Författare?

Vinnarfrukost

Författare, person som ägnar sig åt författarskap yrkesmässigt el. på fritiden. – Svenska Akademien

Under mars såg jag en liten länk till en sida om en novelltävling. Den skulle vara inlämnad precis när Camp NaNoWriMo drog igång och jag tänkte att det kunde ju vara kul att skicka in ett bidrag. Temat var ”Hemma” och jag hade en idé om vad jag skulle skriva.

Så jag satte mig och skrev en text om en man som besöker sitt barndomshem tillsammans med sin dementa mamma. Det gick ganska fort att få ner huvuddragen i det jag ville förmedla och efter ett par dagars jobb där jag kämpade med kravet på att den inte fick vara längre än 5000 tecken inklusive blanksteg så skickade jag in den.

Sen glömde jag mer eller mindre bort det. Tills förra lördagen när det ringde under melodikrysset. Givetvis svarade jag inte, dels för att det var ett nummer jag inte kände igen och dels för att det var Melodikrysset. Men personen lämnade ett meddelande som jag lyssnade genom efter att jag fyllt i svaret. Det var någon som ville prata med mig angående novelltävlingen. Eller riktigt så sa inte personen men det var det jag uppfattade.

Jag löste klart krysset och sen ringde jag upp. Det visade sig inte bara att jag hade blivit en pristagare. Jag hade vunnit hela balunsen. En enig jury hade valt mig som vinnare och den jag pratade med hoppades på att få se mer av mig i framtiden. Jag var stum och chockad. Och jag förstod inte riktigt vad som hände. Dessutom trodde jag inte riktigt på det. Det måste blivit någon form av misstag. Men jag fick en bekräftelse via mail och fick veta att tidningen skulle höra av sig för att prata lite med mig. Ett av prisen i tävlingen var att tidningarna Hallandsposten och Hallands Nyheter skulle publicera min novell och samtidigt ville de då prata lite med mig och ta någon bild om det gick bra.

Om det gick bra? Mitt ego höll på att spränga alla gränser. Jag som normalt är en ganska blyg, timid och tillbakadragen person ville ut och dansa på gatorna. Det var bara ett problem. Jag var tvungen att sitta på den här nyheten i en vecka, för inget fick komma ut innan det gick i tryck. Det har varit en av de bästa och värsta veckorna i mitt liv. Jag ville ju berätta för mina vänner så de kunde glädjas med mig, men jag har snällt fått vänta.

Intervjun var nog första gången då jag berättade rakt ut att jag har två manus liggande. Det ena ska jag försöka få någon att ge ut. Så under den senaste veckan har jag funderat mer och mer på det där med att kalla sig författare.

Svenska Akademien, eller det som är kvar av den just nu, har sin definition på ordet författare. Och enligt den definitionen är jag det. Däremot finns det vissa betänkligheter inser man när man söker lite på nätet. Då får man snart veta att för att söka sig till författarförbundet så ska man ha en utgiven produktion om minst två verk.

Samtidigt är inte författare en skyddad titel påpekar någon. Man kan inte bli legitimerad författare som man kan bli legitimerad läkare. Det finns inget krav på utbildning eller egentlig erfarenhet.

Så vadan detta funderande över ett ord?

Det är mer än ett ord för mig. Det är en dröm. Den jag haft längre än någon annan.

Så detta är mer av en deklaration. Jag kommer att skriva. Jag kommer att skriva om skrivandet (och om annat för det finns så mycket som är intressant) här på bloggen. Det kommer nog bli en liten förändring i temat. Kanske blir det så att jag kommer igång och skriver här lite oftare än en gång i veckan. Men jag kommer nog ändå fundera över om jag är författare.

Novellen går att läsa i Hallandsposten eller Hallands Nyheter idag 28/4. Det går att läsa den via länken som jag lagt in men bor ni i Halland så tycker jag ni ska gå och köpa tidningen. Bara för att.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *