Martin Briley


Martin Briley – Dangerous moments

Omslaget är vid en snabb anblick inte så uppseendeväckande. Det ser ut som en man som står mellan skyskrapor. Men det visar sig att han antingen hänger eller faller från en skyskrapa. Det tog ett tag innan jag såg att nycklarna och solglasögonen svävar i luften. Ändå ser mannen på omslaget som mest troligt är Briley själv ganska lugn ut. Han har handen i fickan på sin skinnväst.

Han har en hemsida. Den spelar musik när man går in på den. Det är ytterst irriterande. Den går nämligen inte att stänga. Eller ja man kan ju gå bort från sidan men man kan inte stänga av musiken när man är där. Han är född i London och har spelat och skrivit musik sen han var tio år. Vad jag gjorde när jag var tio kommer jag inte riktigt ihåg men inte var det så att jag komponerade i alla fall. Han bytte London mot New York och han blev ganska snabbt en eftertraktad studiomusiker och spelade på skivor med MeatLoaf, Bonnie Tyler och Donna Summer för att nämna några.

Men han ville ha mer och i början av 80-talet så fick han ett skivkontrakt själv och på andra albumet kom hans stora hit The salt in my tears. Detta är det tredje albumet som släpptes 1985 och det har inte blivit fler större hits för honom. Vilket har gett honom epitetet one hit wonder. Han har spelat in totalt sex album men det är inte något som har gett något större genomslag i världen. Det senaste kom 2011. Det låter lite Phil Collins över det hela och det är välproducerat. Men det är inget som sticker ut. Det är ett okej rockalbum från åttiotalet men det har inte något som gör att det sticker ut. Tittar man på vilka artister han klumpas ihop med på Spotify så får man upp Rick Springfield, Sammy Hagar och gamla bekantingen Honeymoon suite.

Men sex album på drygt trettio år kan man ju inte leva på. Vad har han gjort för att försörja sig? Tja han har ju varit studiomusiker men han har också drygat ut pengarna med att skriva låtar till andra. Bland annat David Hasselhoff, Celine Dion, *NSYNC och enligt hans hemsida även en svensk sångerska som hette Isabella. I det senare fallet handlade det om en låt som hette Red hot and blue. Det finns en sådan låt på Izabella Scorupcos album IZA från 1991. Om det är så att det är denna ska jag låta vara osagt men det passar ju onekligen in. Även om han har stavat namnet fel i så fall.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.