på väg över mig. Jag visste inte om jag skulle gå höger eller vänster eller fortsätta rakt fram. Plötsligt var det som om en tanke slog mig att jag kunde göra precis som jag ville.

Känslan har hängt med hela dagen. En känsla av att jag har inget jag måste göra och inget jag direkt vill göra. Jag är inte rastlös men jag har inte något driv efter att göra något speciellt. Det känns som att jag skulle kunna sätta mig ner och låta tiden gå bara. På sätt och vis är det en skön känsla för jag vet att den inte kommer vara men jag har inget minne av att jag har känt så här förr.

Mitt projekt att installera Windows 10 är härmed nerlagt för denna helgen. Får se om jag tar upp det nästa helg eller bara skiter i det. Just nu känns det som det kvittar. Datorn funkar och varför skulle jag egentligen strula med det då? Får väl se hur jag känner i morgon. Nu ska i alla fall datorn stängas av.

Det är som om jag befinner mig i ett vakuum av något slag.

Irriterande

Så en av sakerna jag skulle göra denna helgen var att uppdatera Windows till version 10. Så igår drog jag igång processen eftersom jag nu fått veta att det gick att installera det nu. Datorn var igång flera timmar igår och inget hände. Så jag tappade tålamodet och stängde ner och somnade. I morse startade jag det igen. Nu minst 4 timmar efter ser det fortfarande ut så här.

Windows 10, Står still

Det står att den arbetar. Men det ser inte ut så när jag kollar aktivitetshanteraren. Det står still helt enkelt. Så det ser inte ut som att jag kommer få igång Windows 10 idag. Antagligen inte heller denna helgen. Men jag låter den stå där och så får vi se om den hoppar igång helt plötsligt. Inte så att jag kommer gråta blod över det men det är lite irriterande att det helt plötsligt inte går när det står att det ska gå.

 

På gång

Äntligen helg! Det är sjukt hur fort man kommer in i den rutinen än. Dock har jag ännu inte börjat räkna ner till novemberlovet som vissa lärare man möter. De har stenkoll, si och så många veckor dit, så många dagar ledigt i jul och så vidare. Men det kan vara bra att ha koll på hur många veckor man har till lovet. Det kommer fortare än man anar och man ska ju hinna med lite också.

Newcastle, Fluga

Det har varit en liten chock för kroppen att börja jobba igen, så när jag gick hem tog jag vägen förbi centrum och smet in på systemet. Där hittade jag Newcastle brown ale som jag gillar smyckad med en liten fluga. Det var skoj så det fick bli några sådana som står på kylning. Medan jag väntar har jag påbörjat nerladdningen av windows 10. Jag får se vad det blir av det för det verkar gå aningen långsamt.

Jag är inte riktigt nöjd med hur sidan ser ut än, så det kommer nog en del förändringar. Men det är mest småfix just som ska ordnas just nu. Får sätta mig in i systemet lite efter hand tror jag. Speciellt om jag nu ska lära mig windows 10 också. Det blir som på jobbet, jag tar det som det kommer, men nu är vi typ redo. Det finns alltid lösa trådar som ska tas tag i men det ser ut att bli en bra höst.

Nytt hem!

Så har jag fått tummen ur och numer är det alltså den här sidan som gäller. Det ska bli spännande att se vad det blir av det här men det känns trevligt att vara på en egen sida.

Dagen har spenderats i bil och i Jönköping där det var lärarkonferens. Mycket trevligt med intressanta diskussioner och förevisningar av material och produkter och man fick en del nya idéer och input. Sen bar det av i hast till incheckningen för ettorna. Det är lite roligt att se dem för första gången och hur de är när det är så nytt. Snart ska de hitta sina platser i en ny klass och i ett nytt sammanhang.

Jag gjorde ju misstaget att ta jeans på mig idag. Det gick ju bra i morse när det var något kyligt, men när vi körde hem så hade jag solen i knät i två timmar. Då är det inte optimalt att sitta med jeans kan jag säga. Men man lär sig av sina misstag sägs det ju.

Det är en hel del kvar att ställa in och lösa innan den här flytten är klar, så det kommer nog ändras en del under de närmsta dagarna. Men det blir bra när det är klart. Hoppas jag.

Pålägg

Pålägg, hopdragning av pål och ägg.
Från den tiden när vi plockade våra pålar på deras ägg.
Pålar placeras ju normalt sett varannan hona varannan hane för trevnadens skull och för att förhindra rivalitet mellan arga hanpålar. Men man måste vara noga med att placera ut dem med ett nogsamt uträknat mellanrum för att förhindra befruktning av påläggen och uppkomst av småpålar som sprider sig lite varstans.
Numer kommer man runt problemen genom att använda den avkönade stålpålen, på vissa håll frångås pålen helt. För framställning av pålägg används endast honpålar vilket leder till att man helt sonika klubbar ihjäl de flesta hanpålarna och håller honorna i stall för att lättare kunna plocka påläggen och saluföra dessa till folket. Vissa exemplar av hanpålar tillåts växa som avelspålar. Ännu kan man möta vilda pålar ute på landsbygden, vissa av dessa kan vara skygga och reagera med ilska på människor som kommer för nära. Om detta händer, spela död tills hjälp anländer.
Nordpålen och den liknande sydpålen är använda för att framställa färdigfrusna pålägg och ska inte förväxlas med Polen som är ett billigare halvfabrikat.

Idéprogram

Jag tror på att människan står över maskinen, att kärlek och acceptans är vägen till en bättre värld. Ett leende kan hela den brustnaste av själar.
Om alla är dem de är så kommer vi längre än om alla är de som media och samhället säger vi ska vara. Jag tror att man ska ta folk för vilka de är och vad varje individ faktiskt kan istället för vem hen känner, att om alla använder sin kunskap och sitt förnuft till att göra något som gagnar många kan vi vända på mycket ont.
Vidare är jag övertygad om att om folk bara lyfte blicken från den egna plånboken skulle de flesta nog få nya perspektiv på saker och ting, om man lyssnade på den lilla människan istället för de som har makten skulle vi få ett sundare samhälle. Den verkliga förändringen kommer underifrån.
Jag är säker på att om alla älskade de sina istället för att hata alla andra skulle vi leva lugnare, tryggare.
Jag tror på att barn alltid i alla lägen ska få vara just barn. Det om något kommer vi i framtiden ha glädje av.

En liten historia

För en tid sen gick jag med i Wallinskayas skrivarcirkel. En av uppgifterna vi fick var att skriva om en av filmerna i Kalle Ankas julafton till nutid. Mitt bidrag blev att skriva om Robin Hood. Och här kommer den:

Robin Hood i Rosenbad

Rollista
Prins John – Jan Björklund
Sir väs – Annie Lööf
Sheriffen – Jimmie Åkesson
Gamla Bettan – Kent Ekeroth
Robin Hood – Jonas Sjöstedt
Lille John – Stefan Lövén
Broder Tuck – Göran Persson

I skydd av mörkret klättrade Jonas Sjöstedt och Stefan Lövén upp för en stege längs Rosenbads yttervägg. När de kom upp så spanade de försiktigt över kanten. Vakter stod posterade på strategiska platser men de hade valt sin väg in med omsorg. En lampa som varit sönder en längre tid gav dem skydd när de försiktigt smög över taket. Målet var statsministerns kontor. Fredrik Reinfeldt var på EU möte och det lämnade vägen fri för motståndarna att bryta sig in och länsa kontoret på Alliansens planer, strategier och de pengar de girigt samlat på sig. Eller nästan fri. När de spanade ner mot innergården såg de att dörren in var bevakad.

“Kan du inte sluta svänga med det där järnröret Kent?” frågade Jimmie Åkesson där de stod på vakt.
“Det är lungt Jimmie” sa Kent Ekeroth och svingade järnröret framför näsan på sin partiledare “jag vet vad jag sysslar med. Vi måste ju kunna försvara oss!”
Han snurrade hastigt runt ett varv, lite för hastig visade det sig och järnröret gled ur hans hand. Jimmie hann precis ducka när det kom farande och istället slog det skramlande i väggen bakom dem.
“Du och dina järnrör! Hade det inte varit för dem hade vi sluppt stå här ute i kylan nu!”
“Men förlåt då.” sa Kent lite förläget och såg ner i marken.

Tyst kröp Jonas och Stefan i skydd av mörkret längs takkanten. Hela tiden med ögonen på helspänn, dels för att se till så de hade koll på vakterna och dels för att hitta en väg in. Efter bara en liten stund såg de att en balkongdörr stod på glänt, någon som varit ute på en rökpaus måste ha glömt att stänga efter sig.
De band fast ett rep i en sotarstege och Jonas klättrade försiktigt ner. När han var nere och hade försäkrat sig om att ingen såg honom visade han tummen upp och Stefan började började klättra. Han hade inte hunnit så långt förrän han kände att händerna började glida på repet.
“Helskotta!” väste han panikartat när han gled allt fortare nerför repet. Han landade med en duns på Jonas som hostade till av tyngden som träffade honom i ryggen.
“Din klantskalle! Ska du ha ihjäl mig?” viskade Jonas och kämpade för att inte prata för högt. De reste sig försiktigt på balkongen och försäkrade sig om att ingen annan hade sett eller hört dem.

Snabbt smet de in genom dörren. De kom in på andra våningen, i den korridor där Reinfeldt har sitt kontor. De tassade tyst fram genom korridoren som framför statsministerkontoret öppnade upp sig och man såg ner till våningen under. Där nere fanns kontoren där deras egna partikamrater satt och försökte komma på vad regeringen hade för planer och hur de bäst skulle kunna sätta käppar i hjulen för dessa.

“Spring ner och se till så att alla är beredda.” viskade Jonas till Stefan. “Jag går in och ser till att samla på mig så mycket jag kan av det jag hittar. Jag kommer kasta ner en hel del till er så var beredd på att ta emot.”
Stefan Lövén nickade och lufsade tyst iväg mot trappan.

Försiktigt närmade sig Jonas dörren till statsministerns kontor. Han såg i glipan under den att en lampa lyste där inne. Det borde inte vara någon där, tänkte han medan han försiktigt kände på dörren. Den var olåst! Dörren knarrade svagt när han försiktigt öppnade den lite och spanade in i rummet. Där inne bakom skrivbordet satt Jan Björklund och sov med fötterna på bordet. Ihopkrupen i en av besöksfåtöljerna satt Annie Lööf och snarkade. Han log för sig själv när han försiktigt smög in i rummet. De måste ha planerat något stort nu när Fredrik är borta, tänkte han.
På det belamrade skrivbordet låg det massa mappar med olika påskrifter. “Planer för att skrämma folket med Fas 3”, “Hur arbetslösheten ska ge oss mer pengar” och “Hur lägre skatt för de rika ska ge oss mer makt” var de tre mest vältummade mapparna. Under mapparna låg tusenlappar i prydliga buntar om hundra stycken med röda rosetter om.
“Det är Herr statsminister för dig Fredrik!” mumlade Jan plötsligt i sömnen och Jonas slog handen för munnen för att inte skrika rakt ut så rädd han blev. Han trodde ju att han var upptäckt. Ingen tid att förlora tänkte han och fyllde famnen med sedelbuntar och smög snabbt ut till räcket i korridoren och tittade ner. Där nere såg han hur Stefan hade samlat riksdagsmännen och de var redo att ta emot. Han skickade första lasset över kanten och hörde ett nöjt mummel stiga nerifrån. Han lutade sig över räcket och tecknade att de skulle dämpa sig. Ännu var de inte utom fara.
“Vi ska nog se vem det är som bestämmer här.” hörde han Annie sluddra fram när hon vände på sig i fåtöljen när han kom in igen. Denna gången var det mapparna han var ute efter. Han plockade till sig så många han kunde. Kollade så att de var ordentligt förslutna och begav sig ut för att släppa dem över kanten. Han tittade på den stora klockan på väggen och insåg att tiden började rinna ut. Snart skulle vakterna göra sin rond. Men snabbt sprang han in igen, han hade sett att den tjockaste mappen var den som Jan satt på. Försiktigt lirkade och drog han i den. “Strategi för en bombsäker valvinst 2014! OBS! Enda exemplaret. Får inte komma i oppositionens händer!” stod skrivet med tusch på framsidan. Jan började röra på sig och Jonas stannade upp.
“Ska jag få pisk nu igen?” sa Jan i sömnen “Ja jag har ju varit stygg. Mycket stygg.” fortsatte han med ett litet fniss. Nu var mappen nästan fri. Otåligt ryckte Jonas den till sig. Med ett nöjt leende vände sig Jonas om för att gå. Men då, precis när han rundat skrivbordet och nästan hade fri väg ut, gled Jan ur stolen och med en duns landade han på golvet. Annie väcktes ur sin sömn och såg vad som höll på att hända.
“Nej! Inte den mappen! Inte du!” vrålade hon och slängde sig efter mappen, greppade tag i den och grävde in sina naglar i den.
“Släpp den.” sa Jonas argt “Ni har förlett folket länge nog nu!”
“Aldrig i livet att jag frivilligt släpper den till dig!”
“Skyll dig själv.” sa Jonas torrt och började snurra runt allt snabbare tills han märkte att Annie fick allt svårare att hålla sig kvar.
“Neeeej!” skriker hon när hon kände att hon tappade sitt grepp. Och iväg for hon. Ut genom kontorsdörren över räcket och stannade inte förrän en av de stora marmorpelarna stoppade upp henne. Sakta gled hon ner mot golvet.
Jan kastade sig på larmknappen och dörren började stängas samtidigt som larmet tjöt. Jonas rusade mot dörren och hann precis ut innan dörren gick igen. Med då tog det stopp. Dörren hade slagit igen och klämt fast jackan. Snabbt krånglade han sig ur den och rusade ner för trappan.
“Fort nu!” ropade han till sina vänner “Vakterna kommer när som helst nu!” De sprang mot dörren. På andra sidan rusade Jimmie och Kent mot samma dörr. Men precis när de skulle öppna den slås den upp i deras ansikten och ut stormade oppositionen.
Utanför Rosenbad stannade en buss till och de kastade sig in i den. Göran Persson satt bak ratten.
“Mot LO-borgen!” ropar han och tryckte gaspedalen i botten. Med ett vrål sköt bussen fram genom Stockholms gator.

Epilog: först tyckte jag det var en närmast omöjlig uppgift. Men så fick jag en bild av Jan Björklund sovande med fötterna på Fredrik Reinfeldts skrivbord och då var historien igång. Det var bara att släppa fantasin loss och låta logiken fara.
Hade politik gått till så här hade jag med all säkerhet följt den mer noggrant.

Dags igen

Så var det dags igen. Efter många om och men har jag bestämt mig för att blogga igen. Nu i början kommer det mest komma inlägg som jag gjort på facebook eller Haket.
Det lär inte heller bli en blogg som uppdateras med någon bestämd regelbundenhet. När jag har något att lägga upp så kommer det. Väl mött och krama varandra i trafiken!